Jag mår ...konstigt just nu.
Massa olika känslor i en salig röra.
Jag känner mig stark, trygg i mig själv och känslan att jag blir starkare och starkare som person desto mer jag går igenom och är med om.
Det känns som om jag är redo för något nytt, förändring av något slag.
Jag längtar efter nya miljöer, resor, utmaningar i alla former, har gått som i tuggummi hela vintern utan att direkt komma framåt på något plan.
Vill renovera mig själv både på in och utsidan och känna mig återfödd, lite som fågel Fenix som borstar av sig askan och reser sig igen.
Jag ser mitt liv och mig själv som person som projekt som hela tiden måste jobbas på och förbättras och aldrig blir riktigt färdiga.
Lite stolt är jag över hur pass långt jag har kommit de senaste åren när de gäller den personliga utvecklingen. För 5 år sedan hade jag aldrig kunnat drömma om att jobba på en nattklubb bland en massa främmande människor, att stå och utföra en arbetsuppgift mitt i blickfånget och behöva hantera konflikter och samtala med så många under en kväll. Nästan ingen vet att jag sökte jobb inom krogbranschen därför att jag var livrädd för alla sorters sociala sammandrabbningar, led i princip av social fobi och eftersom man hittar världens mest sociala och utåtriktade (men även falska tyvärr..) människor i krogvärlden så såg jag det som en skola, en slags terapi som jag fick betalt för.
Nu tycker jag det är roligt, har inga problem att domdera runt kollegor och bråkiga gäster eller kaxiga vakter som tror de kan hönsa oss i övriga personalen.
Jag känner mig dock vilsen, jag behöver komma iväg någonstans känns det som,
men jag vet inte vart. Det bekymrar mig en aning att jag är så rastlös,
att jag tröttnar så fort på saker och behöver konstant förändring för att inte bli uttråkad. Hur kan jag planera en "seriös" framtid någonstans när jag inte kan ha en fast punkt ?
Mer och mer det senaste inser jag också att jag har några riktigt fina människor i min närhet, vänner vars värde jag uppskattar mer och mer för varje dag och som jag inte tänker släppa vad som än händer. Människor som förstår, och inte dömmer mig ens när jag har mina svarta perioder och inte orkar eller vill prata med någon.
Jag har funderat mycket över begreppet kärlek i alla dess former på sistone och kommit fram till att det är så mycket mer komplicerat än jag tidigare trott.
Det finns inget annat sätt att beskriva det än att jag älskar ovan nämnda vänner,
det gör mig varm inuti att bara tänka på dem och jag skulle göra vad som helst för dem. Det svåraste av allt var nog att reda ut känslorna i mina relationer till vissa personer av det motsatta könet. Jag måste erkänna att jag älskar mitt ex, men inte på det romantiska, fjärilar-i-magen sättet, utan som en bror eller bästa vän.
Någon som är trygg, säker, känner mig bättre än någon annan och som alltid ställer upp om jag verkligen behöver honom, vad det än gäller. Min räddare i nöden ungefär.
Sen har jag även fått uppleva det där underbara pirret i magen igen.
Hur det känns att sväva runt på små rosa moln och le bara man tänker på honom.
Jag hade glömt bort hur det kändes, vilken ljuvlig tortyr det är när man vill ha någon så mycket att man darrar i hela kroppen, man känner sig full och hög på samma gång och man är som beroende, man får inte nog och måste ha mer mer mer.
Dessvärre fick jag även en påminnelse i hur det känns att bli avvisad,
när den som har makten att påverka hela ens tillvaro, rycker undan mattan under fötterna på en och krossar ens hjärta och förhoppningar.
Man faller, ser ingen anledning att ta sig upp men gör det ändå.
Att försöka tvinga sig själv att acceptera att det inte kommer att bli så som man vill, att man måste sluta hoppas. Och det vet vi alla, hoppet är det sista som lämnar människan och jag måste gång på gång säga till mig själv att; "sluta, det kommer inte att hända, det spelar ingen roll, du kan inte göra något för att ändra situationen, det är inte upp till dig längre."
Att något i mitt liv är bortom min kontroll är extremt svårt att acceptera för någon som har ett sånt kontrollbehov som jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar