I lördags på jobbet kom jag på mig själv att gå runt och bara le utan anledning,
att bara vara sprudlande glad utan något särskilt motiv, glad sådär i allmänhet bara.
Det måste nog vara den bästa känslan som finns, att nästan gå runt i någon slags
jag-mår-bara-så-himla-bra-rus, att vara "hög på livet" som en vän till mig kallade det.
Everybody wanna know
Why I'm walking round with a big smile on my face
Hey I'm happy and it shows
Hey I'm back and I'm part of a human race
Cos you know I've been down so long
Never thought I'd ever feel this way again
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bloggintresserade
Bloggarkiv
-
▼
2010
(118)
-
▼
januari
(12)
- Vinter-depp
- Jag har helt tappat lusten att skriva, har egentli...
- I gotta check into rehabcause Baby you're my disea...
- Borde ha lyssnat..
- Du är saknad
- Jeg er veldig stolt av meg selv at jeg forstår alt...
- Hur kunde jag ?
- Dilemma
- Jag tycker extremt illa om att behöva "censurera" ...
- Oj det här kan bli bra..
- THIS TOO SHALL PASS
- LYCKA !
-
▼
januari
(12)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar