Några rader blev en roman

Dagar som är så här fyllda med känslor av alla slag får en att känna att man lever.
Det kan verka snudd på sadistiskt, men även smärtsamma eller jobbiga saker är sköna för att de känns.
Ibland känner jag mig så kylig, för kontrollerad, som om alldeles för få saker egentligen påverkar mig.
Då är det skönt att ibland påminnas hur det känns att känna.

Jag var så nervös tidigare på dagen att jag ville boka av kvällen och ställa in allt.
Samma mentala ramsa i huvudet om och om igen;
"Det är ingen idé ändå, han kommer säkert inte vilja ses mer, jag är för ful, för tråkig, för gammal, han är alldeles för fin för mig, kan säkert få vem han vill,
vad ska han med mig till ? Varför utsätter jag mig själv för det här ? Bättre att inte gå alls, det kommer säkert bara göra ont i slutändan."

Men jag tvingade iväg mig själv ändå. Klapp på axeln till mig själv faktist.
Lyckades bli sen eftersom jag i sista sekunden fick panik över mina kläder som jag tyckte jag såg tjock ut i. Panikbytte igenom allt jag hade, och rusade iväg opeppad, osäker och fullt övertygad om att detta skulle gå åt h-vete.

Mötte min dejt, och allt kändes genast bättre
för han var lika glad och skämtsam som vanligt och det var helt omöjligt att inte dras med i hans goda humör.
Vi satte oss på en restaurang och tog varsitt glas. Pratade om allt mellan himmel och jord, var knappt tyst en sekund. Fick höra om allt han gjort i livet och det är mycket. Nästan så man får lite panik själv när man träffar en så otroligt driven människa, men samtidigt inspirerande.

En sak gör mig däremot fundersam;
jag är van vid killar som är så rakt på sak att jag blir helt ställd när jag pratar
med någon som inte mer en snuddar vid ämnet sex i ett skämt. Som pratar, skojar, skrattar, tittar mig i ögonen och vill veta allt om mig, men inte gör några fysiska närmanden.
Efter att ha plöjt igenom alla böcker som finns i ämnet skulle jag vilja säga att
jag har lite koll på killars kroppsspråk när de är intresserade,
och om inte den här killen har väldigt konstiga tics för sig så är han definitivt intresserad, men blyg dessvärre !
Han kopierar i detalj varenda rörelse jag gör, om jag lutar ansiktet i handen så gör han det med, om jag stryker mig över armen, så gör han det också, minsta lilla gest jag gjorde gjorde han likadant, samtidigt. Att spegla någon på det sättet är enligt alla sakkunniga ett tecken på sammhörighet,
bästa vänner gör det, men framför allt, par, eller de som uppvaktar varandra.
Han fixade med sitt hår, sträckte låååååångsamt på sina armar och flashade sina perfekt vältränade muskler igen och igen.
Det är ungefär lika tydligt som en tjej som stryker med fingrarna över sitt bröst.
Men sen, när vi tillslut gick och skulle säga hejdå så stod vi och pratade ytterligare en stund. Men det blev "bara" en mysig kram och ett "Det var jättetrevligt att träffa dig, vi ses på fredag då.."
(Eftersom vi jobbar ihop då.)

Jag blir helt osäker, har jag inbillat mig allt ? Är han inte intresserad alls
eller helt enkelt bara en gentleman av den gamla skolan ? Eller är det blyghet ?
För det är han, och jag med tyvärr, iaf i kombination med en lika blyg person.
Vi har verkligen klickat från första stund men sen då ?

Mitt ex ringde mig idag, han sa mycket jag också funderat mycket över det senaste;
"Jag vet inte vad det betyder, inte på vilket sätt, eller hur eller varför,
men på något sätt så kan eller ska vi inte släppa varandra.
Jag bryr mig inte längre om du blir min fru eller bästa vän, men vi är för mycket för varandra för att inte finnas i varandras liv alls.
Jag vill inte heller vara tillsammans med dig längre.
För vi måste få leva våra egna liv, förstå vilka vi är nuförtiden och inte vilka vi var när vi möttes för 7 år sedan. Men vi bör vara delaktiga i varandras nya liv.
Jag vill veta vem du är idag, vad du gör, om du träffar någon, och på vilket sätt.
Jag vill förstå vad du söker i någon annan för att förstå det som saknades i mig,
i det vi hade."

Mycket klokt och moget av honom och jag håller med, precis som han sa,
ingen av oss vill vara tillsammans längre, det är inte det.
Utan snarare så att vi i praktiken växt upp ihop och vi nu är som två delar av samma person.
Vi har varit så mycket, betytt så oerhört mycket för varandra att vi är som varandras ryggrad. Bror och syster, och vi bråkar och slåss som syskon ofta också.
Men samtidigt känner vi varandra bättre än någon annan, genom allt det vi varit med om ihop, delade livserfarenheter och att vi faktist blivit vuxna ihop.
Vi gör bara varandra illa som par, tar verkligen fram varandras absolut värsta sidor. Men när vi inte är ihop, när det mesta av ilskan och mycket annat lagt sig,
så är han fortfarande den jag vill prata med när jag har varit med om något roligt,
när något är tungt och jag är ledsen, och det är samma från hans sida.
Jag tror helt enkelt vi får acceptera det, och förbli "syskon" istället.

Det hände även mer än så idag, pratade lite på facebook med honom som jag skrivit så mycket om, jag vet att du läser det här.
Mina känslor för dig är så förvirrade att jag inte förstår dem fullt själv.
Jag kan inte förneka att jag i grund och botten tycker otroligt mycket om dig,
det har jag alltid gjort. När du vill är du världens snällaste, omtänksammaste människa, men det hade nog varit bättre om vi bara varit vänner.
Inte för att det är det jag vill, utan för att träffa dig gör mig illa.

Jag är gammaldags av mig, jag klarar inte av att träffa någon som träffar andra.
Inte om den personen betyder något för mig. Jag tar väldigt illa vid mig när jag känner mig uttnyttjad, i det här fallet att vi oftast sågs på nätterna i din säng och sen inte så mycket mer. Detta trots att vi egentligen har mycket att prata om,
innan saker och ting blev fysiska iaf. Och det jag gillade så mycket med dig,
att du var så snäll, trygg och fick mig att känna mig respekterad, det försvann när vi övergick från vertikalt till horisontellt läge så att säga..
De senaste dagarna har jag varit arg på dig, samtidigt som jag saknat dig.
Flera gånger var jag på väg att ringa dig men visste sen inte om jag hade skällt på dig eller bett dig komma hit.
Exakt lika komplicerat som i låten du skickade, precis så är det: