Oj...nu har jag gjort bort mig igen.
Har just gjort något som kan vara väldigt bra eller väldigt dåligt,
det lär vi snart märka. Fortsättning följer !
lördag 6 november 2010
Will you tell me once again, how we're gonna be just friends ?
Nu blir jag snart tokig !!!
Var ju och fikade med..måste komma på något nytt att kalla honom..hm..min MAN !
Yes, jag var och fikade med min MAN innan jobbet.
Som vanligt så bestod den 1,5 timmen av hysteriska gapskratt och att vi satt och pratade i mun på varandra nonstop. Ingen risk att det blir stelt och tyst direkt om vi säger så. Nu är det också på den nivån att jag inte längre ens tänker på det jag säger, som jag gjorde innan, utan jag säger verkligen precis det som kommer upp.
Utan att fundera på om det är roligt nog, smart nog eller intressant nog.
Det är väldigt få personer som jag kan prata med på det sättet med faktist.
På jobbet blev vi utsatta för än mer pikar och retfulla kommentarer.
Nu är det flera av hans vaktkollegor som snappat att det är något mellan oss,
även om inget egentligen har hänt.
Den ena "skickade upp" honom till mig när han hade gått ner och ställt sig utanför entrén och försökte vara lite social med sina kollegor. Kollegan frågade skrattande om han inte gått fel och sa att han skulle gå tillbaka till mig där han hör hemma.
När mitt pass var slut så gick jag upp till dansgolvet för att leta efter honom,
och när jag väl hittade honom och vi stod och pratade och skojade en stund så var det ytterligare en annan vakt som började kasta isbitar på oss och sa att vi skulle sluta vara så gulliga. Min man bara skrattade åt det som vanligt.
När jag tillslut skulle gå så stod han mitt i ett möte med hela vaktstyrkan.
Jag gick förbi honom, log, och för att inte störa så mimade jag bara "hejdå".
Han gav han mig ett mjukt leende och medan jag gick förbi honom så sträckte han ut handen och strök mig över armen, mitt framför samtliga sina kollegor och chefer.
Jag gjorde instintivt, och i samma sekund, samma sak och sträckte ut handen och rörde vid hans arm.
Denna lilla scen som varade i max 2 sekunder undgick tydligen ingen och återigen,
trots att dem var mitt i ett möte, så utbröt en ström av kommentarer och skämt.
När jag stängde ytterdörren bakom mig så var det sista jag hörde:
"Nämen gå inte, då blir ****** ledsen"
Jag tycker att det är jätteroligt men samtidigt blir jag lite nervös över det faktum att det till och med avbryter ett pågående möte.
Risken finns att hans chefer ser det som något störande och separerar på oss igen så att vi får jobba på olika klubbar framöver. Håller tummarna för att det inte blir så.
Min frustration blir bara värre och värre däremot för hur mycket omgivningen än skojar och pratar så händer det ju INGENTING !
Var ju och fikade med..måste komma på något nytt att kalla honom..hm..min MAN !
Yes, jag var och fikade med min MAN innan jobbet.
Som vanligt så bestod den 1,5 timmen av hysteriska gapskratt och att vi satt och pratade i mun på varandra nonstop. Ingen risk att det blir stelt och tyst direkt om vi säger så. Nu är det också på den nivån att jag inte längre ens tänker på det jag säger, som jag gjorde innan, utan jag säger verkligen precis det som kommer upp.
Utan att fundera på om det är roligt nog, smart nog eller intressant nog.
Det är väldigt få personer som jag kan prata med på det sättet med faktist.
På jobbet blev vi utsatta för än mer pikar och retfulla kommentarer.
Nu är det flera av hans vaktkollegor som snappat att det är något mellan oss,
även om inget egentligen har hänt.
Den ena "skickade upp" honom till mig när han hade gått ner och ställt sig utanför entrén och försökte vara lite social med sina kollegor. Kollegan frågade skrattande om han inte gått fel och sa att han skulle gå tillbaka till mig där han hör hemma.
När mitt pass var slut så gick jag upp till dansgolvet för att leta efter honom,
och när jag väl hittade honom och vi stod och pratade och skojade en stund så var det ytterligare en annan vakt som började kasta isbitar på oss och sa att vi skulle sluta vara så gulliga. Min man bara skrattade åt det som vanligt.
När jag tillslut skulle gå så stod han mitt i ett möte med hela vaktstyrkan.
Jag gick förbi honom, log, och för att inte störa så mimade jag bara "hejdå".
Han gav han mig ett mjukt leende och medan jag gick förbi honom så sträckte han ut handen och strök mig över armen, mitt framför samtliga sina kollegor och chefer.
Jag gjorde instintivt, och i samma sekund, samma sak och sträckte ut handen och rörde vid hans arm.
Denna lilla scen som varade i max 2 sekunder undgick tydligen ingen och återigen,
trots att dem var mitt i ett möte, så utbröt en ström av kommentarer och skämt.
När jag stängde ytterdörren bakom mig så var det sista jag hörde:
"Nämen gå inte, då blir ****** ledsen"
Jag tycker att det är jätteroligt men samtidigt blir jag lite nervös över det faktum att det till och med avbryter ett pågående möte.
Risken finns att hans chefer ser det som något störande och separerar på oss igen så att vi får jobba på olika klubbar framöver. Håller tummarna för att det inte blir så.
Min frustration blir bara värre och värre däremot för hur mycket omgivningen än skojar och pratar så händer det ju INGENTING !
fredag 5 november 2010
torsdag 4 november 2010
Ibland förvånar jag mig själv..
Det råder för tillfället totalt stillestånd på favoritfronten,
vi smsade lite i söndags vilket iofs var trevligt men sedan dess har vi inte hörts av.
Men det verkar som att när det inte händer så mycket på ett område så händer det aningen mer på ett annat.
Men tills jag lär mig hur man lösenordsskyddar ett inlägg så vet jag dessvärre inte hur mycket jag borde nämna i frågan. Vi kan väl säga som så att det rör sig om samma person som jag smsade förra veckan, och i ett infall av plötslig och brutal ärlighet, hävde ur mig vad jag alltid tyckt om honom.
Igår, efter att vi setts kort, fick jag ett ännu galnare infall, och sa något ännu ....eh...ärligare...
Smsade lite fram och tillbaka, och imorse när jag vaknar så har han smsat mig att jag ska ringa honom angående en jobbgrej.
Känns aningen pinsamt och jag sitter just nu och funderar på hur jag ska hantera saken, med risk för att gårdagens "meningsutbyte" kommer på tal och inte bara jobbrelaterade saker.
Det här kan komma att bli riktigt pinsamt, borde nog hållit tyst, eller ?
UPPDATERING: Överlevt samtalet, jag upprepar, jag har överlevt telefonsamtalet.
Man kan tydligen inte dö av skam ändå. Fortsättning följer !
vi smsade lite i söndags vilket iofs var trevligt men sedan dess har vi inte hörts av.
Men det verkar som att när det inte händer så mycket på ett område så händer det aningen mer på ett annat.
Men tills jag lär mig hur man lösenordsskyddar ett inlägg så vet jag dessvärre inte hur mycket jag borde nämna i frågan. Vi kan väl säga som så att det rör sig om samma person som jag smsade förra veckan, och i ett infall av plötslig och brutal ärlighet, hävde ur mig vad jag alltid tyckt om honom.
Igår, efter att vi setts kort, fick jag ett ännu galnare infall, och sa något ännu ....eh...ärligare...
Smsade lite fram och tillbaka, och imorse när jag vaknar så har han smsat mig att jag ska ringa honom angående en jobbgrej.
Känns aningen pinsamt och jag sitter just nu och funderar på hur jag ska hantera saken, med risk för att gårdagens "meningsutbyte" kommer på tal och inte bara jobbrelaterade saker.
Det här kan komma att bli riktigt pinsamt, borde nog hållit tyst, eller ?
UPPDATERING: Överlevt samtalet, jag upprepar, jag har överlevt telefonsamtalet.
Man kan tydligen inte dö av skam ändå. Fortsättning följer !
tisdag 2 november 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)