Jag har hamnat i någonslags negativ spiral.
Som relativt nybliven singel (ja i min värld nybliven eftersom jag med mina två senaste förhållanden, med undantag för en period när vi hade paus, inte varit singel sedan jag var 16-17 år) borde jag vara ute och dejta så ofta jag kan, men att "ge sig ut på marknaden" igen är sjukt läskigt.
Mitt självförtroende fixar inte riktigt hela den här processen av att träffa nya killar, lära känna dem, eller ännu värre, låta dem lära känna mig (så mycket jag nu släpper in någon inpå livet...).
Jag känner mig bedömd, rädd att på något sätt inte räcka till, vara intressant nog, snygg nog, smal nog, roligt nog...ja ni fattar.
Det leder till att jag backar ur, krånglar mig ur alla tillfällen eller möjligheter.
Intalar mig själv att jag inte vill, att det inte är någon idé eller att jag inte mår bra, eller måste träffa en kompis istället, just den kvällen.
Egentligen finns det ju bara en person jag verkligen verkligen VILL träffa, men av diverse anledningar tycks det aldrig bli av...eller ja, vi möts hela tiden, ute där jag jobbar eller efter jag jobbat på någon annan klubb, men vi har inte setts ensamma sen i januari och det gör att själva tanken har växt till något stort, skrämmande och till synes oöverkomligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar