Here we go again..

Det känns verkligen inte rättvist att jag får må bra och vara glad ca 3, max 4 månader om året.
Redan nu, när man börjar ana att hösten är på väg så börjar min höst/vinter/vår depression göra sig påmind.

Jag tål verkligen inte mörker och regn och rusk. Det är som om någon drar ner en mental rullgardin inuti mig och jag ser plötsligt allt i svart. Jag orkar inte med mig själv, mina alldeles för många issues och osäkerheter. Allt känns tungt, svårt och nästan oöverkomligt.

Jag är trött jämt men kan trots det ändå inte sova.
Jag vill krypa ur mitt eget skinn när jag ser mig själv i spegeln, står inte ut med vad jag ser.
Jag blir arg och ledsen över min jobbiga hy, som vad jag än hittar på aldrig känns fräsch längre än en halvtimme. Mina allt tröttare ögon,
de där begynnande bekymmersrynkorna i pannan och att mitt hår numera kräver en timmes jobb för att jag ens ska kunna gå ut.

Jag avskyr det, jag vill kunna VÅGA vara naturlig, jag önskar jag kunde trivas med det, men jag har konstant känslan av att jag måste försöka dölja eller kamouflera bort alla fel och brister jag har. De FÅR inte synas.
Inombords blir jag arg när jag får komplimanger, jag har lust att skrika:

"Nej jag är fan inte vacker !! Jag är inte det snyggaste du sett, med världens vackraste ögon, det är bara fejk, fattar du det ?!? Det är inte på riktigt, det är bara du som är för dum eller blind för att se det, jag lurar dig att tro det, jag ser inte ut så här på riktigt !"

Känner mig som ett skämt ibland när jag går som en liten docka och killarna visslar, glor och öser komplimanger över mig utan att fatta att det är clear eyes, lösögonfransar, solariebränna, concealers, push up bhar, slim & lift strumpbyxor, färgat hår som är så tuperat och volymtångat, sprayat och jag vet inte allt för att det ska se ut som det gör..¨
Jag har inget fantastiskt självförtroende som alla som inte känner mig tycks tro,
jag känner mig som en liten rädd mus som vill gömma mig i ett hörn nånstans när jag inte fixar att leka barbiedocka mer.

Luvstruck

Fått höra såna pikar och retfulla kommentarer idag på jobbet av mina kollegor pga att jag och en ny kollega kommer väldigt väldigt bra överens.
Märkligt hur omgivingen snappar upp sånt snabbt...
"Du trivs bra där i kassan tydligen" "Oj vilket leende, är det en liten romance på gång där eller ?" "Ni två kanske skulle jobba också.." Eller kanske tydligast när vaktchefen stirrar på mig, på honom, på mig, på honom och sen bara skakar på huvudet och skrattar.
Fortsättning följer tror jag... <3

I can't kick this feelin when it hits..

Äntligen äntligen äntligen !!!
Jag har letat efter den här låten i en månad !!
Ladda ner den från rapidshare, och spola fram till 03:40 så är den som bäst.
Man bör dessutom ha en enorm ljudanläggning för att göra den rättvisa men iaf.
Musik när det är som bäst !

Vissa människor sprider verkligen värme och glädje runt sig vart dem än går,
det är som om de smittar av sig på hela omgivningen och man kan inte annat än le i deras närhet. Jobbar med en sån verklig solstråle just nu och vilket humör jag än är på när jag kommer till jobbet, så tar det max 5 sekunder och jag blir sprudlande glad och förblir på samma strålande humör hela kvällen. Fantastiskt !

Vänta bara..

tills den här släpps i augusti ! Riktigt bra låt.

"....With his fingers he controls the dancefloor and the bodies and minds of everyone who hears him. He'll overpower you, make you move whether you like to or not. Your heart will beat to his beat, your breath will follow his rhytm.
You'll move for him and his music.
The steady pulsing bass will tease you, make love to your senses, until you'll give in and just let yourself go to house..."