Fly like you do it, like you're high...

Jag skulle verkligen inte kunna leva utan musik.
Just nu går den här på repeat, det här är verkligen musik för sommarfester.
Längtar efter sol, värme, uteterasser och rosé !

Disturbia..

Sova my ass...
har sisådär femtielva tusen funderingar som surrar runt i huvudet så mycket till sömn lär det inte bli.
Sitter och filosoferar på min säng, lyssnar på ännu en mixtape som min lilla favvodj va söt nog att slänga ihop till mig, volymen är sådär lagom hög att det känns som sängen jag sitter på rör sig till basen, just how I like it !
De flesta tycker nog inte jag är klok som varvar ner till electro/tech house klockan 10 över 6 på morgonen, men det fungerar faktist. I med hörlurarna, stänga ute omvärlden och bara drömma mig bort till musiken.

Rätt händelserik kväll som tål att funderas på.
Den började dåligt redan från början. Just när jag är som mest stressad och håller på att göra mig iordning för jobbet så ringer exet och vill absolut prata, och inget litet kallprat om vädret här utan riktigt jobbiga saker.
Perfect timing, tack för den. Det slutade med tjafs och bråk som vanligt samt att jag lyckades bli sen till jobbet.

Satt för första gången en hel kväll i entrékassan på jobbet ikväll,
ingen hjärnkirurgi precis men det krävde att jag fick skärpa mig en aning för att inte göra fel pga att jag är så inarbetad i andra rutiner.

Som gjort för att jag ska tappa koncentrationen så kommer HAN dit.
Visst, jag bad om det, och visste att han möjligen skulle komma.
Men när han väl stod där..oj..
Jag lyckades helt missa att ta betalt av 2 gäster, tog fel betalning av en annan, och stod sen och vred nacken ur led i mina försök att se vart mitt ögongodis tog vägen. Det är bara ett erkänna, jag är en sån liten toffel när allt kommer omkring att det är rent pinsamt.

Dessutom tycks jag också ironiskt nog dra toffelkillar till mig som flugor till saft.
Tappade räkningen på hur många smöriga killar som var framme och gav mig korkade komplimanger eller försökte få med mig på efterfest/frukost/lunch/fika/middag,
allt medan jag bara stod och spanade efter någon annan.
Alltid vill man ju ha det man inte kan få och det man har framför näsan är totalt ointressant, eller hur ?

Pratade en hel del med min mystiske chef idag också, en människa som jag verkligen inte begriper mig på. Jag brukar vara ganska bra på att se igenom människor och få grepp om vilken typ av person jag har framför mig. Men inte med honom, jag kan inte läsa vare sig hans kroppsspråk eller tolka det han säger, och det stör mig en aning.
Han undviker nästan alltid ögonkontakt, ger intryck av att vara snudd på blyg.
När han svarar på frågor eller säger något tittar han ner, ofta med ett småleende.
Men faktumet att han samtidigt är extremt grov i munnen och mer eller mindre skämsamt sextrakasserar samtliga kvinnliga medarbetare,(utom mig!) gör det hela aningen obegripligt.
Han kommer med sexuella anspelningar till i princip alla tjejerna på jobbet, utom till mig där han istället kommer med små komplimanger titt som tätt.
"Vad fin du är idag", "Vad bra du passar i det där", "Vad söt du är".
Oftast så gillar jag det, men det komiska är att jag samtidigt tar det som aningen förolämpande att jag är den ENDA som inte blir utsatt för "trakasserierna".
Jag får väl ta upp saken på jobbet i helgen och säga att jag känner mig diskriminerad kanske ? :-P

Och så var det det här med HONOM då, HAN med stort H.
Jag vet inte när jag senast blev så glad som jag blev när jag såg honom ikväll.
Hjärtat fullkomligt skenade och jag visste knappt var jag skulle ta vägen.
Så där satt jag sen på jobbet och log som en annan lycklig imbecill.
I slutändan blev jag iofs mest arg på mig själv för att jag alltid slänger allt vad stolthet och värdighet heter över bord så fort det rör honom.

Jag är kluven, för ena delen av mig tycker att jag borde låta bli, att det är under min värdighet. Att jag inte aktivt borde ta kontakt med, eller försöka träffa honom när vi vill hela olika saker. Jag borde inte behöva "jaga" någon, när jag kan få de flesta bara genom att peka på dem, men nejdå, jag vill ha den enda jag inte kan få, självklart.
Den andra delen av mig skriker att det är skitsamma om det bara är här och nu för jag vill ju inget hellre än att bara slita med honom hem och ...ja, vi kan väl säga som så att jag gillar honom fysiskt, väldigt, väldigt, vääääääldigt mycket.
Och om det är den biten eller inget, ja då duger det väldigt bra !
Frågan är bara hur lågt jag kan låta mig själv sjunka för att få det jag vill ha ?

Rollercoaster

Förvånansvärt vilken otrolig blandning känslor man kan känna på samma gång.
En berg och dalbana i hela det mänskliga känsloregistret, allt inom loppet av några minuter. Chockartad glädjefnatt, fjärilar i magen, osäkerhet, aningen besviken, undrande, frågande, lycklig, pirrig, okoncentrerad, frustration, tveksamhet, hoppfull, fundersam, nedstämd och därefter likgiltig och trött.
Kvällen kan sammanfattas som weird.
Men nu ska jag iaf sova. Tyvärr.
Jag hade hoppats på betydligt mer action men nope, I didnt get lucky this night :-P

och appropå ingenting..
om man nästan 2 dygn efter en fest fortfarande känner sig bakis,
tyder det då på att;

A) Man dricker för sällan ?
B) Det var en j*kla kul fest ?
C) En kombination av båda ?

och när vi ändå pratar om fylla..reklamen nedan har nog fullkomligt fel effekt än det var avsett. Är det bara jag som blir extremt partysugen efter att ha sett den ?

I'm loving it !

http://www19.zippyshare.com/v/3958061/file.html
Det här är SÅ bra. Den här djn kommer gå hur långt som helst.
Killen är bara 18-19 år men förrutom att spela otroligt bra låtar kan han bygga upp en känsla på dansgolvet som är så medryckande att man inte kan stå still, man dras med. Hade jag varit rik hade jag anställt honom att spela musik för mig dygnet runt.
Lägg namnet JACK MILLON på minnet för han kommer bli något stort !

I'd totally be a fangbanger if they existed...

Jag har blivit så besatt av allt som har med vampyrserier och filmer att göra.
Vet inte vad det är som gör ämnet så faschinerande. Död, våld och sex ?
Skådespelare som i vanliga fall är helt ointressanta blir plötsligt snudd på oemotståndliga när dem spelar en livsfarlig sexig potentiell massmördare med huggtänder. Effekten tycks ju vara densamma på ungefär varenda medlem av det kvinnliga könet, det kan knappaste vara en slump.
Jag tror att det helt enkelt är så att vi tjejer dras till killar med ett uns av fara i dem, vi vill inte ha en mjukis i rosa skjorta som bara vill prata känslor och titta på romantiska filmer med oss. Det är den där spänningen, en liten gnutta rädsla och maktlöshet som är intressant. Egentligen, hur politiskt inkorrekt det än må vara, så vill vi nog ha en kille som verkligen är en man. Starkare, längre och större än oss. Med lite attityd, arrogans, självsäkerhet och en smula aggressiv.
Med en precis lagom dos farlighet i dem, känslan att om han verkligen velat så hade han kunnat göra vad han vill med oss, och inte bara försvara oss.

..I wonder if I ever cross your mind
for me it happens all the time..

Thanks, but no thanks.

Det måste vara våren som får folks hormoner att löpa amok. Alla vaknar till liv som överkåta små kaniner.
Eller vadå folk förresten, killar skall det stå. Den prinskorvsförsedda delen av befolkningen.
Själv känner jag mig seriöst äcklad av alltihop och tanken på celibat känns alltmer lockande, särskilt med tanke på att jag iaf inte vill dansa horisontell naken-lambada med någon i den här stan...för tillfället iaf eftersom min favorit är bortrest.
På jobbet pratas det inte om annat än sex för tillfället, det tycks vara någon slags intern tävling där alla försöker övertrumfa varandras grovheter och bedrifter.
Jag är iofs övertygad att de som pratar mest är de som ligger minst, och förmodligen sämst, men det hör egentligen inte hit.
Senast igår natt fick min kvinnliga kollega i uppdrag av en manlig dito att övertyga mig till en trekant med ovan nämnda personer...
Wtf liksom. Vad hände med att inte ha relationer på jobbet ???

What's wrong with people ?

Blir förvånad över hur lätt folk tycks ta på vissa saker.
Ibland känns det som jag är i minoritet att tycka att det finns oskrivna regler för vad man kan göra eller inte göra när det gäller vänskaps, kärleks eller fysiska relationer.
En tjej som jag tidigare såg som en vän och litade på, tyckte att det var helt okej att hångla upp killen hon visste att jag var helt nere i.
Vi kan väl säga som så att jag inte höll med och pratar inte ens med personen ifråga längre. Jag ser tyvärr alldeles för mycket sånt här i branschen jag jobbar i,
där det verkar som alla ligger med alla, hugger varann i ryggen utan att blinka och ljuger varandra rakt upp i ansiktet.
Senast för 5 minuter sen fick jag en minst sagt förvånande skamligt förslag av en ytlig bekant till mig. En kille jag "känner" enbart pga att han är, eller iaf var,
bästa kompis och combo med killen jag gillar, och träffade .
Jag har lite svårt att förstå hur man kan vilja ligga med sin bästa kompis tidigare strul/ligg/flirt. Jag skulle då inte ens tänka tanken att ragga på någon av mina närmsta kompisars fd killar. Finns det någon prestige i att sätta på någon som ens kompis haft innan ? Fattar inte.

LMAO !