Italien

Det är någon form av hatkärlek jag hyser till det här landet..
Ett som är säkert är att det säkerligen uppfattas på många olika sätt beroende på vem man frågar.
Som hyfsat ung och vad som uppfattas som, snygg, läcker tjej är det både himmel och helvete.
Jag har fördelar och kommer undan med saker som resten av befolkningen inte gör.
Gratis saker, tjänster och förmåner.
Men priset för det är att jag får finna mig i att uppfattas som allmän egendom,
ett objekt, en levande barbiedocka i jätteformat.
Jag FÅR betalt om jag vill gå till olika klubbar, vadå kö eller inträde ?
Allt jag pekar på kan jag bli bjuden på, om jag tar emot det och priset det kommer med..
Det finns alltid någon som vill ge något, men självfallet inte utan en hake,
och haken är mitt sällskap, mitt utseende eller min kropp, i en eller annan form.
Dessa "fördelar" har ett högt pris för jag måste också finna mig i att inte kunna gå ut själv på kvällen eftersom jag är någon slags lovligt byte.
Det är tydligen självklart att jag ska uppskatta mäns påflugna uppvaktningar,
acceptera att bli stalkad genom halva staden eller att bli kommenterad och bedömd som ett stycke kött. Att man inte stirrar eller pekar på främlingar gäller inte heller, män som går hand i hand med frun eller flickvännen stirrar och vänder sig om helt ogenerat, helt öppet, och deras stackars respektive stirrar också de på mig,
men med ursinne och hat i blicken, som om det vore mitt val, mitt fel att deras män beter sig som de gör.

Appropå Italien och italienare så titta på den här videon: