Jag saknar att prata med dig.
Vet inte hur många nätter vi satt uppe och pratade i timtal.
På internet, i telefon, på stenbänken utanför huset du bodde förrut, en tidig morgon efter jobbet. Det var kallt och som en perfekt gentleman gav du mig din jacka.
Vi satt där i timmar och pratade om allt och inget medan solen gick upp och det blev ljust. Eller som när jag jobbade första gången på ett nytt ställe och du kom dit med en röd ros och väntade tills jag slutade, vi promenerade en bit tillsammans och satte oss på en bänk på avenyn och bara var..pratade..du sa att jag var vacker...
Det känns så längesen nu. Jag saknar min vän, jag saknar sättet du brukade titta på mig, alla fina saker du sa och skrev särskilt när du druckit lite ;-)
Det är tomt i den här staden när inte du är här, vet du det ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar