Slutstation ?

Att gå ur ett långt förhållande kan vara bland det mest skrämmande som finns.
Lite som att möta en ännu okänd framtid men plötsligt inse att man gör det ensam.
Även om beslutet i sig kan kännas så rätt så är det ändå så otroligt jobbigt.
Tänk om jag någonsin ångrar mig ? Tänk om det innebär att jag kommer förbli ensam ?
Tänk om det helt enkelt inte blir bättre utan man borde varit tacksam för det lilla man hade ? Men ska man verkligen nöja sig ? Ska det inte vara så att man gång på gång väljer personen man är tillsammans med och inte bara fortsätter förhållandet mest av gammal vana ? När man bråkar mer än man pratar,
skriker mer än samtalar, misstror och rent av föraktar det som borde vara ens bättre hälft, då känns det som om valet är oundvikligt, skrämmande eller ej.

If I never take this leap of faith I'll never know, so I'm learning to fall with no safety net to cushion the blow...

Late at night I loose my focus.
Late at night Im calling out for you.
It cant be right I got no focus
I hope you noticed
The chemistry is off the radar,
look at me I dont know what to do.
This chemistry if off the radar
Let me see you later.
Over and over you run in my mind,
give me one look and you know Im fine

Rättegångar är nog mer underhållande än man kan tro..

Hämtat från Oslo tingsrätt:

Advokaten: -Är Ni sexuellt aktiv?
Vittnet: -Nej, jag bara ligger där…

Advokaten: -Vilken är Din födelsedag?
Vittnet: -Den 18 Juli.
Advokaten: -Vilket år?
Vittnet: -Varje år.

Advokaten: -Hur gammal är er son, han som fortfarande bor hemma hos er?
Vittnet: -Jag minns inte riktigt, 38 eller 35?
Advokaten: -Hur länge har han bott hos er?
Vittnet: -I 45 år nu…

Advokaten: -Vad var de första er man sa till er i morse?
Vittnet: – Han sa ”Vart är jag, Mona?”.
Advokaten: -Och varför bekymrade detta er?
Vittnet: – För att mitt namn är Susanne…

Advokaten: – Säg mig, doktor…, är det inte så att om en människa dör
i sömnen, så vet hon inte om det förrän morgonen därpå?
Vittnet: – Blev du verkligen godkänd som advokat?

Advokaten: – Var du närvarande när du blev fotograferad?
Vittnet: – Skojar du med mig?

Advokaten: – Så barnet blev alltså till den 8 Augusti?
Vittnet: – Ja.
Advokaten: – Kan du redogöra för vad du gjorde vid denna tidpunkt?
Vittnet: – Eh…, jag blev knullad…

Advokaten: – Hon hade alltså tre barn, stämmer det?
Vittnet: – Ja.
Advokaten: – Hur många av dessa var pojkar?
Vittnet: – Ingen av dom.
Advokaten: – Var några av dom flickor?
Vittnet: – Skojar du med mig? Jag tror jag behöver en ny advokat.
Herr Domare, kan jag få en ny advokat?

Advokaten: – Hur avslutades ert äktenskap?
Vittnet: – Genom döden.
Advokaten: – Och vems död var det som avslutade äktenskapet?
Vittnet: – Vems död tror DU avslutade äktenskapet?

Advokaten: – Doktorn, hur många obduktioner har ni genomfört på döda
människor?
Vittnet: – Alla mina obduktioner har varit på döda människor? Vill ni
att jag skall upprepa det?

Advokaten: – Minns ni vid vilken tidpunkt ni obducerade den döde?
Vittnet: – Obduktionen påbörjades kring klockan halv nio på kvällen.
Advokaten: – Var herr Danielsen död vid denna tidpunkt?
Vittnet: – Nej, han satt på bordet och undrade varför jag obducerade
honom…

Advokaten: – Doktor, innan ni påbörjade obduktionen, kollade ni om den
döde hade någon puls?
Vittnet: – Nej.
Advokaten: – Kollade ni blodtrycket?
Vittnet: – Nej.
Advokaten: – Kollade ni om den döde andades?
Vittnet: – Nej.
Advokaten: – Så det kan alltså ha varit så att patienten var vid liv
när ni påbörjade obduktionen?
Vittnet: – Nej.
Advokaten: – Hur kan ni vara så säker, doktorn?
Vittnet: – För att patientens hjärna låg i en glasburk på bordet
bredvid.
Advokaten: – Jag förstår, men kan det inte ha funnits en chans att
patienten fortfarande var vid liv?
Vittnet: – Jo, det kan tänkas att patienten var vid liv. Och jobbade
som advokat.

Sometimes others say it better..

Nyår

Jag funderar på att köra lite glammig 20-tals/can can inspirerad stil till nyår.
Tänk hårband med fjäder i , perfekt lagda vågor i håret, röda läppar,spetshandskar och klänning. Strassmycken kanske.. (Se bilden här nere för att få en liten aning om hur jag menar)
Till det tänkte jag ha ett par killerheals på minst 12 cm.
Kan nämnas att jag ska JOBBA på nyår så detta blir alltså min arbetsklädsel den natten ! Är det nyår så är det, och jobbar man dessutom på nattklubb så kan man nog komma undan med det tycker jag.
Tycker synd om mina fötter dock.
Är man ute och festar i sådana monsterklackar så går det hur bra som helst,möjligt att det är alkoholen som verkar smärtstillande på stackars misshandlade fossingar som tvingats ner i ett par omöjligt höga skor.
Men att jobba i dem... !
Vill man vara fin så får man lida pin, så är det bara.

I <3 THIS TUNE

Jag står inte ut

Jag har så mycket inom mig just nu att det känns som om jag ska explodera.
Ilska, frustration, förnedring, stress, besvikelse, förvirring, hopp, svartsjuka och rädsla ihoptryckt och inträngt i ett alldeles för litet utrymme som kommer explodera av trycket vilken sekund som helst. Jag vill skrika rakt ut, slå på något, göra NÅT för att få utlopp för allt det som finns inuti.
Det känns som om jag sitter inspärrad i ett fängelse, bunden till händer och fötter och förbjuden att känna det jag känner.