Nu måste det bli vår och sol snart innan jag blir tokig.
Jag tillhör den skara som blir mer eller mindre deprimerad på vintern.
De senaste åren har det inte varit så farligt för då har jag varit i klart mer soliga italien om vintrarna men nu efter ca en månad i gråa Göteborg har det slagit till med full kraft.
För mig tar det följande uttryck:
Jag tappar lusten till allt; vill inte gå ut, vill inte träffa folk, vill inte göra något överhuvudtaget, skulle helst av allt dra täcket över huvudet och ligga där fram till april, maj någongång.
Jag blir ledsen, irriterad och allmänt nedstämd.
Inget är roligt eller ens intressant. Tar allt högst personligt och blir lätt arg och upprörd.
Jag kan inte sova, eller rättare sagt, jag kan inte somna. Är uppe till 4-5 på morgonen varenda kväll och har sen fullkomligt omöjligt att gå upp.
Jag tappar matlusten helt, det kompenseras å andra sidan av ett enormt sötsug.
Blir en socker-junkie av värsta sort.
Jag blir rastlös och kan inte koncentrera mig på något eller ens sitta still längre stunder.
Det finns hjälp att få men att knapra anti-depressiva tabletter känns ju inte så jättebra heller direkt, de flesta sådana mediciner har dessutom biverkningar som är allt annat än roliga. Det är bara att bita ihop och hoppas att omgivningen står ut med mig några månader till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar