And he's gone..

Det känns som jag inte gör annat än säger hejdå till dig.
Sen dyker du upp igen när jag just accepterat faktumet att du inte är här längre.
Och så börjar allt om igen.
Den här gången var det iallafall ett bra sätt att säga hejdå på.
Det var väldigt konstigt och svårt sist att det sista jag såg av dig var när vi stod och kysstes i din hall i Oslo och sen fick man inte se dig mer på nästan två månader.
Nu var det några mysiga varma kramar där allt började, på jobbet.
Har nog accepterat till fullo också att det inte kommer att hända, det var kort, konstigt och bitvis underbart, men förhoppningsvis kan jag fortfarande kalla dig vän, även om vi inte kommer att ses på vem vet hur länge, och du inte bor här längre.
Jag hoppas att allt kommer gå din väg i London, det förtjänar du.
Kommer sakna dig iallafall..