Jag önskar jag hade en knapp för att stänga av känslor.
Då hade jag skruvat loss den så jag aldrig mer skulle behöva känna något alls.
Hur underbart det än är när det går bra så är det inte värt det när det går illa.
Det gör så ont, det bedövar och lamslår mig, gör mig oförmögen till något annat än att sörja.
Kan inte tänka på något annat än det som varit, och det som aldrig kommer att bli.
Värst av allt är att jag inte förstår, det kunde ha varit så bra.
Det VAR så bra, bara det att vi var sällsynt dåligt synkroniserade.
När du ville ha mig så var jag tveksam och backade,
och när jag väl insett vad jag kände så var det du som inte ville vara med mer.
Jag skulle bara vilja ha ett svar, varför ? Gjorde jag något ? Ångrade du dig ?
Var det inte lika intressant när du väl hade mig ? Var det inte som du trodde ?
Hjälp mig förstå för jag har slut på idéer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar