Jag vet inte hur många gånger, hur många nätter dem senaste tiden jag känt som om jag skulle explodera om jag inte fick ut det jag hade inom mig.
I tal, i skrift, ja på vilket sätt som helst egentligen eftersom jag inte kunde säga det till personen det handlade om.
Alla som känner mig säger att jag är kylig och återhållsam som person,
och det är förmodligen oftast sant, men med vissa undantag;
när jag väl känner något så gör jag det ordentligt.
Är jag arg så kokar jag av ilska, och blir jag verkligen intresserad av någon så blir jag det till 110%.
Som nu, för lite mer en ett år sedan fick jag en ny kollega. Hur mycket jag än försökte låta bli så tog det inte lång stund innnan jag insåg att jag fallit hals över huvud för killen ifråga. Hur mycket jag än försökt komma på andra tankar och glömma honom så har det varit lönlöst.
Jag har letat och försökt hitta något hos honom att bli arg på, att fokusera på det negativa för att bryta förtrollningen han tycks ha mig i, men intet, det går inte.
Vi sågs knappt under hela sommaren och jag trodde att jag var på väg att komma över honom.
Kändes riktigt bra till och med, tills sekunden vi möttes igen och jag föll lika hårt och handlöst igen. Det är helt hopplöst, jag vet faktist inte vad jag ska göra.
Man vet att man trillat dit ordentligt när man inte längre bryr sig om sin stolthet,
och man får hindra sig själv från att be på sina bara knän:
"Rör mig, snälla ta på mig, uttnyttja mig, gör precis vad du vill med mig,
jag kan betala dig allt jag har och äger för en enda kyss,
du behöver inte ens förklara att det inte betyder något för dig,
du blir inte skyldig mig något, jag vet att jag inte är värd dig,
men snälla, bara en gång, gör vad som helst bara du rör mig !!!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar