Åh det har hänt en massa roliga saker idag men jag vågar inte skriva något om det än,
jag måste lära mig hur man lösenordesskyddar bloggen först för vissa saker vill jag
inte att vissa personer ska läsa.
Så otroligt frustrerande eftersom jag är så glad och uppspelt över det som hänt att
jag har svårt att hålla tyst !! IIIIIIIIHHHHHHHHHHH !!!!!!!!!!!!!
fredag 31 december 2010
måndag 27 december 2010
Oj nu var det längesen jag skrev något men jag har faktist inte känt någon lust att skriva något övht det sista. Går väl upp och ned även sånt antar jag.
Jag var faktist ute igår för en gångs skull. Var ungefär som jag kom ihåg det och alldeles för mycket sliskiga killar som var alldeles för på och trodde lite väl mycket om sig själva. Blev mest äcklad av alltihop. Fick en massa komplimanger som mest bara gjorde mig illa till mods och generad.
Det roligaste som hände under kvällen var att en person som jag haft ett gott öga till ända sen vi först sågs första gången dök upp på en snabbvisit.
Han jobbar också i branschen så vi ses nästan aldrig ute eftersom han jobbar när jag också gör det.
Jag har alltid tyckt att han var rent löjligt snygg och just av den anledningen har jag inte ens tänkt tanken eftersom han är waaaaaaaaaaay out of my league. Från en annan planet ungefär. Han kan få precis vilken tjej som helst.
Det plus att han är för ung för mig.
Men så i somras sprang vi på varandra kort ute. Fram till dess hade vi hälsat när vi setts men inte så mycket mer, den gången däremot så gav han mig världens leende, kramade mig och kysste mig på kinden samtidigt som han viskade:
"Hej snyggast i stan.."
Jag blev minst sagt glad. Nej, fel ordval, jag blev knäsvag.
Alla personer påverkar en på olika sätt och den här killen påverkar mig fysiskt.
Jag är inte ett dugg intresserad av att umgås med honom eller lära känna honom,
inte nyfiken alls på att veta mer om honom. Jag skiter fullkomligt i om han träffar någon, eller till och med i hur han mår.
Det som hände när jag plötsligt för första gången var så nära honom var att jag blev heeelt darrig, jag fick hjärtklappning, och knäna nästan vek sig under mig.
Jag vet inte vad det är med hans hormoner, testosteron eller vad sjutton det nu är som påverkar en, men han är ett drogrus för mig helt enkelt.
Okej, jag vet, det finns ett ord för detta, men jag tycker det låter fult och
detta inlägget skulle inte vara en porrnovell även om det nästan börjat låta så.
Hur som helst, efter det skrev vi några korta grejer till varandra på facebook och jag förstod att hans intresse för mig var ungefär samma som mitt för honom.
Men vi har aldrig hållt någon kontakt eller på något sätt pratat mer än så.
Trots det han skrev som var minst sagt rakt på sak och svårt att misstolka så har jag fortfarande inte kunnat släppa känslan av att han är alldeles för snygg för mig.
Känns ungefär som om man skulle kladda loss på en Monet.
Det går bara inte.
Eftersom den här personen egentligen inte betyder någonting övht för mig och jag fortfarande är som en målsökande missil när det gäller min kära kollega så har det inte varit så mycket mer än så fram tills för några månader sen.
Då var jag också ute en söndag, var lite lagom berusad och därför aningen modigare än vanligt. Såg snyggingen och gick fram och hälsade.
Vid det här laget så var ju både han och jag medvetna om vad vi tyckte om varandra så det var aningen laddat.
Han kramade mig länge, placerade en lååångsam kyss 1 milimeter från mina läppar och stod sen kvar med armarna runt min midja.
Resten av kvällen är aningen dimmig men jag vet att vi stod och retades med varandra ett flertal gånger under kvällen då vi stod och höll om varandra,
jag med armarna runt hans nacke, och han med armarna runt min midja.
Sen stod vi så, kind mot kind, näsa vid näsa och med läpparna knappt en milimeter ifrån varandras stod vi och liksom antydde att vi skulle kyssas, igen och igen. Plågsamt retfullt men väldigt kul. Teasing på hög nivå.
Hn gav mig sitt nummer också men that was it, det var den kvällen.
Tack och lov att detta tycks ha undgått de flesta kollegor och branschfolk för jag har inte fått några som helst pikar eller dumma kommentarer om kvällen ifråga vilket garanterat hade hänt om fler hade sett mig med den här killen.
Vi hade varken setts eller pratat sen dess när vi sågs ute igår.
(Förrutom ett väldigt oväntat god jul sms jag fick för några dagar sedan.)
Han "räddade" mig från nån ful, sliskig typ som ignorerade mina tykna och rent oförskämda svar på hans frågor och inte ville förstå att jag tyckte han borde gå och dö där och då.
Snyggingen drog mig intill sig och tittade mig i ögonen med ett retfullt småleende.
"Heeej hjärtat.." viskade han och kysste mig långsamt på kinden alldeles för nära läpparna igen, garanterat fullt medveten om effekten av varenda liten sak han gjorde.
Vi pratade en liten stund och här kommer det komiska:
Min bästa vän som jag var ute med såg vad som hände och frågade mig sen ivrigt så fort han gått:
"Vad sa han ?? Vad pratade ni om ??"
Mitt svar kom spontant och jag kunde själv inte hålla mig för skratt:
"Jag har INGEN ANING, jag kommer inte ihåg ett enda ord"
Han distraherar mig såpass fysiskt att jag inte hade en aning om vad vi pratat om,
utan bara hur gott han luktade, hur hans läppar kändes mot min kind,och att jag inte ville han skulle sluta ta på mig.
Fick ett sms sen där det stod:
"Vad skulle du kunna tänka dig att göra med mig ?"
Det här är kul, jag behöver något att pigga upp mig med lite, även om det bara är en oskyldig flirt 2-3 gånger om året med en alldeles för snygg och alldeles för ung "toy-boy".
Jag var faktist ute igår för en gångs skull. Var ungefär som jag kom ihåg det och alldeles för mycket sliskiga killar som var alldeles för på och trodde lite väl mycket om sig själva. Blev mest äcklad av alltihop. Fick en massa komplimanger som mest bara gjorde mig illa till mods och generad.
Det roligaste som hände under kvällen var att en person som jag haft ett gott öga till ända sen vi först sågs första gången dök upp på en snabbvisit.
Han jobbar också i branschen så vi ses nästan aldrig ute eftersom han jobbar när jag också gör det.
Jag har alltid tyckt att han var rent löjligt snygg och just av den anledningen har jag inte ens tänkt tanken eftersom han är waaaaaaaaaaay out of my league. Från en annan planet ungefär. Han kan få precis vilken tjej som helst.
Det plus att han är för ung för mig.
Men så i somras sprang vi på varandra kort ute. Fram till dess hade vi hälsat när vi setts men inte så mycket mer, den gången däremot så gav han mig världens leende, kramade mig och kysste mig på kinden samtidigt som han viskade:
"Hej snyggast i stan.."
Jag blev minst sagt glad. Nej, fel ordval, jag blev knäsvag.
Alla personer påverkar en på olika sätt och den här killen påverkar mig fysiskt.
Jag är inte ett dugg intresserad av att umgås med honom eller lära känna honom,
inte nyfiken alls på att veta mer om honom. Jag skiter fullkomligt i om han träffar någon, eller till och med i hur han mår.
Det som hände när jag plötsligt för första gången var så nära honom var att jag blev heeelt darrig, jag fick hjärtklappning, och knäna nästan vek sig under mig.
Jag vet inte vad det är med hans hormoner, testosteron eller vad sjutton det nu är som påverkar en, men han är ett drogrus för mig helt enkelt.
Okej, jag vet, det finns ett ord för detta, men jag tycker det låter fult och
detta inlägget skulle inte vara en porrnovell även om det nästan börjat låta så.
Hur som helst, efter det skrev vi några korta grejer till varandra på facebook och jag förstod att hans intresse för mig var ungefär samma som mitt för honom.
Men vi har aldrig hållt någon kontakt eller på något sätt pratat mer än så.
Trots det han skrev som var minst sagt rakt på sak och svårt att misstolka så har jag fortfarande inte kunnat släppa känslan av att han är alldeles för snygg för mig.
Känns ungefär som om man skulle kladda loss på en Monet.
Det går bara inte.
Eftersom den här personen egentligen inte betyder någonting övht för mig och jag fortfarande är som en målsökande missil när det gäller min kära kollega så har det inte varit så mycket mer än så fram tills för några månader sen.
Då var jag också ute en söndag, var lite lagom berusad och därför aningen modigare än vanligt. Såg snyggingen och gick fram och hälsade.
Vid det här laget så var ju både han och jag medvetna om vad vi tyckte om varandra så det var aningen laddat.
Han kramade mig länge, placerade en lååångsam kyss 1 milimeter från mina läppar och stod sen kvar med armarna runt min midja.
Resten av kvällen är aningen dimmig men jag vet att vi stod och retades med varandra ett flertal gånger under kvällen då vi stod och höll om varandra,
jag med armarna runt hans nacke, och han med armarna runt min midja.
Sen stod vi så, kind mot kind, näsa vid näsa och med läpparna knappt en milimeter ifrån varandras stod vi och liksom antydde att vi skulle kyssas, igen och igen. Plågsamt retfullt men väldigt kul. Teasing på hög nivå.
Hn gav mig sitt nummer också men that was it, det var den kvällen.
Tack och lov att detta tycks ha undgått de flesta kollegor och branschfolk för jag har inte fått några som helst pikar eller dumma kommentarer om kvällen ifråga vilket garanterat hade hänt om fler hade sett mig med den här killen.
Vi hade varken setts eller pratat sen dess när vi sågs ute igår.
(Förrutom ett väldigt oväntat god jul sms jag fick för några dagar sedan.)
Han "räddade" mig från nån ful, sliskig typ som ignorerade mina tykna och rent oförskämda svar på hans frågor och inte ville förstå att jag tyckte han borde gå och dö där och då.
Snyggingen drog mig intill sig och tittade mig i ögonen med ett retfullt småleende.
"Heeej hjärtat.." viskade han och kysste mig långsamt på kinden alldeles för nära läpparna igen, garanterat fullt medveten om effekten av varenda liten sak han gjorde.
Vi pratade en liten stund och här kommer det komiska:
Min bästa vän som jag var ute med såg vad som hände och frågade mig sen ivrigt så fort han gått:
"Vad sa han ?? Vad pratade ni om ??"
Mitt svar kom spontant och jag kunde själv inte hålla mig för skratt:
"Jag har INGEN ANING, jag kommer inte ihåg ett enda ord"
Han distraherar mig såpass fysiskt att jag inte hade en aning om vad vi pratat om,
utan bara hur gott han luktade, hur hans läppar kändes mot min kind,och att jag inte ville han skulle sluta ta på mig.
Fick ett sms sen där det stod:
"Vad skulle du kunna tänka dig att göra med mig ?"
Det här är kul, jag behöver något att pigga upp mig med lite, även om det bara är en oskyldig flirt 2-3 gånger om året med en alldeles för snygg och alldeles för ung "toy-boy".
lördag 6 november 2010
Ooops I did it again
Oj...nu har jag gjort bort mig igen.
Har just gjort något som kan vara väldigt bra eller väldigt dåligt,
det lär vi snart märka. Fortsättning följer !
Har just gjort något som kan vara väldigt bra eller väldigt dåligt,
det lär vi snart märka. Fortsättning följer !
Will you tell me once again, how we're gonna be just friends ?
Nu blir jag snart tokig !!!
Var ju och fikade med..måste komma på något nytt att kalla honom..hm..min MAN !
Yes, jag var och fikade med min MAN innan jobbet.
Som vanligt så bestod den 1,5 timmen av hysteriska gapskratt och att vi satt och pratade i mun på varandra nonstop. Ingen risk att det blir stelt och tyst direkt om vi säger så. Nu är det också på den nivån att jag inte längre ens tänker på det jag säger, som jag gjorde innan, utan jag säger verkligen precis det som kommer upp.
Utan att fundera på om det är roligt nog, smart nog eller intressant nog.
Det är väldigt få personer som jag kan prata med på det sättet med faktist.
På jobbet blev vi utsatta för än mer pikar och retfulla kommentarer.
Nu är det flera av hans vaktkollegor som snappat att det är något mellan oss,
även om inget egentligen har hänt.
Den ena "skickade upp" honom till mig när han hade gått ner och ställt sig utanför entrén och försökte vara lite social med sina kollegor. Kollegan frågade skrattande om han inte gått fel och sa att han skulle gå tillbaka till mig där han hör hemma.
När mitt pass var slut så gick jag upp till dansgolvet för att leta efter honom,
och när jag väl hittade honom och vi stod och pratade och skojade en stund så var det ytterligare en annan vakt som började kasta isbitar på oss och sa att vi skulle sluta vara så gulliga. Min man bara skrattade åt det som vanligt.
När jag tillslut skulle gå så stod han mitt i ett möte med hela vaktstyrkan.
Jag gick förbi honom, log, och för att inte störa så mimade jag bara "hejdå".
Han gav han mig ett mjukt leende och medan jag gick förbi honom så sträckte han ut handen och strök mig över armen, mitt framför samtliga sina kollegor och chefer.
Jag gjorde instintivt, och i samma sekund, samma sak och sträckte ut handen och rörde vid hans arm.
Denna lilla scen som varade i max 2 sekunder undgick tydligen ingen och återigen,
trots att dem var mitt i ett möte, så utbröt en ström av kommentarer och skämt.
När jag stängde ytterdörren bakom mig så var det sista jag hörde:
"Nämen gå inte, då blir ****** ledsen"
Jag tycker att det är jätteroligt men samtidigt blir jag lite nervös över det faktum att det till och med avbryter ett pågående möte.
Risken finns att hans chefer ser det som något störande och separerar på oss igen så att vi får jobba på olika klubbar framöver. Håller tummarna för att det inte blir så.
Min frustration blir bara värre och värre däremot för hur mycket omgivningen än skojar och pratar så händer det ju INGENTING !
Var ju och fikade med..måste komma på något nytt att kalla honom..hm..min MAN !
Yes, jag var och fikade med min MAN innan jobbet.
Som vanligt så bestod den 1,5 timmen av hysteriska gapskratt och att vi satt och pratade i mun på varandra nonstop. Ingen risk att det blir stelt och tyst direkt om vi säger så. Nu är det också på den nivån att jag inte längre ens tänker på det jag säger, som jag gjorde innan, utan jag säger verkligen precis det som kommer upp.
Utan att fundera på om det är roligt nog, smart nog eller intressant nog.
Det är väldigt få personer som jag kan prata med på det sättet med faktist.
På jobbet blev vi utsatta för än mer pikar och retfulla kommentarer.
Nu är det flera av hans vaktkollegor som snappat att det är något mellan oss,
även om inget egentligen har hänt.
Den ena "skickade upp" honom till mig när han hade gått ner och ställt sig utanför entrén och försökte vara lite social med sina kollegor. Kollegan frågade skrattande om han inte gått fel och sa att han skulle gå tillbaka till mig där han hör hemma.
När mitt pass var slut så gick jag upp till dansgolvet för att leta efter honom,
och när jag väl hittade honom och vi stod och pratade och skojade en stund så var det ytterligare en annan vakt som började kasta isbitar på oss och sa att vi skulle sluta vara så gulliga. Min man bara skrattade åt det som vanligt.
När jag tillslut skulle gå så stod han mitt i ett möte med hela vaktstyrkan.
Jag gick förbi honom, log, och för att inte störa så mimade jag bara "hejdå".
Han gav han mig ett mjukt leende och medan jag gick förbi honom så sträckte han ut handen och strök mig över armen, mitt framför samtliga sina kollegor och chefer.
Jag gjorde instintivt, och i samma sekund, samma sak och sträckte ut handen och rörde vid hans arm.
Denna lilla scen som varade i max 2 sekunder undgick tydligen ingen och återigen,
trots att dem var mitt i ett möte, så utbröt en ström av kommentarer och skämt.
När jag stängde ytterdörren bakom mig så var det sista jag hörde:
"Nämen gå inte, då blir ****** ledsen"
Jag tycker att det är jätteroligt men samtidigt blir jag lite nervös över det faktum att det till och med avbryter ett pågående möte.
Risken finns att hans chefer ser det som något störande och separerar på oss igen så att vi får jobba på olika klubbar framöver. Håller tummarna för att det inte blir så.
Min frustration blir bara värre och värre däremot för hur mycket omgivningen än skojar och pratar så händer det ju INGENTING !
fredag 5 november 2010
torsdag 4 november 2010
Ibland förvånar jag mig själv..
Det råder för tillfället totalt stillestånd på favoritfronten,
vi smsade lite i söndags vilket iofs var trevligt men sedan dess har vi inte hörts av.
Men det verkar som att när det inte händer så mycket på ett område så händer det aningen mer på ett annat.
Men tills jag lär mig hur man lösenordsskyddar ett inlägg så vet jag dessvärre inte hur mycket jag borde nämna i frågan. Vi kan väl säga som så att det rör sig om samma person som jag smsade förra veckan, och i ett infall av plötslig och brutal ärlighet, hävde ur mig vad jag alltid tyckt om honom.
Igår, efter att vi setts kort, fick jag ett ännu galnare infall, och sa något ännu ....eh...ärligare...
Smsade lite fram och tillbaka, och imorse när jag vaknar så har han smsat mig att jag ska ringa honom angående en jobbgrej.
Känns aningen pinsamt och jag sitter just nu och funderar på hur jag ska hantera saken, med risk för att gårdagens "meningsutbyte" kommer på tal och inte bara jobbrelaterade saker.
Det här kan komma att bli riktigt pinsamt, borde nog hållit tyst, eller ?
UPPDATERING: Överlevt samtalet, jag upprepar, jag har överlevt telefonsamtalet.
Man kan tydligen inte dö av skam ändå. Fortsättning följer !
vi smsade lite i söndags vilket iofs var trevligt men sedan dess har vi inte hörts av.
Men det verkar som att när det inte händer så mycket på ett område så händer det aningen mer på ett annat.
Men tills jag lär mig hur man lösenordsskyddar ett inlägg så vet jag dessvärre inte hur mycket jag borde nämna i frågan. Vi kan väl säga som så att det rör sig om samma person som jag smsade förra veckan, och i ett infall av plötslig och brutal ärlighet, hävde ur mig vad jag alltid tyckt om honom.
Igår, efter att vi setts kort, fick jag ett ännu galnare infall, och sa något ännu ....eh...ärligare...
Smsade lite fram och tillbaka, och imorse när jag vaknar så har han smsat mig att jag ska ringa honom angående en jobbgrej.
Känns aningen pinsamt och jag sitter just nu och funderar på hur jag ska hantera saken, med risk för att gårdagens "meningsutbyte" kommer på tal och inte bara jobbrelaterade saker.
Det här kan komma att bli riktigt pinsamt, borde nog hållit tyst, eller ?
UPPDATERING: Överlevt samtalet, jag upprepar, jag har överlevt telefonsamtalet.
Man kan tydligen inte dö av skam ändå. Fortsättning följer !
tisdag 2 november 2010
lördag 30 oktober 2010
How about that ...
Lite otippad kväll.
Min darling skulle inte jobba eftersom han tyckte att han behövde vara lite ledig ibland också. Därför var jag helt och fullt inställd på att inte få träffa honom ikväll. Döm om min förvåning när jag under natten kontrollerar mobilen och till min stora glädje upptäcker ett sms från honom. Jag hinner just öppna det när det någon plöstligt tjoar:
"-Tjeeeeeeena gumman !"
På välbekant stockholmska. Och där var han, smått berusad och på strålande humör. Han kramade mig länge och stod sen kvar med armen runt mig när vi stod och pratade lite. Han var i sitt esse, hävdade han och jag kunde bara hålla med, tror lugnt vi kan konstatera att när han blir full så gillar jag honom ännu mer eftersom han var mer fysisk med mig på 5 minuter än han varit på 3 månader.
Dessvärre så var det så otroligt mycket folk inne när jag slutade att jag gav upp tanken på att försöka hitta en 175 cm lång kille på en överfull nattklubb ganska snabbt, så jag fick dessvärre inte säga hejdå och ta reda på exakt hur trevlig han skulle vara efter ännu mera alkohol. VÄLDIGT SYND.
Ska ringa eller smsa honom på måndag tänkte jag. Håll tummarna !
Min darling skulle inte jobba eftersom han tyckte att han behövde vara lite ledig ibland också. Därför var jag helt och fullt inställd på att inte få träffa honom ikväll. Döm om min förvåning när jag under natten kontrollerar mobilen och till min stora glädje upptäcker ett sms från honom. Jag hinner just öppna det när det någon plöstligt tjoar:
"-Tjeeeeeeena gumman !"
På välbekant stockholmska. Och där var han, smått berusad och på strålande humör. Han kramade mig länge och stod sen kvar med armen runt mig när vi stod och pratade lite. Han var i sitt esse, hävdade han och jag kunde bara hålla med, tror lugnt vi kan konstatera att när han blir full så gillar jag honom ännu mer eftersom han var mer fysisk med mig på 5 minuter än han varit på 3 månader.
Dessvärre så var det så otroligt mycket folk inne när jag slutade att jag gav upp tanken på att försöka hitta en 175 cm lång kille på en överfull nattklubb ganska snabbt, så jag fick dessvärre inte säga hejdå och ta reda på exakt hur trevlig han skulle vara efter ännu mera alkohol. VÄLDIGT SYND.
Ska ringa eller smsa honom på måndag tänkte jag. Håll tummarna !
fredag 29 oktober 2010
Frustration
Min frustration bara växer och växer.
Har haft jätteroligt på jobbet ikväll, min darling stod hos mig i någon timme i början på kvällen, och vi hade precis lika roligt som vi brukar.
Detta stack tydligen i ögonen på hans kollega utanför som retade honom ordentligt:
"Har du det bra där eller ? Har du fastnat, du är som ett stort plåster på henne ju,
backa lite, håll dig på andra sidan repet"
Favvon bara skrattade, och så vände sig hans kollega till mig:
"Lyckas han charma dig då ? Han försöker ju iallafall, hjälper det att han står där och hänger hela kvällen ? "
Jag skrattade bara bort det jag med, han skulle bara veta !
Blir jag mer charmad än jag är så kommer jag snart ta saken i egna händer och hoppa på honom.
Men jag förstår verkligen inte, vad vill han ? Vad tycker han ?
Som jag noterade sist så har han börjat krama mig annorlunda, inga såna där "arm runt axel-kram" eller vad man ska kalla dem, utan han håller verkligen tag i mig.
Älskar känslan av hans händer på mig, det är något helt nytt.
Jag måste verkligen ta mod till mig och antingen fråga eller föreslå något.
Framför allt få ett svar.
Har haft jätteroligt på jobbet ikväll, min darling stod hos mig i någon timme i början på kvällen, och vi hade precis lika roligt som vi brukar.
Detta stack tydligen i ögonen på hans kollega utanför som retade honom ordentligt:
"Har du det bra där eller ? Har du fastnat, du är som ett stort plåster på henne ju,
backa lite, håll dig på andra sidan repet"
Favvon bara skrattade, och så vände sig hans kollega till mig:
"Lyckas han charma dig då ? Han försöker ju iallafall, hjälper det att han står där och hänger hela kvällen ? "
Jag skrattade bara bort det jag med, han skulle bara veta !
Blir jag mer charmad än jag är så kommer jag snart ta saken i egna händer och hoppa på honom.
Men jag förstår verkligen inte, vad vill han ? Vad tycker han ?
Som jag noterade sist så har han börjat krama mig annorlunda, inga såna där "arm runt axel-kram" eller vad man ska kalla dem, utan han håller verkligen tag i mig.
Älskar känslan av hans händer på mig, det är något helt nytt.
Jag måste verkligen ta mod till mig och antingen fråga eller föreslå något.
Framför allt få ett svar.
torsdag 28 oktober 2010
KRAV MAGA
Hm, det kanske finns lite hopp ändå.
Igår natt så smsade jag och favoriten en hel del. Ännu en grej som vi faktist inte gjort innan, bara när vi skulle bestämma när var och hur vi skulle ses,
men aldrig "bara för att" som igår.
Han jobbar ev hela helgen den här veckan och inte bara lördagen som han brukar.
Så redan imorgon får jag träffa mitt ögongodis igen !
Appropå ingenting så har jag anmält mig till en självförsvarskurs/Krav Maga nästa vecka. Allt som har hänt i stan det senaste har gjort att jag numer tar taxi överallt på natten/morgonen när jag slutat jobba. Jag är helt enkelt för rädd att åka kollektivt hem, och i längden blir det väldigt dyrt.
Det gör mig också arg att jag som tjej, ska behöva gå runt och vara livrädd hela tiden så jag har bestämt mig för att ta tag i det.
Har suttit och tittat på youtube videor med särskilt en instruktör, nån kommando/super/elit/militär tränare. En liten gubbe som förmodligen skulle spöa skiten ur de flesta. Väldigt imponerande.
Igår natt så smsade jag och favoriten en hel del. Ännu en grej som vi faktist inte gjort innan, bara när vi skulle bestämma när var och hur vi skulle ses,
men aldrig "bara för att" som igår.
Han jobbar ev hela helgen den här veckan och inte bara lördagen som han brukar.
Så redan imorgon får jag träffa mitt ögongodis igen !
Appropå ingenting så har jag anmält mig till en självförsvarskurs/Krav Maga nästa vecka. Allt som har hänt i stan det senaste har gjort att jag numer tar taxi överallt på natten/morgonen när jag slutat jobba. Jag är helt enkelt för rädd att åka kollektivt hem, och i längden blir det väldigt dyrt.
Det gör mig också arg att jag som tjej, ska behöva gå runt och vara livrädd hela tiden så jag har bestämt mig för att ta tag i det.
Har suttit och tittat på youtube videor med särskilt en instruktör, nån kommando/super/elit/militär tränare. En liten gubbe som förmodligen skulle spöa skiten ur de flesta. Väldigt imponerande.
söndag 24 oktober 2010
Tappar tålamodet..
Tänker och tänker och tänker..
blir bara mer och mer frustrerad, jag avskyr när jag inte förstår saker.
Det känns som om jag försöker gå i tuggummi.
kommer ingenstans. Trampar vatten på stället.
Hur kan någonting som känns så otroligt rätt ändå av någon anledning inte vara det ?
Jag har nog aldrig haft en sådan personkemi med någon, någonsin.
Aldrig träffat någon som är så ..komplett, perfekt.
Försökte verkligen låta bli att dras med, att låta bli att se på honom på det sättet.
Men det var helt lönlöst, jag drömde till och med om honom flera dagar i rad efter första gången vi träffats. Minns att min spontana tanke var:
"Finns du ens på riktigt ?"
Men nu har det gått tre månader och jag förstår fortfarande ingenting.
Jag blir nästan arg när jag tänker på det. En del av mig har lust att ringa upp honom och skrika att han ska sluta med vad han nu håller på med.
Sluta skicka dubbla signaler.
Är man INTE intresserad av någon så varför hålla på som han gör ?
Varför prata med mig så mycket att alla på jobbet ser det och kommenterar det,
om det inte betyder något ? Varför inte säga något då, protestera när de retar dig för det ? Varför bara le åt dem ?
Varför så intresserad av att ta reda på allt som finns att veta om mig om du inte är intresserad ? Varför vill du veta vad mina föräldrar gör, vilka förhållanden jag har haft, vilka filmer och serier jag tittar på, vad jag vill i mitt liv ?
Varför tittar du på mig och ler så fort du går förbi mig eller är i närheten av mig ?
Varför smsar du mig mitt i natten och tackar för sällskapet ? Säger att tiden flyger när du är med mig ?
Men om du nu ÄR intresserad, varför inte föreslå något annat än fika någongång ?
Varför inte ta några initiativ ? Varför, efter 3 månader, har vi fortfarande inte setts ensamma någonstans isåfall ?
Förstår ingenting. Snart kommer jag nog att ilskna till och antingen vara iskall mot honom på jobbet för att få någon slags reaktion eller så vet jag inte vad..
blir bara mer och mer frustrerad, jag avskyr när jag inte förstår saker.
Det känns som om jag försöker gå i tuggummi.
kommer ingenstans. Trampar vatten på stället.
Hur kan någonting som känns så otroligt rätt ändå av någon anledning inte vara det ?
Jag har nog aldrig haft en sådan personkemi med någon, någonsin.
Aldrig träffat någon som är så ..komplett, perfekt.
Försökte verkligen låta bli att dras med, att låta bli att se på honom på det sättet.
Men det var helt lönlöst, jag drömde till och med om honom flera dagar i rad efter första gången vi träffats. Minns att min spontana tanke var:
"Finns du ens på riktigt ?"
Men nu har det gått tre månader och jag förstår fortfarande ingenting.
Jag blir nästan arg när jag tänker på det. En del av mig har lust att ringa upp honom och skrika att han ska sluta med vad han nu håller på med.
Sluta skicka dubbla signaler.
Är man INTE intresserad av någon så varför hålla på som han gör ?
Varför prata med mig så mycket att alla på jobbet ser det och kommenterar det,
om det inte betyder något ? Varför inte säga något då, protestera när de retar dig för det ? Varför bara le åt dem ?
Varför så intresserad av att ta reda på allt som finns att veta om mig om du inte är intresserad ? Varför vill du veta vad mina föräldrar gör, vilka förhållanden jag har haft, vilka filmer och serier jag tittar på, vad jag vill i mitt liv ?
Varför tittar du på mig och ler så fort du går förbi mig eller är i närheten av mig ?
Varför smsar du mig mitt i natten och tackar för sällskapet ? Säger att tiden flyger när du är med mig ?
Men om du nu ÄR intresserad, varför inte föreslå något annat än fika någongång ?
Varför inte ta några initiativ ? Varför, efter 3 månader, har vi fortfarande inte setts ensamma någonstans isåfall ?
Förstår ingenting. Snart kommer jag nog att ilskna till och antingen vara iskall mot honom på jobbet för att få någon slags reaktion eller så vet jag inte vad..
lördag 23 oktober 2010
Ooops.. sagt för mycket ?
Det blev en ganska händelserik kväll till slut ändå.
På favorit-fronten råder dessvärre något slags standstill.
Vi har ju lika fantastiskt kul ihop som vanligt, men det är inget nytt.
Massor att prata om, hela tiden nya saker som vi upptäcker att vi har gemensamt, konstant ögonkontakt och leenden, han får mig att skratta så jag får magknip och ja, kort sagt, vi har väldigt roligt ihop.
Det går en aaaaning framåt på den fysiska fronten också, myrsteg visserligen,
men hellre det än inget. Vid våran gemensamma bästa vän, värmefläkten, kom vi åt varandras händer och han varken drog sig undan eller reagerade på minsta sätt negativt. Han kramar mig längre och "mer" än tidigare. När jag sa en sak som uppenbarligen gjorde honom glad så strök han mig över axeln.
Han verkar ha insett att jag varken bränns eller bits. Alltid något.
Allt detta skulle ju iofs lika gärna kunna tyda på att han helt enkelt bara slappnat av mer i mitt sällskap, men, det var en liten sak idag som gjorde mig en smula hoppfull ändå;
Han gick förbi mig med vaktchefen och driftschefen (dvs seriösa saker ! )och vände trots det på huvudet och gav mig ett sånt leende att jag trodde jag skulle ramla av stolen, han fortsatte gå och vred huvudet och höll kvar blicken och fortsatte le.
Hade jag dött i det ögonblicket hade jag dött lycklig.
Men jag är så otålig, vill ju att något mer ska hända. Men jag har dessvärre insett att jag är för feg, jag vågar helt enkelt inte fråga honom rakt ut.
Feg var jag däremot inte när det gällde en annan person idag, jag skrämde nästan mig själv och chockade garanterat personen ifråga rejält med det jag sa;
Min kära chef, som jag nämnt i bloggen några gånger, har dessvärre fått sluta till allas stora sorg.
Jag har ju alltid, sedan första gången han klev in på jobbet och jag inte hade en aning om att han var min nya chef, tyckt att han var galet het.
Men en chef är en chef och jag tar mitt jobb väldigt seriöst, och hur läcker jag än tyckt att han är så har jag aldrig ens vågat försöka flirta med honom.
Faktum är att förrutom nödvändiga jobbrelaterade saker, så har jag knappt ens vågat prata med honom överhuvudtaget. Men han är nu alltså inte min chef längre och detta har ändrat saker och ting för mig betydligt, jag har absolut inte några som helst problem längre att prata med honom som om han vore vem som helst.
När han ikväll berättade att han inte kommer tillbaka så tänkte jag helt enkelt att what the hell, man lever bara en gång, och skickade därför iväg ett litet meddelande när han just gått, där jag skrev exakt vad jag tyckte om honom:
"Nu när det är strunt samma om jag gör bort mig och säger något jag inte borde så:
jag har alltid tyckt att du är det hetaste som satt sin fot på **** (namnet på klubben)...väldigt synd att du är upptagen ! Puss"
Fick svar på 2 sekunder blankt:
"Haha oj...tack ! Känner mig smickrad ! Blir ju lite jobbigt om jag skulle komma tillbaka ;-) Puss puss"
Häpp ! Det var det, då var det sagt som jag gått och tänkt, och inte vågat säga i 2 år.
Som sagt, synd att han är upptagen...
På favorit-fronten råder dessvärre något slags standstill.
Vi har ju lika fantastiskt kul ihop som vanligt, men det är inget nytt.
Massor att prata om, hela tiden nya saker som vi upptäcker att vi har gemensamt, konstant ögonkontakt och leenden, han får mig att skratta så jag får magknip och ja, kort sagt, vi har väldigt roligt ihop.
Det går en aaaaning framåt på den fysiska fronten också, myrsteg visserligen,
men hellre det än inget. Vid våran gemensamma bästa vän, värmefläkten, kom vi åt varandras händer och han varken drog sig undan eller reagerade på minsta sätt negativt. Han kramar mig längre och "mer" än tidigare. När jag sa en sak som uppenbarligen gjorde honom glad så strök han mig över axeln.
Han verkar ha insett att jag varken bränns eller bits. Alltid något.
Allt detta skulle ju iofs lika gärna kunna tyda på att han helt enkelt bara slappnat av mer i mitt sällskap, men, det var en liten sak idag som gjorde mig en smula hoppfull ändå;
Han gick förbi mig med vaktchefen och driftschefen (dvs seriösa saker ! )och vände trots det på huvudet och gav mig ett sånt leende att jag trodde jag skulle ramla av stolen, han fortsatte gå och vred huvudet och höll kvar blicken och fortsatte le.
Hade jag dött i det ögonblicket hade jag dött lycklig.
Men jag är så otålig, vill ju att något mer ska hända. Men jag har dessvärre insett att jag är för feg, jag vågar helt enkelt inte fråga honom rakt ut.
Feg var jag däremot inte när det gällde en annan person idag, jag skrämde nästan mig själv och chockade garanterat personen ifråga rejält med det jag sa;
Min kära chef, som jag nämnt i bloggen några gånger, har dessvärre fått sluta till allas stora sorg.
Jag har ju alltid, sedan första gången han klev in på jobbet och jag inte hade en aning om att han var min nya chef, tyckt att han var galet het.
Men en chef är en chef och jag tar mitt jobb väldigt seriöst, och hur läcker jag än tyckt att han är så har jag aldrig ens vågat försöka flirta med honom.
Faktum är att förrutom nödvändiga jobbrelaterade saker, så har jag knappt ens vågat prata med honom överhuvudtaget. Men han är nu alltså inte min chef längre och detta har ändrat saker och ting för mig betydligt, jag har absolut inte några som helst problem längre att prata med honom som om han vore vem som helst.
När han ikväll berättade att han inte kommer tillbaka så tänkte jag helt enkelt att what the hell, man lever bara en gång, och skickade därför iväg ett litet meddelande när han just gått, där jag skrev exakt vad jag tyckte om honom:
"Nu när det är strunt samma om jag gör bort mig och säger något jag inte borde så:
jag har alltid tyckt att du är det hetaste som satt sin fot på **** (namnet på klubben)...väldigt synd att du är upptagen ! Puss"
Fick svar på 2 sekunder blankt:
"Haha oj...tack ! Känner mig smickrad ! Blir ju lite jobbigt om jag skulle komma tillbaka ;-) Puss puss"
Häpp ! Det var det, då var det sagt som jag gått och tänkt, och inte vågat säga i 2 år.
Som sagt, synd att han är upptagen...
torsdag 21 oktober 2010
Strategi funderingar..
Pratade med en manlig kollega igår om mig och favoritkollegan.
Han sa en del saker som fick mig att fundera över om det är bättre att agera och få svar rakt ut, dels innan någon annan hinner före, men också för att inte "slösa tid i onödan" om det nu skulle vara så att han faktist inte vill någonting mer med mig.
Men jag är lite orolig att göra något förhastat. Om det nu skulle vara så att han är osäker på vad han vill, i kombination med blygseln, så kanske jag riskerar att skrämma bort honom totalt, eller få honom att backa, om jag är för på.
Jag är lite inne på taktiken att öka flirtandet en aning, för att därefter dra undan mattan helt, och inte höra av mig överhuvudtaget för att se om han kommer att komma till mig. Alternativt om jag kan få andra killar att flirta med mig framför honom, eller ge mig fler komplimanger framför honom. Man vill ju alltid ha det andra vill ha, så det är effektivt knep för att få någon att förstå vad dem har rakt framför ögonen, om de dittils verkat halvblinda..
Vid såna här tillfällen hade det varit väldigt praktiskt om vi hade haft en gemensam vän som jag kunde pressat på information om vad sötnosen egentligen har för åsikter och avsikter med mig, men tyvärr.
Vi kommer ses i övermorgon så jag har lite tid på mig att fundera och lägga upp en strategi... GAME ON !
Han sa en del saker som fick mig att fundera över om det är bättre att agera och få svar rakt ut, dels innan någon annan hinner före, men också för att inte "slösa tid i onödan" om det nu skulle vara så att han faktist inte vill någonting mer med mig.
Men jag är lite orolig att göra något förhastat. Om det nu skulle vara så att han är osäker på vad han vill, i kombination med blygseln, så kanske jag riskerar att skrämma bort honom totalt, eller få honom att backa, om jag är för på.
Jag är lite inne på taktiken att öka flirtandet en aning, för att därefter dra undan mattan helt, och inte höra av mig överhuvudtaget för att se om han kommer att komma till mig. Alternativt om jag kan få andra killar att flirta med mig framför honom, eller ge mig fler komplimanger framför honom. Man vill ju alltid ha det andra vill ha, så det är effektivt knep för att få någon att förstå vad dem har rakt framför ögonen, om de dittils verkat halvblinda..
Vid såna här tillfällen hade det varit väldigt praktiskt om vi hade haft en gemensam vän som jag kunde pressat på information om vad sötnosen egentligen har för åsikter och avsikter med mig, men tyvärr.
Vi kommer ses i övermorgon så jag har lite tid på mig att fundera och lägga upp en strategi... GAME ON !
måndag 18 oktober 2010
All we need is just a little patience
Pratade för en gångs skull med min kollega på facebook igår.
Han skrev och frågade om jag hade trevligt i lördags (dvs natten vi jobbade ihop).
Han tyckte att tiden hade flugit och att klockan plötsligt var 12, efter 2 minuter, och inte två timmar. Sen tackade han mig för mycket trevligt sällskap.
Efter att ha känt honom nu i ca 3 månader så har jag insett att han är en väldigt försiktig person när det gäller känsloyttringar av något slag.
Så att han rakt ut tackade mig för sällskapet och sa att tiden flög, är mycket för att vara honom, och det gjorde mig väldigt glad.
Jag börjar också förstå att han är lika försiktig med fysisk kontakt, något jag började inse på caféet förra lördagen.
Han satt på ena sidan av bordet, och jag på andra, och när han skulle visa mig den roliga videon på sin iphone så gav han mig den ena hörluren.
Gjorde en rörelse som för att ta den andra, böjde sig fram men insåg att om de skulle räcka så var vi tvungna att vara väldigt nära varandra.
Jag kunde riktigt se att hur nervös han blev och han drog tillbaka handen.
När jag gav luren till honom och böjde mig fram så att det skulle räcka till honom också log han och böjde sig fram han med. Men han är så försiktig !
Samma sak hände i lördags när han stod och pratade med mig vid kassan. Han stod och frös eftersom min kassa bara står några meter innanför den vidöppna ytterdörren, och det var iskallt ute.
Jag har ju en värmefläkt där jag sitter, så jag visade honom och sa;
" -Det är varmt här om du fryser."
Han sträckte händerna mot den, men samma sak hände igen.
Plötsligt skulle han vara tvungen att stå 2 cm ifrån mig, med händerna 2 cm ovanför mina lår och där var samma nervösa min igen. Jag vred fläkten mot honom så han inte behövde stå riktigt lika nära,och han log och verkade betydligt bekvämare.
Jag tycker hans blyghet och försiktighet är bedårande, särskilt när man är så van vid killar som är så brutalt rakt på sak.
Det här kommer ta tid, det känns som man har med en blyg liten jungfru att göra och inte en kille på 26 år. Men det får ta den tid det tar.
Han skrev och frågade om jag hade trevligt i lördags (dvs natten vi jobbade ihop).
Han tyckte att tiden hade flugit och att klockan plötsligt var 12, efter 2 minuter, och inte två timmar. Sen tackade han mig för mycket trevligt sällskap.
Efter att ha känt honom nu i ca 3 månader så har jag insett att han är en väldigt försiktig person när det gäller känsloyttringar av något slag.
Så att han rakt ut tackade mig för sällskapet och sa att tiden flög, är mycket för att vara honom, och det gjorde mig väldigt glad.
Jag börjar också förstå att han är lika försiktig med fysisk kontakt, något jag började inse på caféet förra lördagen.
Han satt på ena sidan av bordet, och jag på andra, och när han skulle visa mig den roliga videon på sin iphone så gav han mig den ena hörluren.
Gjorde en rörelse som för att ta den andra, böjde sig fram men insåg att om de skulle räcka så var vi tvungna att vara väldigt nära varandra.
Jag kunde riktigt se att hur nervös han blev och han drog tillbaka handen.
När jag gav luren till honom och böjde mig fram så att det skulle räcka till honom också log han och böjde sig fram han med. Men han är så försiktig !
Samma sak hände i lördags när han stod och pratade med mig vid kassan. Han stod och frös eftersom min kassa bara står några meter innanför den vidöppna ytterdörren, och det var iskallt ute.
Jag har ju en värmefläkt där jag sitter, så jag visade honom och sa;
" -Det är varmt här om du fryser."
Han sträckte händerna mot den, men samma sak hände igen.
Plötsligt skulle han vara tvungen att stå 2 cm ifrån mig, med händerna 2 cm ovanför mina lår och där var samma nervösa min igen. Jag vred fläkten mot honom så han inte behövde stå riktigt lika nära,och han log och verkade betydligt bekvämare.
Jag tycker hans blyghet och försiktighet är bedårande, särskilt när man är så van vid killar som är så brutalt rakt på sak.
Det här kommer ta tid, det känns som man har med en blyg liten jungfru att göra och inte en kille på 26 år. Men det får ta den tid det tar.
söndag 17 oktober 2010
Världens mest perfekta kille
Helt underbar kväll på jobbet igår.
Jobbade återigen med min kära kollega, och i nästan två hela timmar fick jag ha honom helt för mig själv eftersom alla gäster kom senare än vanligt.
Det kändes nästan lite komiskt att jag fick umgås med min favorit, på arbetstid, och dessutom få betalt för det !
Men nu måste det verkligen hända något snart innan jag blir galen av frustration !
Varför söker han mitt sällskap hela tiden, frågar om allt och inget och vill veta precis allt om mig, ler stort åt mig så fort han går förbi, (till och med när han ledde ut en icke sammarbetsvillig gäst som han hade rätt fullt upp med så tittade han på mig och log sitt underbara leende) varför allt detta om han inte är minsta intresserad ? Jag får inte ihop det.
Ska smsa honom imorgon och höra om han vill hitta på något i veckan så får vi väl se vad han säger om saken.
Jobbade återigen med min kära kollega, och i nästan två hela timmar fick jag ha honom helt för mig själv eftersom alla gäster kom senare än vanligt.
Det kändes nästan lite komiskt att jag fick umgås med min favorit, på arbetstid, och dessutom få betalt för det !
Men nu måste det verkligen hända något snart innan jag blir galen av frustration !
Varför söker han mitt sällskap hela tiden, frågar om allt och inget och vill veta precis allt om mig, ler stort åt mig så fort han går förbi, (till och med när han ledde ut en icke sammarbetsvillig gäst som han hade rätt fullt upp med så tittade han på mig och log sitt underbara leende) varför allt detta om han inte är minsta intresserad ? Jag får inte ihop det.
Ska smsa honom imorgon och höra om han vill hitta på något i veckan så får vi väl se vad han säger om saken.
fredag 15 oktober 2010
torsdag 14 oktober 2010
Manlig psykologi
Två av mina manliga kollegor har mycket generöst lagt sig i mitt lilla dilemma och kommer med goda råd.
Goda råd enligt dessa låter som följande:
Kille1: "Visa honom brösten och se om han gillar dem"
Kille2: "Han kanske inte har förstått att du är intresserad ?"
Jag: "Jo, han vet"
Kille2: "Du kanske har visat honom FÖR mycket att du är intresserad, vi blir rädda då".
Jag: "Nej, det är knappast problemet heller"
Kille2: "Hm..du får lyfta på kjolen bara då och se om han gillar det."
Ska jag alltså tolka det som att det säkraste sättet att få en kille är att strippa ?
Är det så enkelt ??? Varför har ingen berättat det för mig innan ?
tisdag 12 oktober 2010
Flirting for dummies
Hur får man fart på en "trög" kille ?
Jag vet att det finns en väldigt ful genväg genom ett visst blått piller som kan ha oanade effekter på svårstartade män men det känns extremt fel,
lite samvete har man ju iallafall.
Nej, jag syftar på lite mindre drastiska metoder.
Hur bär man sig åt för att få en kille man är kompis med att förstå att man rent ut sagt vill slita kläderna av honom ?
Utan att framstå som omotiverat självsäker eller kaxig, så brukar jag ha precis det motsatta problemet med killar. De brukar mest bara vilja fysiska saker med mig medan jag i 99% av fallen bara vill hålla det på vänskapsnivå.
När jag nu för första gången har det motsatta problemet så har jag ingen aning om hur jag ska göra.
Jag har fått en fantastisk killkompis/kollega som är rolig, intressant, omtänksam, genuin, snäll och på alla sätt helt underbar.
Men jag vill inte bara sitta och dricka kaffe, jag vill ta reda på exakt hur man ser ut naken om man springer en mil varje morgon och tillbringar 5 dagar i veckan på gymmet samt gått en elitmilitär utbildning.
Dessutom vill jag syna hans påstående att träning är lika bra som att komma !
DEN STORA FRÅGAN ÄR BARA - HUR ????
Jag vet att det finns en väldigt ful genväg genom ett visst blått piller som kan ha oanade effekter på svårstartade män men det känns extremt fel,
lite samvete har man ju iallafall.
Nej, jag syftar på lite mindre drastiska metoder.
Hur bär man sig åt för att få en kille man är kompis med att förstå att man rent ut sagt vill slita kläderna av honom ?
Utan att framstå som omotiverat självsäker eller kaxig, så brukar jag ha precis det motsatta problemet med killar. De brukar mest bara vilja fysiska saker med mig medan jag i 99% av fallen bara vill hålla det på vänskapsnivå.
När jag nu för första gången har det motsatta problemet så har jag ingen aning om hur jag ska göra.
Jag har fått en fantastisk killkompis/kollega som är rolig, intressant, omtänksam, genuin, snäll och på alla sätt helt underbar.
Men jag vill inte bara sitta och dricka kaffe, jag vill ta reda på exakt hur man ser ut naken om man springer en mil varje morgon och tillbringar 5 dagar i veckan på gymmet samt gått en elitmilitär utbildning.
Dessutom vill jag syna hans påstående att träning är lika bra som att komma !
DEN STORA FRÅGAN ÄR BARA - HUR ????
lördag 9 oktober 2010
För bra för att vara sant
Vissa dagar har man sån tur att man snudd på blir misstänksam,
men jag klagar inte, det är bara att tacka och ta emot !
Det började med ett sms från min favoritkollega där han undrade om vi skulle ta en fika innan jobbet, jag behöver väl knappast säga att jag var allt annat än svårövertalad.
Det var lika underbart härligt att träffa honom som vanligt, en massa skratt, fniss och samtal om allt man kan tänka sig.
Vi har ju precis lika knäpp humor och han visade mig utan förvarning ett clip på sin iphone, gav mig lurarna, log sitt ursöta leende och sa: "Fråga inte, lyssna bara"
Jag skrattade så jag grät, bordsgrannarna stirrade storögt på mig och undrade nog om jag verkligen var vid mina sinnens fulla bruk.
Här är videon i fråga, kommentarer är överflödiga:
Sena som vanligt gick vi sedan till jobbet ihop.
Jag älskar att komma dit tillsammans och se folks menande blickar och höra deras skämtsamma kommentarer.
När min kväll knappast kunde bli bättre så tycktes vaktchefen plötsligt ha glömt bort att jag och favoriten inte skulle jobba ihop och satte honom som vakt vid min kassa.
Det var SÅ längesen vi jobbade ihop, jag hade glömt bort hur roligt vi har.
Vi skojade om gästerna, om saker som hände, dumheter som folk sa osv.
Det räckte med en blick och så började vi båda skratta, eller en gest för att den andre skulle förstå.
Jag kunde inte sluta le, "satt och fullkomligt strålade" enligt en manlig gäst.
Väldigt många killar kom med komplimanger och sliskiga raggningsrepliker och min darling härmade dem så fort de var utom hörhåll, till min stora förtjusning.
Jag kan knappt vara i närheten av honom när han är så skämtsam för det går inte att koncentrera sig, jag kunde verkligen inte sluta skratta åt honom.
En kille kom fram till honom, nickade åt den fnissande mig och sa;
"Du har det VÄLDIGT bra du." Favvon log stort och svarade : "Ja jag klagar inte"
Nu gäller det bara att få saker och ting till en ännu intressantare (och gärna horisontell..) nivå :-P.
men jag klagar inte, det är bara att tacka och ta emot !
Det började med ett sms från min favoritkollega där han undrade om vi skulle ta en fika innan jobbet, jag behöver väl knappast säga att jag var allt annat än svårövertalad.
Det var lika underbart härligt att träffa honom som vanligt, en massa skratt, fniss och samtal om allt man kan tänka sig.
Vi har ju precis lika knäpp humor och han visade mig utan förvarning ett clip på sin iphone, gav mig lurarna, log sitt ursöta leende och sa: "Fråga inte, lyssna bara"
Jag skrattade så jag grät, bordsgrannarna stirrade storögt på mig och undrade nog om jag verkligen var vid mina sinnens fulla bruk.
Här är videon i fråga, kommentarer är överflödiga:
Sena som vanligt gick vi sedan till jobbet ihop.
Jag älskar att komma dit tillsammans och se folks menande blickar och höra deras skämtsamma kommentarer.
När min kväll knappast kunde bli bättre så tycktes vaktchefen plötsligt ha glömt bort att jag och favoriten inte skulle jobba ihop och satte honom som vakt vid min kassa.
Det var SÅ längesen vi jobbade ihop, jag hade glömt bort hur roligt vi har.
Vi skojade om gästerna, om saker som hände, dumheter som folk sa osv.
Det räckte med en blick och så började vi båda skratta, eller en gest för att den andre skulle förstå.
Jag kunde inte sluta le, "satt och fullkomligt strålade" enligt en manlig gäst.
Väldigt många killar kom med komplimanger och sliskiga raggningsrepliker och min darling härmade dem så fort de var utom hörhåll, till min stora förtjusning.
Jag kan knappt vara i närheten av honom när han är så skämtsam för det går inte att koncentrera sig, jag kunde verkligen inte sluta skratta åt honom.
En kille kom fram till honom, nickade åt den fnissande mig och sa;
"Du har det VÄLDIGT bra du." Favvon log stort och svarade : "Ja jag klagar inte"
Nu gäller det bara att få saker och ting till en ännu intressantare (och gärna horisontell..) nivå :-P.
torsdag 7 oktober 2010
Sabrera
Ibland finns det någon liten knepig sak man önskar att man kunde.
En liten gömd talang att hala fram ur rockärmen så att säga.
Vad sägs om det här på förfesten ?
En liten gömd talang att hala fram ur rockärmen så att säga.
Vad sägs om det här på förfesten ?
torsdag 30 september 2010
There is a God after all..
Okej, nu är jag fullt beredd att bli religiös och tro att det finns en gud ändå.
VEM tror ni smsade mig idag och frågade om jag ville ta en fika på lördag ?
VEM tror ni smsade mig idag och frågade om jag ville ta en fika på lördag ?
onsdag 29 september 2010
Missing
Nu är det över en månad sen jag jobbade med min favorit.
Tre veckor sedan vi var och fikade sist.
Såg honom på avstånd i lördags, vi vinkade och log åt varandra.
Därförinnan hade jag inte träffat honom på två veckor för jag var sjuk.
Jag trodde att det skulle gå över, bli lättare,
jag menar man träffar nya människor hela tiden.
Som man pratar med, skrattar med, sen ibland skiljs ens vägar åt
och man varken sörjer eller funderar särskilt mycket över saken.
Jag hade ju ett liv även innan HAN kom in i mitt liv för några månader sen.
Men det här blir bara värre ju mindre vi ses och ju längre tiden går.
Jag sitter oftast och surar alternativt deppar på jobbet den senaste tiden.
Tycker att samtliga kollegor är tråkiga, ointressanta och att alla
samtal bara känns stela, meningslösa och krystade.
Slöseri med luft i princip.
Jämför allt och alla med honom, och allt och alla förlorar,
alla gånger.
Killar som försöker ragga på mig gör mig bara irriterad,
varför dem och inte han ? Jag struntar väl i om hela stans killar
så skulle stå på kö, när inte han är bland dem.
Jag önskar att jag aldrig hade sett dig,
för i jämförelse är inget annat vackert.
Jag önskar att jag aldrig hade pratat med dig,
för jag har inte längre något att säga någon annan.
Jag önskar att vi inte hade haft så roligt ihop,
för sen dess kan ingen annan få mig att skratta.
Jag önskar att jag aldrig lärt känna dig,
för då skulle jag inte sakna dig så.
Tre veckor sedan vi var och fikade sist.
Såg honom på avstånd i lördags, vi vinkade och log åt varandra.
Därförinnan hade jag inte träffat honom på två veckor för jag var sjuk.
Jag trodde att det skulle gå över, bli lättare,
jag menar man träffar nya människor hela tiden.
Som man pratar med, skrattar med, sen ibland skiljs ens vägar åt
och man varken sörjer eller funderar särskilt mycket över saken.
Jag hade ju ett liv även innan HAN kom in i mitt liv för några månader sen.
Men det här blir bara värre ju mindre vi ses och ju längre tiden går.
Jag sitter oftast och surar alternativt deppar på jobbet den senaste tiden.
Tycker att samtliga kollegor är tråkiga, ointressanta och att alla
samtal bara känns stela, meningslösa och krystade.
Slöseri med luft i princip.
Jämför allt och alla med honom, och allt och alla förlorar,
alla gånger.
Killar som försöker ragga på mig gör mig bara irriterad,
varför dem och inte han ? Jag struntar väl i om hela stans killar
så skulle stå på kö, när inte han är bland dem.
Jag önskar att jag aldrig hade sett dig,
för i jämförelse är inget annat vackert.
Jag önskar att jag aldrig hade pratat med dig,
för jag har inte längre något att säga någon annan.
Jag önskar att vi inte hade haft så roligt ihop,
för sen dess kan ingen annan få mig att skratta.
Jag önskar att jag aldrig lärt känna dig,
för då skulle jag inte sakna dig så.
söndag 19 september 2010
torsdag 9 september 2010
tisdag 7 september 2010
How do I make a dream come true ?
Vilken dröm jag har haft inatt !!
Den var så realistisk att jag vaknade och fortfarande trodde att jag var i drömmen.
Önsketänkande !
WOW, jag tror jag måste jobba lite på att få just det att hända som hände,
i verkligheten också, för är det ens hälften så intressant som i min dröm så vill jag inte vara utan !
Den var så realistisk att jag vaknade och fortfarande trodde att jag var i drömmen.
Önsketänkande !
WOW, jag tror jag måste jobba lite på att få just det att hända som hände,
i verkligheten också, för är det ens hälften så intressant som i min dröm så vill jag inte vara utan !
måndag 6 september 2010
lördag 4 september 2010
It's as easy as breathing ..
Finns du på riktigt eller har de senaste veckorna bara varit en dröm ?
Ju mer jag pratar med min kära kollega, och desto mer jag får reda på om honom, desto mer framstår han verkligen som den perfekta killen.
Vi träffades för en fika innan jobbet idag.
Pratade som vanligt om allt och inget, och hade bara sådär avslappnat kul ihop.
Det är lika lätt som att andas med honom. Jag behöver inte ens fundera på vad jag ska
säga, eller vad jag ska prata om, det bara flyter på.
Vi fyller i varandras meningar, får varandra att gapskratta, det är som om vi är inställda på exakt samma våglängd på något sätt, vi har samma intressen, kommer från nästan samma bakgrund, vi har samma värderingar etc.
Ju mer jag får veta om honom, desto mer vill jag veta. Jag är så nyfiken och otålig att jag skulle vilja tillbringa flera dygn med att bara prata med honom. Vill veta precis allt.
Och han är så fin, kan inte sluta tänka på hans bruna ögon, långa ögonfransar, smittsamt oemotståndliga leende och skratt som gör att jag säger vad som helst, just för att få honom att skratta. Och vi ska inte ens prata om hans dialekt, jag älskar stockholmska !
Vi pratade om träning, och effekten som regelbunden träning har på människor.
Han beskrev hur underbar "kick" han får av det, och när han rakt ut,
totalt ogenerat sa:
"-Det är som att komma.."
så fick jag jag plötsligt väldigt svårt att koncentrera mig på något annat han sa efter det, bara av att höra honom säga ordet.
Tankarna skenade och jag undrade om han märkte effekten det hade.
Jag fick verkligen anstränga mig för att det inte skulle synas
vad jag tyckte och tänkte just då.
Men eftersom vi ju "bara" ska vara vänner och inget mer, så får jag bita ihop och låtsas som om det inte påverkar mig det minsta, även om jag hade lust att hoppa på honom där och då.
Det var lite roligt sen att komma till jobbet ihop.
Två av våra, eller ja, först och främst hans, kollegor stod utanför klubben och tittade väldigt roat på oss. Undrar vad de tänkte egentligen.
Han frågade också om jag ville ha en pt-träning med honom för att komma igång med mitt gymmande och det hade ju verkligen inte varit fel, jag blev väldigt glad att han frågade. Jag erbjöd mig att i utbyte guida honom runt stan, han har ju bott här i ett halvår och ändå inte sett i praktiken någonting av Göteborg, mer än centrala stan, och Linnéstan samt området upp mot hans universitet, det är allt.
Vi har inte bestämt när, hur, eller var vi ses nästa gång men jag håller tummarna att det är snart för jag saknar honom redan !
Ju mer jag pratar med min kära kollega, och desto mer jag får reda på om honom, desto mer framstår han verkligen som den perfekta killen.
Vi träffades för en fika innan jobbet idag.
Pratade som vanligt om allt och inget, och hade bara sådär avslappnat kul ihop.
Det är lika lätt som att andas med honom. Jag behöver inte ens fundera på vad jag ska
säga, eller vad jag ska prata om, det bara flyter på.
Vi fyller i varandras meningar, får varandra att gapskratta, det är som om vi är inställda på exakt samma våglängd på något sätt, vi har samma intressen, kommer från nästan samma bakgrund, vi har samma värderingar etc.
Ju mer jag får veta om honom, desto mer vill jag veta. Jag är så nyfiken och otålig att jag skulle vilja tillbringa flera dygn med att bara prata med honom. Vill veta precis allt.
Och han är så fin, kan inte sluta tänka på hans bruna ögon, långa ögonfransar, smittsamt oemotståndliga leende och skratt som gör att jag säger vad som helst, just för att få honom att skratta. Och vi ska inte ens prata om hans dialekt, jag älskar stockholmska !
Vi pratade om träning, och effekten som regelbunden träning har på människor.
Han beskrev hur underbar "kick" han får av det, och när han rakt ut,
totalt ogenerat sa:
"-Det är som att komma.."
så fick jag jag plötsligt väldigt svårt att koncentrera mig på något annat han sa efter det, bara av att höra honom säga ordet.
Tankarna skenade och jag undrade om han märkte effekten det hade.
Jag fick verkligen anstränga mig för att det inte skulle synas
vad jag tyckte och tänkte just då.
Men eftersom vi ju "bara" ska vara vänner och inget mer, så får jag bita ihop och låtsas som om det inte påverkar mig det minsta, även om jag hade lust att hoppa på honom där och då.
Det var lite roligt sen att komma till jobbet ihop.
Två av våra, eller ja, först och främst hans, kollegor stod utanför klubben och tittade väldigt roat på oss. Undrar vad de tänkte egentligen.
Han frågade också om jag ville ha en pt-träning med honom för att komma igång med mitt gymmande och det hade ju verkligen inte varit fel, jag blev väldigt glad att han frågade. Jag erbjöd mig att i utbyte guida honom runt stan, han har ju bott här i ett halvår och ändå inte sett i praktiken någonting av Göteborg, mer än centrala stan, och Linnéstan samt området upp mot hans universitet, det är allt.
Vi har inte bestämt när, hur, eller var vi ses nästa gång men jag håller tummarna att det är snart för jag saknar honom redan !
måndag 30 augusti 2010
Har ni fest eller ?
En av klubbarna jag jobbar på har personalfest 5-6 september och har skickat ut en inbjudan utan närmare beskrivning av händelsernas framtida utveckling förrutom bilden nedan:
Citerar en kollega till mig: "Konceptet är fylla"
Citerar en kollega till mig: "Konceptet är fylla"
torsdag 26 augusti 2010
Magical
Come and catch me baby, I'm falling
Come and save me baby, I'm calling
Come and be with me baby, come as you are.
Come and catch a fire baby, don't let me fade away, don't let me fade away
Come and catch a feeling, it's a electrifying me
With eyes wide open, I'm dreaming
Breathe for me baby, a wake before I'm down
Come and free me baby, a wake before I'm down,
a wake before I'm down
Come and touch me baby
I need to be loved
Come and hold me baby
I need to feel loved, I need to feel loved
Come and catch a fire, don't let me fade away
Come and catch a fire baby, don't let me fade away
Come and catch a feeling, it's a electrifying me
Eyes wide open, I'm dreaming
Pray for me baby, awake before I'm down
Come and touch me baby
I need to belong
Come and hold me baby
I need to feel loved
Come and touch & me baby
I need to be loved
Come & hold me baby
I need to feel loved
måndag 23 augusti 2010
Några rader blev en roman
Dagar som är så här fyllda med känslor av alla slag får en att känna att man lever.
Det kan verka snudd på sadistiskt, men även smärtsamma eller jobbiga saker är sköna för att de känns.
Ibland känner jag mig så kylig, för kontrollerad, som om alldeles för få saker egentligen påverkar mig.
Då är det skönt att ibland påminnas hur det känns att känna.
Jag var så nervös tidigare på dagen att jag ville boka av kvällen och ställa in allt.
Samma mentala ramsa i huvudet om och om igen;
"Det är ingen idé ändå, han kommer säkert inte vilja ses mer, jag är för ful, för tråkig, för gammal, han är alldeles för fin för mig, kan säkert få vem han vill,
vad ska han med mig till ? Varför utsätter jag mig själv för det här ? Bättre att inte gå alls, det kommer säkert bara göra ont i slutändan."
Men jag tvingade iväg mig själv ändå. Klapp på axeln till mig själv faktist.
Lyckades bli sen eftersom jag i sista sekunden fick panik över mina kläder som jag tyckte jag såg tjock ut i. Panikbytte igenom allt jag hade, och rusade iväg opeppad, osäker och fullt övertygad om att detta skulle gå åt h-vete.
Mötte min dejt, och allt kändes genast bättre
för han var lika glad och skämtsam som vanligt och det var helt omöjligt att inte dras med i hans goda humör.
Vi satte oss på en restaurang och tog varsitt glas. Pratade om allt mellan himmel och jord, var knappt tyst en sekund. Fick höra om allt han gjort i livet och det är mycket. Nästan så man får lite panik själv när man träffar en så otroligt driven människa, men samtidigt inspirerande.
En sak gör mig däremot fundersam;
jag är van vid killar som är så rakt på sak att jag blir helt ställd när jag pratar
med någon som inte mer en snuddar vid ämnet sex i ett skämt. Som pratar, skojar, skrattar, tittar mig i ögonen och vill veta allt om mig, men inte gör några fysiska närmanden.
Efter att ha plöjt igenom alla böcker som finns i ämnet skulle jag vilja säga att
jag har lite koll på killars kroppsspråk när de är intresserade,
och om inte den här killen har väldigt konstiga tics för sig så är han definitivt intresserad, men blyg dessvärre !
Han kopierar i detalj varenda rörelse jag gör, om jag lutar ansiktet i handen så gör han det med, om jag stryker mig över armen, så gör han det också, minsta lilla gest jag gjorde gjorde han likadant, samtidigt. Att spegla någon på det sättet är enligt alla sakkunniga ett tecken på sammhörighet,
bästa vänner gör det, men framför allt, par, eller de som uppvaktar varandra.
Han fixade med sitt hår, sträckte låååååångsamt på sina armar och flashade sina perfekt vältränade muskler igen och igen.
Det är ungefär lika tydligt som en tjej som stryker med fingrarna över sitt bröst.
Men sen, när vi tillslut gick och skulle säga hejdå så stod vi och pratade ytterligare en stund. Men det blev "bara" en mysig kram och ett "Det var jättetrevligt att träffa dig, vi ses på fredag då.."
(Eftersom vi jobbar ihop då.)
Jag blir helt osäker, har jag inbillat mig allt ? Är han inte intresserad alls
eller helt enkelt bara en gentleman av den gamla skolan ? Eller är det blyghet ?
För det är han, och jag med tyvärr, iaf i kombination med en lika blyg person.
Vi har verkligen klickat från första stund men sen då ?
Mitt ex ringde mig idag, han sa mycket jag också funderat mycket över det senaste;
"Jag vet inte vad det betyder, inte på vilket sätt, eller hur eller varför,
men på något sätt så kan eller ska vi inte släppa varandra.
Jag bryr mig inte längre om du blir min fru eller bästa vän, men vi är för mycket för varandra för att inte finnas i varandras liv alls.
Jag vill inte heller vara tillsammans med dig längre.
För vi måste få leva våra egna liv, förstå vilka vi är nuförtiden och inte vilka vi var när vi möttes för 7 år sedan. Men vi bör vara delaktiga i varandras nya liv.
Jag vill veta vem du är idag, vad du gör, om du träffar någon, och på vilket sätt.
Jag vill förstå vad du söker i någon annan för att förstå det som saknades i mig,
i det vi hade."
Mycket klokt och moget av honom och jag håller med, precis som han sa,
ingen av oss vill vara tillsammans längre, det är inte det.
Utan snarare så att vi i praktiken växt upp ihop och vi nu är som två delar av samma person.
Vi har varit så mycket, betytt så oerhört mycket för varandra att vi är som varandras ryggrad. Bror och syster, och vi bråkar och slåss som syskon ofta också.
Men samtidigt känner vi varandra bättre än någon annan, genom allt det vi varit med om ihop, delade livserfarenheter och att vi faktist blivit vuxna ihop.
Vi gör bara varandra illa som par, tar verkligen fram varandras absolut värsta sidor. Men när vi inte är ihop, när det mesta av ilskan och mycket annat lagt sig,
så är han fortfarande den jag vill prata med när jag har varit med om något roligt,
när något är tungt och jag är ledsen, och det är samma från hans sida.
Jag tror helt enkelt vi får acceptera det, och förbli "syskon" istället.
Det hände även mer än så idag, pratade lite på facebook med honom som jag skrivit så mycket om, jag vet att du läser det här.
Mina känslor för dig är så förvirrade att jag inte förstår dem fullt själv.
Jag kan inte förneka att jag i grund och botten tycker otroligt mycket om dig,
det har jag alltid gjort. När du vill är du världens snällaste, omtänksammaste människa, men det hade nog varit bättre om vi bara varit vänner.
Inte för att det är det jag vill, utan för att träffa dig gör mig illa.
Jag är gammaldags av mig, jag klarar inte av att träffa någon som träffar andra.
Inte om den personen betyder något för mig. Jag tar väldigt illa vid mig när jag känner mig uttnyttjad, i det här fallet att vi oftast sågs på nätterna i din säng och sen inte så mycket mer. Detta trots att vi egentligen har mycket att prata om,
innan saker och ting blev fysiska iaf. Och det jag gillade så mycket med dig,
att du var så snäll, trygg och fick mig att känna mig respekterad, det försvann när vi övergick från vertikalt till horisontellt läge så att säga..
De senaste dagarna har jag varit arg på dig, samtidigt som jag saknat dig.
Flera gånger var jag på väg att ringa dig men visste sen inte om jag hade skällt på dig eller bett dig komma hit.
Exakt lika komplicerat som i låten du skickade, precis så är det:
Det kan verka snudd på sadistiskt, men även smärtsamma eller jobbiga saker är sköna för att de känns.
Ibland känner jag mig så kylig, för kontrollerad, som om alldeles för få saker egentligen påverkar mig.
Då är det skönt att ibland påminnas hur det känns att känna.
Jag var så nervös tidigare på dagen att jag ville boka av kvällen och ställa in allt.
Samma mentala ramsa i huvudet om och om igen;
"Det är ingen idé ändå, han kommer säkert inte vilja ses mer, jag är för ful, för tråkig, för gammal, han är alldeles för fin för mig, kan säkert få vem han vill,
vad ska han med mig till ? Varför utsätter jag mig själv för det här ? Bättre att inte gå alls, det kommer säkert bara göra ont i slutändan."
Men jag tvingade iväg mig själv ändå. Klapp på axeln till mig själv faktist.
Lyckades bli sen eftersom jag i sista sekunden fick panik över mina kläder som jag tyckte jag såg tjock ut i. Panikbytte igenom allt jag hade, och rusade iväg opeppad, osäker och fullt övertygad om att detta skulle gå åt h-vete.
Mötte min dejt, och allt kändes genast bättre
för han var lika glad och skämtsam som vanligt och det var helt omöjligt att inte dras med i hans goda humör.
Vi satte oss på en restaurang och tog varsitt glas. Pratade om allt mellan himmel och jord, var knappt tyst en sekund. Fick höra om allt han gjort i livet och det är mycket. Nästan så man får lite panik själv när man träffar en så otroligt driven människa, men samtidigt inspirerande.
En sak gör mig däremot fundersam;
jag är van vid killar som är så rakt på sak att jag blir helt ställd när jag pratar
med någon som inte mer en snuddar vid ämnet sex i ett skämt. Som pratar, skojar, skrattar, tittar mig i ögonen och vill veta allt om mig, men inte gör några fysiska närmanden.
Efter att ha plöjt igenom alla böcker som finns i ämnet skulle jag vilja säga att
jag har lite koll på killars kroppsspråk när de är intresserade,
och om inte den här killen har väldigt konstiga tics för sig så är han definitivt intresserad, men blyg dessvärre !
Han kopierar i detalj varenda rörelse jag gör, om jag lutar ansiktet i handen så gör han det med, om jag stryker mig över armen, så gör han det också, minsta lilla gest jag gjorde gjorde han likadant, samtidigt. Att spegla någon på det sättet är enligt alla sakkunniga ett tecken på sammhörighet,
bästa vänner gör det, men framför allt, par, eller de som uppvaktar varandra.
Han fixade med sitt hår, sträckte låååååångsamt på sina armar och flashade sina perfekt vältränade muskler igen och igen.
Det är ungefär lika tydligt som en tjej som stryker med fingrarna över sitt bröst.
Men sen, när vi tillslut gick och skulle säga hejdå så stod vi och pratade ytterligare en stund. Men det blev "bara" en mysig kram och ett "Det var jättetrevligt att träffa dig, vi ses på fredag då.."
(Eftersom vi jobbar ihop då.)
Jag blir helt osäker, har jag inbillat mig allt ? Är han inte intresserad alls
eller helt enkelt bara en gentleman av den gamla skolan ? Eller är det blyghet ?
För det är han, och jag med tyvärr, iaf i kombination med en lika blyg person.
Vi har verkligen klickat från första stund men sen då ?
Mitt ex ringde mig idag, han sa mycket jag också funderat mycket över det senaste;
"Jag vet inte vad det betyder, inte på vilket sätt, eller hur eller varför,
men på något sätt så kan eller ska vi inte släppa varandra.
Jag bryr mig inte längre om du blir min fru eller bästa vän, men vi är för mycket för varandra för att inte finnas i varandras liv alls.
Jag vill inte heller vara tillsammans med dig längre.
För vi måste få leva våra egna liv, förstå vilka vi är nuförtiden och inte vilka vi var när vi möttes för 7 år sedan. Men vi bör vara delaktiga i varandras nya liv.
Jag vill veta vem du är idag, vad du gör, om du träffar någon, och på vilket sätt.
Jag vill förstå vad du söker i någon annan för att förstå det som saknades i mig,
i det vi hade."
Mycket klokt och moget av honom och jag håller med, precis som han sa,
ingen av oss vill vara tillsammans längre, det är inte det.
Utan snarare så att vi i praktiken växt upp ihop och vi nu är som två delar av samma person.
Vi har varit så mycket, betytt så oerhört mycket för varandra att vi är som varandras ryggrad. Bror och syster, och vi bråkar och slåss som syskon ofta också.
Men samtidigt känner vi varandra bättre än någon annan, genom allt det vi varit med om ihop, delade livserfarenheter och att vi faktist blivit vuxna ihop.
Vi gör bara varandra illa som par, tar verkligen fram varandras absolut värsta sidor. Men när vi inte är ihop, när det mesta av ilskan och mycket annat lagt sig,
så är han fortfarande den jag vill prata med när jag har varit med om något roligt,
när något är tungt och jag är ledsen, och det är samma från hans sida.
Jag tror helt enkelt vi får acceptera det, och förbli "syskon" istället.
Det hände även mer än så idag, pratade lite på facebook med honom som jag skrivit så mycket om, jag vet att du läser det här.
Mina känslor för dig är så förvirrade att jag inte förstår dem fullt själv.
Jag kan inte förneka att jag i grund och botten tycker otroligt mycket om dig,
det har jag alltid gjort. När du vill är du världens snällaste, omtänksammaste människa, men det hade nog varit bättre om vi bara varit vänner.
Inte för att det är det jag vill, utan för att träffa dig gör mig illa.
Jag är gammaldags av mig, jag klarar inte av att träffa någon som träffar andra.
Inte om den personen betyder något för mig. Jag tar väldigt illa vid mig när jag känner mig uttnyttjad, i det här fallet att vi oftast sågs på nätterna i din säng och sen inte så mycket mer. Detta trots att vi egentligen har mycket att prata om,
innan saker och ting blev fysiska iaf. Och det jag gillade så mycket med dig,
att du var så snäll, trygg och fick mig att känna mig respekterad, det försvann när vi övergick från vertikalt till horisontellt läge så att säga..
De senaste dagarna har jag varit arg på dig, samtidigt som jag saknat dig.
Flera gånger var jag på väg att ringa dig men visste sen inte om jag hade skällt på dig eller bett dig komma hit.
Exakt lika komplicerat som i låten du skickade, precis så är det:
söndag 22 augusti 2010
Nervös ? Moi ?
Hade jag sett mig själv ur någon annans synvinkel just nu så hade jag skrattat åt mig själv.
Jag sitter ungefär som när man var 14 år och läst i någon tidning att man kunde träna inför första kyssen genom att kyssa en tomat.
Fast riktigt så illa är det inte nu,förhoppningsvis kommer jag fortfarande ihåg hur man gör om det blir aktuellt.
Däremot sitter jag just nu och googlar om man bör kyssa någon på första dejten eller inte,
vad det innebär om man inte blir kysst på första dejten, varför vissa inte vill kyssas på första dejten etc etc.
Kan tilläggas att min nervositet växer för varje ny sida jag öppnar.
Sitter och stirrar på bilder på killen ifråga och tänker:
hm, han har smala läppar, kan det vara bra ändå ?
och sedan:
oh herregud, jag ska träffa den här galet snygga människan imorgon, hjälp !!!
Nu ska jag fortsätta prova igenom alla kläder i hela garderoben, inga snygga high heels för min del däremot =( det får bli de plattaste skor jag har.
Vilket i mitt fall innebär hela 2 par att välja på. Om det här går bra så kommer jag behöva köpa väldigt många fler par skor.
Jag sitter ungefär som när man var 14 år och läst i någon tidning att man kunde träna inför första kyssen genom att kyssa en tomat.
Fast riktigt så illa är det inte nu,förhoppningsvis kommer jag fortfarande ihåg hur man gör om det blir aktuellt.
Däremot sitter jag just nu och googlar om man bör kyssa någon på första dejten eller inte,
vad det innebär om man inte blir kysst på första dejten, varför vissa inte vill kyssas på första dejten etc etc.
Kan tilläggas att min nervositet växer för varje ny sida jag öppnar.
Sitter och stirrar på bilder på killen ifråga och tänker:
hm, han har smala läppar, kan det vara bra ändå ?
och sedan:
oh herregud, jag ska träffa den här galet snygga människan imorgon, hjälp !!!
Nu ska jag fortsätta prova igenom alla kläder i hela garderoben, inga snygga high heels för min del däremot =( det får bli de plattaste skor jag har.
Vilket i mitt fall innebär hela 2 par att välja på. Om det här går bra så kommer jag behöva köpa väldigt många fler par skor.
lördag 21 augusti 2010
FEELINGS....
Lite märklig kväll på jobbet idag.
Jag hade verkligen sett fram emot kvällen för jag visste att jag och min favvo skulle jobba ihop igen, äntligen !
Han var ledig igår och det var verkligen tomt utan honom på jobbet när man vant sig vid hans sällskap.
Kort sagt, kom till jobbet, han kom ner till kassan till mig och hälsade och kramade mig, jag konstaterade nöjt att han nog är sisådär 2-3 cm längre än mig iaf när allt kommer omkring.
Strax därefter kommer vaktchefen ner och går iväg med honom, jag antog att han skulle komma tillbaka men 5 minuter senare får jag ett sms av honom där det står att han blivit förflyttad till stället bredvid, tydligen kommer vi "lite för bra" överens så vi kanske inte får jobba mer ihop. Fick en stor klump i magen när det gick upp för mig.
Kunde inte sluta tänka på vad han kunde tänkas göra, vem han pratade med, hur många tjejer som säkert raggade på honom och jag satt och jagade upp mig så att jag fick ont i magen. När jag stängt min kassa rusade jag över till den andra klubben och letade i säkert 10 min innan jag hittade honom. Behöver jag säga att mitt humör svängde från oroligt ilsken till stjärnögdt fån-leeende på en hundradels sekund.
Vi ska ju ses på måndag och jag klättrar på väggarna redan nu, jag är så fruktansvärt nervös. Jag har inte varit på en riktig dejt sen jag först träffade mitt ex för 7 år sedan ! Hur gör man ? Vad gör man ? Tänk om han ångrar sig ?
Tänk om det blir stelt ? Tänk om han inte alls egentligen vill något utan bara vill vara snäll ? Tänk om jag och hela omgivningen missförstått hans intresse för något det inte är. Han är en så otroligt fin person och perfekt pojkväns material, rena svärmorsdrömmen på alla sätt och det gör det ännu värre för desto mer att kunna förlora eller gå miste om om det går illa.
Fortsättning följer..
Jag hade verkligen sett fram emot kvällen för jag visste att jag och min favvo skulle jobba ihop igen, äntligen !
Han var ledig igår och det var verkligen tomt utan honom på jobbet när man vant sig vid hans sällskap.
Kort sagt, kom till jobbet, han kom ner till kassan till mig och hälsade och kramade mig, jag konstaterade nöjt att han nog är sisådär 2-3 cm längre än mig iaf när allt kommer omkring.
Strax därefter kommer vaktchefen ner och går iväg med honom, jag antog att han skulle komma tillbaka men 5 minuter senare får jag ett sms av honom där det står att han blivit förflyttad till stället bredvid, tydligen kommer vi "lite för bra" överens så vi kanske inte får jobba mer ihop. Fick en stor klump i magen när det gick upp för mig.
Kunde inte sluta tänka på vad han kunde tänkas göra, vem han pratade med, hur många tjejer som säkert raggade på honom och jag satt och jagade upp mig så att jag fick ont i magen. När jag stängt min kassa rusade jag över till den andra klubben och letade i säkert 10 min innan jag hittade honom. Behöver jag säga att mitt humör svängde från oroligt ilsken till stjärnögdt fån-leeende på en hundradels sekund.
Vi ska ju ses på måndag och jag klättrar på väggarna redan nu, jag är så fruktansvärt nervös. Jag har inte varit på en riktig dejt sen jag först träffade mitt ex för 7 år sedan ! Hur gör man ? Vad gör man ? Tänk om han ångrar sig ?
Tänk om det blir stelt ? Tänk om han inte alls egentligen vill något utan bara vill vara snäll ? Tänk om jag och hela omgivningen missförstått hans intresse för något det inte är. Han är en så otroligt fin person och perfekt pojkväns material, rena svärmorsdrömmen på alla sätt och det gör det ännu värre för desto mer att kunna förlora eller gå miste om om det går illa.
Fortsättning följer..
onsdag 18 augusti 2010
I'm all smiles
Det går verkligen upp och ned, just nu är jag på ett helt fantastiskt bra humör !
Kom just hem från jobbet och har pratat massor med min nya favoritkollega ikväll ! Vi har exakt samma sorts humor och får varandra att kikna av skratt, behöver jag nämna att tiden flyger när jag jobbar med honom ?
Vi lyckades med bedriften att komma exakt samtidigt till jobbet vilket utlöste en hel ström av retfulla kommentarer och skratt från våra kollegor som trodde vi kom ihop. Men vem vet, det kanske blir så nästa vecka för jag och sötnosen ska nämnligen på dejt på måndag !
Kom just hem från jobbet och har pratat massor med min nya favoritkollega ikväll ! Vi har exakt samma sorts humor och får varandra att kikna av skratt, behöver jag nämna att tiden flyger när jag jobbar med honom ?
Vi lyckades med bedriften att komma exakt samtidigt till jobbet vilket utlöste en hel ström av retfulla kommentarer och skratt från våra kollegor som trodde vi kom ihop. Men vem vet, det kanske blir så nästa vecka för jag och sötnosen ska nämnligen på dejt på måndag !
måndag 16 augusti 2010
Here we go again..
Det känns verkligen inte rättvist att jag får må bra och vara glad ca 3, max 4 månader om året.
Redan nu, när man börjar ana att hösten är på väg så börjar min höst/vinter/vår depression göra sig påmind.
Jag tål verkligen inte mörker och regn och rusk. Det är som om någon drar ner en mental rullgardin inuti mig och jag ser plötsligt allt i svart. Jag orkar inte med mig själv, mina alldeles för många issues och osäkerheter. Allt känns tungt, svårt och nästan oöverkomligt.
Jag är trött jämt men kan trots det ändå inte sova.
Jag vill krypa ur mitt eget skinn när jag ser mig själv i spegeln, står inte ut med vad jag ser.
Jag blir arg och ledsen över min jobbiga hy, som vad jag än hittar på aldrig känns fräsch längre än en halvtimme. Mina allt tröttare ögon,
de där begynnande bekymmersrynkorna i pannan och att mitt hår numera kräver en timmes jobb för att jag ens ska kunna gå ut.
Jag avskyr det, jag vill kunna VÅGA vara naturlig, jag önskar jag kunde trivas med det, men jag har konstant känslan av att jag måste försöka dölja eller kamouflera bort alla fel och brister jag har. De FÅR inte synas.
Inombords blir jag arg när jag får komplimanger, jag har lust att skrika:
"Nej jag är fan inte vacker !! Jag är inte det snyggaste du sett, med världens vackraste ögon, det är bara fejk, fattar du det ?!? Det är inte på riktigt, det är bara du som är för dum eller blind för att se det, jag lurar dig att tro det, jag ser inte ut så här på riktigt !"
Känner mig som ett skämt ibland när jag går som en liten docka och killarna visslar, glor och öser komplimanger över mig utan att fatta att det är clear eyes, lösögonfransar, solariebränna, concealers, push up bhar, slim & lift strumpbyxor, färgat hår som är så tuperat och volymtångat, sprayat och jag vet inte allt för att det ska se ut som det gör..¨
Jag har inget fantastiskt självförtroende som alla som inte känner mig tycks tro,
jag känner mig som en liten rädd mus som vill gömma mig i ett hörn nånstans när jag inte fixar att leka barbiedocka mer.
Redan nu, när man börjar ana att hösten är på väg så börjar min höst/vinter/vår depression göra sig påmind.
Jag tål verkligen inte mörker och regn och rusk. Det är som om någon drar ner en mental rullgardin inuti mig och jag ser plötsligt allt i svart. Jag orkar inte med mig själv, mina alldeles för många issues och osäkerheter. Allt känns tungt, svårt och nästan oöverkomligt.
Jag är trött jämt men kan trots det ändå inte sova.
Jag vill krypa ur mitt eget skinn när jag ser mig själv i spegeln, står inte ut med vad jag ser.
Jag blir arg och ledsen över min jobbiga hy, som vad jag än hittar på aldrig känns fräsch längre än en halvtimme. Mina allt tröttare ögon,
de där begynnande bekymmersrynkorna i pannan och att mitt hår numera kräver en timmes jobb för att jag ens ska kunna gå ut.
Jag avskyr det, jag vill kunna VÅGA vara naturlig, jag önskar jag kunde trivas med det, men jag har konstant känslan av att jag måste försöka dölja eller kamouflera bort alla fel och brister jag har. De FÅR inte synas.
Inombords blir jag arg när jag får komplimanger, jag har lust att skrika:
"Nej jag är fan inte vacker !! Jag är inte det snyggaste du sett, med världens vackraste ögon, det är bara fejk, fattar du det ?!? Det är inte på riktigt, det är bara du som är för dum eller blind för att se det, jag lurar dig att tro det, jag ser inte ut så här på riktigt !"
Känner mig som ett skämt ibland när jag går som en liten docka och killarna visslar, glor och öser komplimanger över mig utan att fatta att det är clear eyes, lösögonfransar, solariebränna, concealers, push up bhar, slim & lift strumpbyxor, färgat hår som är så tuperat och volymtångat, sprayat och jag vet inte allt för att det ska se ut som det gör..¨
Jag har inget fantastiskt självförtroende som alla som inte känner mig tycks tro,
jag känner mig som en liten rädd mus som vill gömma mig i ett hörn nånstans när jag inte fixar att leka barbiedocka mer.
lördag 14 augusti 2010
Fått höra såna pikar och retfulla kommentarer idag på jobbet av mina kollegor pga att jag och en ny kollega kommer väldigt väldigt bra överens.
Märkligt hur omgivingen snappar upp sånt snabbt...
"Du trivs bra där i kassan tydligen" "Oj vilket leende, är det en liten romance på gång där eller ?" "Ni två kanske skulle jobba också.." Eller kanske tydligast när vaktchefen stirrar på mig, på honom, på mig, på honom och sen bara skakar på huvudet och skrattar.
Fortsättning följer tror jag... <3
Märkligt hur omgivingen snappar upp sånt snabbt...
"Du trivs bra där i kassan tydligen" "Oj vilket leende, är det en liten romance på gång där eller ?" "Ni två kanske skulle jobba också.." Eller kanske tydligast när vaktchefen stirrar på mig, på honom, på mig, på honom och sen bara skakar på huvudet och skrattar.
Fortsättning följer tror jag... <3
måndag 26 juli 2010
I can't kick this feelin when it hits..
Äntligen äntligen äntligen !!!
Jag har letat efter den här låten i en månad !!
Ladda ner den från rapidshare, och spola fram till 03:40 så är den som bäst.
Man bör dessutom ha en enorm ljudanläggning för att göra den rättvisa men iaf.
Musik när det är som bäst !
torsdag 15 juli 2010
Vissa människor sprider verkligen värme och glädje runt sig vart dem än går,
det är som om de smittar av sig på hela omgivningen och man kan inte annat än le i deras närhet. Jobbar med en sån verklig solstråle just nu och vilket humör jag än är på när jag kommer till jobbet, så tar det max 5 sekunder och jag blir sprudlande glad och förblir på samma strålande humör hela kvällen. Fantastiskt !
det är som om de smittar av sig på hela omgivningen och man kan inte annat än le i deras närhet. Jobbar med en sån verklig solstråle just nu och vilket humör jag än är på när jag kommer till jobbet, så tar det max 5 sekunder och jag blir sprudlande glad och förblir på samma strålande humör hela kvällen. Fantastiskt !
söndag 11 juli 2010
söndag 4 juli 2010
"....With his fingers he controls the dancefloor and the bodies and minds of everyone who hears him. He'll overpower you, make you move whether you like to or not. Your heart will beat to his beat, your breath will follow his rhytm.
You'll move for him and his music.
The steady pulsing bass will tease you, make love to your senses, until you'll give in and just let yourself go to house..."
You'll move for him and his music.
The steady pulsing bass will tease you, make love to your senses, until you'll give in and just let yourself go to house..."
torsdag 24 juni 2010
Finally !
Musik, musik, musik..känns som om jag inte skriver om annat på sistone.
Fick höra denna underbara sak inatt:
Jag går runt i min egen lilla värld idag, kom just hem från en "privat efterfest"
hos min favorit.
Trots att jag inte sovit och är så trött att jag knappt vet vad jag heter, går jag runt med världens löjligaste leende.
Känns som om folk tittade konstigt på mig på vägen hem.
Med håret som en enda stor trasselsudd, sminket nere vid hakan och med ovan nämnda oförskämt nöjda leende och förmodligen en väldigt drömmande och frånvarande blick var det nog rätt uppenbart vad jag gjort. :-P
Men oj vad jag behövde det !
Fick höra denna underbara sak inatt:
Jag går runt i min egen lilla värld idag, kom just hem från en "privat efterfest"
hos min favorit.
Trots att jag inte sovit och är så trött att jag knappt vet vad jag heter, går jag runt med världens löjligaste leende.
Känns som om folk tittade konstigt på mig på vägen hem.
Med håret som en enda stor trasselsudd, sminket nere vid hakan och med ovan nämnda oförskämt nöjda leende och förmodligen en väldigt drömmande och frånvarande blick var det nog rätt uppenbart vad jag gjort. :-P
Men oj vad jag behövde det !
måndag 21 juni 2010
Dilemma
H*lvete !!!!!!!! Jag är inte bra på det här.
Försöker stå fast vid ett beslut jag tagit men det är så svårt.
För egentligen vill jag inte. Jag vill följa mitt hjärta och bara göra det jag
känner för, ge efter. Men jag vet att det inte ändrar något i slutändan.
Och av respekt för mig själv så måste något ändras.
Så jag tvingar mig själv att stå emot. Undrar hur länge det håller ?
Försöker stå fast vid ett beslut jag tagit men det är så svårt.
För egentligen vill jag inte. Jag vill följa mitt hjärta och bara göra det jag
känner för, ge efter. Men jag vet att det inte ändrar något i slutändan.
Och av respekt för mig själv så måste något ändras.
Så jag tvingar mig själv att stå emot. Undrar hur länge det håller ?
söndag 20 juni 2010
Mr Dj
Det här inlägget skulle snudd på kunna klassas som reklam förmodligen.
Men jag kan inte nog upprepa hur fantastiskt bra jag tycker min favorit-dj är.
Han spelade på mitt jobb igår och jag hade anpassat hela schemat för att kunna vara säker på att höra honom. Ren audiell njutning, örongodis för någon som älskar house musik som jag gör. Fick med mig 8 nya låtar hem som gjorde att jag satt och lyssnade i timtal och tillslut bestämde mig för att dygna och fortsätta lyssna istället för att gå och lägga mig. Galet, jag vet.
Här är ett klipp från en annan spelning han gjort, har inget från igår tyvärr.
Men allt, precis allt, han gör och spelar är så bra och låten nedan är inget undantag !
Enjoy !
Men jag kan inte nog upprepa hur fantastiskt bra jag tycker min favorit-dj är.
Han spelade på mitt jobb igår och jag hade anpassat hela schemat för att kunna vara säker på att höra honom. Ren audiell njutning, örongodis för någon som älskar house musik som jag gör. Fick med mig 8 nya låtar hem som gjorde att jag satt och lyssnade i timtal och tillslut bestämde mig för att dygna och fortsätta lyssna istället för att gå och lägga mig. Galet, jag vet.
Här är ett klipp från en annan spelning han gjort, har inget från igår tyvärr.
Men allt, precis allt, han gör och spelar är så bra och låten nedan är inget undantag !
Enjoy !
lördag 19 juni 2010
torsdag 17 juni 2010
måndag 14 juni 2010
Ska det vara så svårt ??
Jag har hamnat i någonslags negativ spiral.
Som relativt nybliven singel (ja i min värld nybliven eftersom jag med mina två senaste förhållanden, med undantag för en period när vi hade paus, inte varit singel sedan jag var 16-17 år) borde jag vara ute och dejta så ofta jag kan, men att "ge sig ut på marknaden" igen är sjukt läskigt.
Mitt självförtroende fixar inte riktigt hela den här processen av att träffa nya killar, lära känna dem, eller ännu värre, låta dem lära känna mig (så mycket jag nu släpper in någon inpå livet...).
Jag känner mig bedömd, rädd att på något sätt inte räcka till, vara intressant nog, snygg nog, smal nog, roligt nog...ja ni fattar.
Det leder till att jag backar ur, krånglar mig ur alla tillfällen eller möjligheter.
Intalar mig själv att jag inte vill, att det inte är någon idé eller att jag inte mår bra, eller måste träffa en kompis istället, just den kvällen.
Egentligen finns det ju bara en person jag verkligen verkligen VILL träffa, men av diverse anledningar tycks det aldrig bli av...eller ja, vi möts hela tiden, ute där jag jobbar eller efter jag jobbat på någon annan klubb, men vi har inte setts ensamma sen i januari och det gör att själva tanken har växt till något stort, skrämmande och till synes oöverkomligt.
Som relativt nybliven singel (ja i min värld nybliven eftersom jag med mina två senaste förhållanden, med undantag för en period när vi hade paus, inte varit singel sedan jag var 16-17 år) borde jag vara ute och dejta så ofta jag kan, men att "ge sig ut på marknaden" igen är sjukt läskigt.
Mitt självförtroende fixar inte riktigt hela den här processen av att träffa nya killar, lära känna dem, eller ännu värre, låta dem lära känna mig (så mycket jag nu släpper in någon inpå livet...).
Jag känner mig bedömd, rädd att på något sätt inte räcka till, vara intressant nog, snygg nog, smal nog, roligt nog...ja ni fattar.
Det leder till att jag backar ur, krånglar mig ur alla tillfällen eller möjligheter.
Intalar mig själv att jag inte vill, att det inte är någon idé eller att jag inte mår bra, eller måste träffa en kompis istället, just den kvällen.
Egentligen finns det ju bara en person jag verkligen verkligen VILL träffa, men av diverse anledningar tycks det aldrig bli av...eller ja, vi möts hela tiden, ute där jag jobbar eller efter jag jobbat på någon annan klubb, men vi har inte setts ensamma sen i januari och det gör att själva tanken har växt till något stort, skrämmande och till synes oöverkomligt.
lördag 12 juni 2010
Empyre One - Dangerous (Inpetto remix)
Ibland hör man en låt som får en att rysa, som är så bra att om man bara fick lyssna på en enda låt resten av livet så skulle det vara den, och man skulle inte ens tröttna.
Ear-orgasmic liksom..eller örongodis kanske.
Fick höra denna magiska sak ikväll. Klart en av top 5 jag någonsin hört alla kategorier !!!!! Sitter här och vet inte om jag vill gråta eller skratta, så fantastisk är den, men återigen, jag har inte ett helt normalt förhållande till musik.
Ear-orgasmic liksom..eller örongodis kanske.
Fick höra denna magiska sak ikväll. Klart en av top 5 jag någonsin hört alla kategorier !!!!! Sitter här och vet inte om jag vill gråta eller skratta, så fantastisk är den, men återigen, jag har inte ett helt normalt förhållande till musik.
onsdag 2 juni 2010
Dansk musik
Två av låtarna jag gillar mycket just nu är faktist på danska !
Helt obegripligt egentligen med tanke på att jag tycker danska inte bara är obegripligt men även riktigt fult. Men det bevisar väl bara att en bra låt är en bra låt oavsett vilket språk den sjungs på.
Här är Medina - Kun for mig och Rasmus Seebach - Natteravn.
Helt obegripligt egentligen med tanke på att jag tycker danska inte bara är obegripligt men även riktigt fult. Men det bevisar väl bara att en bra låt är en bra låt oavsett vilket språk den sjungs på.
Här är Medina - Kun for mig och Rasmus Seebach - Natteravn.
måndag 31 maj 2010
Exakt så känns det ja..
You pull me close
I get this kind of reaction
Everywhere
Can you feel my pulse
My heart is beating faster
And it would be only you talking in my ear
You're lips are so beautiful and I want them near
Your eyes they undress me
They make me confess it
The things you make me do
Guess now I'm outta control
And you make my heart
You make me dance
Sweat out my hair
Go flying out flippin in the air
You make my heart
Get pumped enough coming outta my clothes
You know you do it for me yes you do
Adrenaline rush
You whisper I get sucked in
My heart bangs like drums
The sound of pure seduction
I get this kind of reaction
Everywhere
Can you feel my pulse
My heart is beating faster
And it would be only you talking in my ear
You're lips are so beautiful and I want them near
Your eyes they undress me
They make me confess it
The things you make me do
Guess now I'm outta control
And you make my heart
You make me dance
Sweat out my hair
Go flying out flippin in the air
You make my heart
Get pumped enough coming outta my clothes
You know you do it for me yes you do
Adrenaline rush
You whisper I get sucked in
My heart bangs like drums
The sound of pure seduction
Det är otroligt hur mycket sol och värme påverkar hur man ser på tillvaron.
Allt tycks roligt, härligt och positivt.
Går runt och ler mest hela tiden. Känner mig full av energi och vill göra saker,
gå ut, träffa vänner, motionera, sola, festa...hångla...även om det sistnämnda var så längesen sist att jag förmodligen inte ens kommer ihåg hur en kyss går till.
Allt tycks roligt, härligt och positivt.
Går runt och ler mest hela tiden. Känner mig full av energi och vill göra saker,
gå ut, träffa vänner, motionera, sola, festa...hångla...även om det sistnämnda var så längesen sist att jag förmodligen inte ens kommer ihåg hur en kyss går till.
lördag 29 maj 2010
fredag 28 maj 2010
En man blev ihjälskjuten på mitt jobb inatt. Trodde inte att sånt kunde hända.
Så här står jag och min kollega och lämnar vittnesuppgifter.
Tack och lov såg vi inget av det som hände direkt. Det räckte med den fullkomligt hysteriska tjej som försökte rädda livet på den skjutne genom mun mot mun metoden och hjärt och lungräddning. Hon var full av blod och spya när mannen kräkts, hostad blod och blött ner hela henne. Kommer man nånsin över något sånt ?
Hur fan kan man ge sig till och skjuta mitt inne på en fullsatt nattklubb ??
En man sköts till döds på nattklubben Nivå på Avenyn i Göteborg vid halv tre i natt. Livräddningsförsök gjordes på platsen men hans liv gick inte rädda.
Sent i natt sökte polisen efter en gärningsman.
Kaos utbröt på innekrogen Nivå i centrala Göteborg halv tre i natt när en okänd gärningsman plötsligt sköt en man mitt bland gästerna.
Dog på platsen
Enligt vittnen blev mannen skjuten i halsen. Hjärt- och lungräddning gjordes på platsen men mannens liv gick inte rädda.
– Min tjej var där inne och hon såg killen dö rakt framför ögonen på henne, säger en man till Aftonbladet.
Polisen hade sent i natt ingen misstänkt för mordet.
– Vi rubricerar det som mord. Det är en okänd man som blivit skjuten av en okänd gärningsman, säger Ingemar Johansson, biträdande vakthavande befäl vid Göteborgspolisen.
Gästerna förhördes
Polisen stängde klubben och inledde sent i natt förhör med alla nattklubbsgäster. Ingen fick komma ut från klubben innan de blivit förhörda. Samtidigt inledde tekniker en undersökning av brottplatsen.
I morse öppnade nattklubben Push krishantering för de drabbade gästerna.
– Vi vet vem den avlidne mannen är, han är känd sedan tidigare av polisen, säger biträdande vakthavande Ingemar Johansson till Aftonbladet.
Mycket vagt signalement
Enligt flera källor till Aftonbladet rör det sig om en uppgörelse i den kriminella världen.
– Det är inget som vi bekräftar, men vi har ett mycket vagt signalement på en misstänkt man, säger Ingemar Johansson
Så här står jag och min kollega och lämnar vittnesuppgifter.
Tack och lov såg vi inget av det som hände direkt. Det räckte med den fullkomligt hysteriska tjej som försökte rädda livet på den skjutne genom mun mot mun metoden och hjärt och lungräddning. Hon var full av blod och spya när mannen kräkts, hostad blod och blött ner hela henne. Kommer man nånsin över något sånt ?
Hur fan kan man ge sig till och skjuta mitt inne på en fullsatt nattklubb ??
En man sköts till döds på nattklubben Nivå på Avenyn i Göteborg vid halv tre i natt. Livräddningsförsök gjordes på platsen men hans liv gick inte rädda.
Sent i natt sökte polisen efter en gärningsman.
Kaos utbröt på innekrogen Nivå i centrala Göteborg halv tre i natt när en okänd gärningsman plötsligt sköt en man mitt bland gästerna.
Dog på platsen
Enligt vittnen blev mannen skjuten i halsen. Hjärt- och lungräddning gjordes på platsen men mannens liv gick inte rädda.
– Min tjej var där inne och hon såg killen dö rakt framför ögonen på henne, säger en man till Aftonbladet.
Polisen hade sent i natt ingen misstänkt för mordet.
– Vi rubricerar det som mord. Det är en okänd man som blivit skjuten av en okänd gärningsman, säger Ingemar Johansson, biträdande vakthavande befäl vid Göteborgspolisen.
Gästerna förhördes
Polisen stängde klubben och inledde sent i natt förhör med alla nattklubbsgäster. Ingen fick komma ut från klubben innan de blivit förhörda. Samtidigt inledde tekniker en undersökning av brottplatsen.
I morse öppnade nattklubben Push krishantering för de drabbade gästerna.
– Vi vet vem den avlidne mannen är, han är känd sedan tidigare av polisen, säger biträdande vakthavande Ingemar Johansson till Aftonbladet.
Mycket vagt signalement
Enligt flera källor till Aftonbladet rör det sig om en uppgörelse i den kriminella världen.
– Det är inget som vi bekräftar, men vi har ett mycket vagt signalement på en misstänkt man, säger Ingemar Johansson
torsdag 27 maj 2010
LOL
Amerikansk storhetsvansinne i sitt esse:
US Navy: Please divert your course 15 degrees to the north to avoid a collison.
Civilian: Recommend you divert your course 15 degrees to the south to avoid a collision.
US Navy: This is the Captain of a U.S. Navy ship. I say again, divert your course.
Civilian: No. I say again, you divert your course.
US Navy: This is the Aircraft Carrier Enterprise.2 We are a large warship of the U.S. Navy. Divert your course now!
Civilian: This is a lighthouse. Your call.
US Navy: Please divert your course 15 degrees to the north to avoid a collison.
Civilian: Recommend you divert your course 15 degrees to the south to avoid a collision.
US Navy: This is the Captain of a U.S. Navy ship. I say again, divert your course.
Civilian: No. I say again, you divert your course.
US Navy: This is the Aircraft Carrier Enterprise.2 We are a large warship of the U.S. Navy. Divert your course now!
Civilian: This is a lighthouse. Your call.
Snake
Funderar på att skaffa ett sånt här. Kan inte riktigt bestämma mig dock för om det är coolt eller lite creepy. Hm..
onsdag 26 maj 2010
Is it worth it ?
Är det bättre med en liten del av något istället för inget alls, även om det lilla bara gör så att man vill ha det man fått ett smakprov av ännu mer ?
Eller är det bättre att låta bli helt så man slipper bli frestad och frustrerad av att inte få allt ?
Eller är det bättre att låta bli helt så man slipper bli frestad och frustrerad av att inte få allt ?
tisdag 25 maj 2010
No 100
Inlägg nummer 100, här borde man ju då rimligen skriva något klokt och tänkvärt.
Men jag tänker istället lägga upp en bild på något vackert.
Träffade förresten en av det verkliga livets närmsta motsvarighet till vampyrer idag;
En narkosläkare. Detta pga att dessa människor med automatik tittar efter lämpliga blodådror på allt och alla de möter, tala om yrkesskada. Jag har tydligen jättebra ådror iaf, kul att veta.
Men jag tänker istället lägga upp en bild på något vackert.
Träffade förresten en av det verkliga livets närmsta motsvarighet till vampyrer idag;
En narkosläkare. Detta pga att dessa människor med automatik tittar efter lämpliga blodådror på allt och alla de möter, tala om yrkesskada. Jag har tydligen jättebra ådror iaf, kul att veta.
måndag 24 maj 2010
söndag 23 maj 2010
"Jag gillar choklad, men bara tisdagar och torsdagar.."
Dagens i-lands problem:
Varför luktar "brun utan sol" så äckligt ofräscht sunkigt ? Just sisådär 10 minuter efter man smörjt in smeten och det är för sent att ångra sig.
Nu sitter jag här och små-stinker..fast med lite brunare ben.
Kan någon förresten reda ut följande för mig:
Varför, eller nej, hur är det möjligt, att ena sekunden vilja träffa någon, komma med initiativ och bli sur alternativt aningen besviken om det inte blir av.
Det borde ju rimligen tyda på någon slags intresse av den där "träffen", eller hur ?
Dagen efter däremot tycks det inte alls spela någon roll. Inte att svara i telefon eller sms heller. Ytterligare en dag därpå däremot är det tydligen jätteintressant igen och plötsligt tycks människan ifråga återfått förmågan att skriva och komponera såna svårbegripliga saker som textmeddelanden också,
praise the lord !
Känns lite som; "Jag gillar choklad, men bara tisdagar och torsdagar.."
"Köttbullar är gott, men bara 12-13 stycken" eller
"Du är bara intressant helgnätter efter klockan 03, förutsatt att jag inte fått något bättre ragg och du vill hem och ligga, övrigt tid endast om jag verkligen inte har något bättre för mig och du garanterar att vi kommer ligga.."
Why do I even bother ?
Peppar upp mig själv med lite musik, man kan inte må annat än bra av den här underbara låten:
We are not going home we're phazing a million miles awaaaaaaayyyyyyy
Varför luktar "brun utan sol" så äckligt ofräscht sunkigt ? Just sisådär 10 minuter efter man smörjt in smeten och det är för sent att ångra sig.
Nu sitter jag här och små-stinker..fast med lite brunare ben.
Kan någon förresten reda ut följande för mig:
Varför, eller nej, hur är det möjligt, att ena sekunden vilja träffa någon, komma med initiativ och bli sur alternativt aningen besviken om det inte blir av.
Det borde ju rimligen tyda på någon slags intresse av den där "träffen", eller hur ?
Dagen efter däremot tycks det inte alls spela någon roll. Inte att svara i telefon eller sms heller. Ytterligare en dag därpå däremot är det tydligen jätteintressant igen och plötsligt tycks människan ifråga återfått förmågan att skriva och komponera såna svårbegripliga saker som textmeddelanden också,
praise the lord !
Känns lite som; "Jag gillar choklad, men bara tisdagar och torsdagar.."
"Köttbullar är gott, men bara 12-13 stycken" eller
"Du är bara intressant helgnätter efter klockan 03, förutsatt att jag inte fått något bättre ragg och du vill hem och ligga, övrigt tid endast om jag verkligen inte har något bättre för mig och du garanterar att vi kommer ligga.."
Why do I even bother ?
Peppar upp mig själv med lite musik, man kan inte må annat än bra av den här underbara låten:
We are not going home we're phazing a million miles awaaaaaaayyyyyyy
söndag 16 maj 2010
Is it hot in here or what ?
Ni som har läst tidiga inlägg i bloggen vet vad jag tycker om kyssar,
och för er som inte har gjort det kan jag ju berätta att jag är kyss-fixerad.
Inte så att jag hånglar med allt och alla jag möter, men att jag tycker att en bra kyss är det bästa som finns, än bättre än sex.
Det här är bland det hetaste jag har sett sen Jesus gick i kortbyxor.
Ur säsongsfinalen av Vampire Diaries, avsnitt 22.
Killen ifråga är nog det sexigaste som finns på den här planeten; Ian Somerhalder.
Enjoy !
och för er som inte har gjort det kan jag ju berätta att jag är kyss-fixerad.
Inte så att jag hånglar med allt och alla jag möter, men att jag tycker att en bra kyss är det bästa som finns, än bättre än sex.
Det här är bland det hetaste jag har sett sen Jesus gick i kortbyxor.
Ur säsongsfinalen av Vampire Diaries, avsnitt 22.
Killen ifråga är nog det sexigaste som finns på den här planeten; Ian Somerhalder.
Enjoy !
lördag 15 maj 2010
Chill woman !
Det här är sjukt. Måste skriva av mig.
Sitter på jobbet och får sms av en gammal ..ja, dejt skulle vi väl kunna kalla honom.
Killen som inlägget "A very special someone" handlar om.
Han skriver iallafall att han och några vänner tänker titta förbi klubben jag jobbar på ikväll och undrar om jag skulle kunna sätta upp honom på gästlistan.
Sagt och gjort, några timmar senare dyker han upp, kramar mig läänge och pussar lite väl mycket på mig men det hör egentligen inte hit, oskyldigt i varje fall.
Vi står och pratar en stund, om jobb, plugg och fiske (!) som är, tro det eller ej,
ett gemensamt intresse vi har. Efter ca 10 minuter gör vi sällskap upp till dansgolvet för jag skulle ta 5 minuters rast, innan vi skiljs åt kramar han mig igen och säger att det är underbart att ses, det var alldeles för länge sen sist.
Någon timme senare kommer han ner och pratar med mig igen. Jag har inte så mycket att göra just då så vi står och pratar i kanske en kvart.
Alkohol har ju en tendens att få folk att göra lite mer än de kanske borde och det är förmodligen inte det smartaste han gör när han böjer sig fram och långsamt stryker bort en hårslinga från mitt ansikte, tittar mig djupt i ögonen och smeker mig över kinden. Jag vet inte om någon ser detta men plötsligt ropar någon hans namn och han vänder sig om. Där står hans flickvän och fullkomligt frustar av ilska om ni kan föreställa er synen.
Hon sliter tag i den stackars killen och skäller ut honom efter noter.
Därefter stampar hon fram till mig, räcker fram handen som för att hälsa,
och fräser; "Hej, Malin ! Det är INTE trevligt att träffas!" Samtidigt som hon gör ett tappert försök att klämma sönder min hand och mörda mig med blicken.
Jag blir så paff, men samtidigt på ett konstigt sätt extremt smikrad att hon ser mig som ett sånt hot, att jag knappt vet vad jag ska säga utan reagerar instintivt och antagligen för henne extremt provocativt, genom att sätta på ett överlägset leende och "proffstrevligt" hälsa tillbaka. Hon stövlar tillbaks till sin stackars pojkvän som ser ut att vilja sjunka genom jorden av skam och rusar därefter ut. Han lommar efter som en misshandlad hundvalp.
Är inte kärleken underbar ?
torsdag 13 maj 2010
Loneliness
Vissa dagar känns det mesta tungt, svårt och meningslöst.
Känner mig ensam, missförstådd och allmänt misslyckad.
onsdag 12 maj 2010
Teach people how to treat you...
Är stolt över mig själv.
Inatt har jag gjort något som kan verka litet,
men som krävde en hel del från min sida.
Att sätta min egen stolthet och mitt eget värde framför ett lättköpt, billigt ligg med killen som tyvärr har mitt hjärta.
Man ska inte acceptera att bli behandlad på något annat sätt än fantastiskt bra,
och det blev jag inte, det har jag övht inte blivit det sista.
Dryghet och nonchalans är det jag oftast blivit bemött med,och jag kan egentligen inte klaga för jag har själv "valt" beteendet genom att helt enkelt acceptera det. Gång på gång.
Jag har svalt känslan av förnedring för att bara försöka få vara med dig en stund, en natt, eller 5 minuter. Jag har gladeligen "sålt ut mig själv" billigt för det, men inte mer, det räcker så.
Trots att jag är så kär att jag inte ens ser någon annan än honom, så spelar det ingen roll för jag förtjänar att bli behandlad med respekt, av någon som ser mig, som vill prata med mig, vara med mig. Inte avfärdar mig för att sedan höra av sig när det är stängningsdags och man inte fått tag i något bättre ragg.
Jag förtjänar SÅ jäkla mycket bättre !
Inatt har jag gjort något som kan verka litet,
men som krävde en hel del från min sida.
Att sätta min egen stolthet och mitt eget värde framför ett lättköpt, billigt ligg med killen som tyvärr har mitt hjärta.
Man ska inte acceptera att bli behandlad på något annat sätt än fantastiskt bra,
och det blev jag inte, det har jag övht inte blivit det sista.
Dryghet och nonchalans är det jag oftast blivit bemött med,och jag kan egentligen inte klaga för jag har själv "valt" beteendet genom att helt enkelt acceptera det. Gång på gång.
Jag har svalt känslan av förnedring för att bara försöka få vara med dig en stund, en natt, eller 5 minuter. Jag har gladeligen "sålt ut mig själv" billigt för det, men inte mer, det räcker så.
Trots att jag är så kär att jag inte ens ser någon annan än honom, så spelar det ingen roll för jag förtjänar att bli behandlad med respekt, av någon som ser mig, som vill prata med mig, vara med mig. Inte avfärdar mig för att sedan höra av sig när det är stängningsdags och man inte fått tag i något bättre ragg.
Jag förtjänar SÅ jäkla mycket bättre !
söndag 9 maj 2010
Partytime
Letar sprit-lekar samt en bra playlist till årets hittils bästa party-tillfälle på onsdag. Kommer bli galet.
Alors on danse !
Alors on danse !
söndag 2 maj 2010
Italy, I'm so over you !
Jag har nog aldrig varit så säker på något i mitt liv faktist.
Var helt övertygad om att jag skulle sakna Italien, men jag inser till min stora glädje att jag har gjort slut med Italien.
Jag är så trött på människors attityd här. Dessa vidrigt efterhängsamma killar/gubbar. Jag blir rasande över att inte bli lämnad ifred så fort jag sätter foten utanför dörren.
Kokar av ilska när de stannar bilar, går efter mig, stannar på gatan och glor och kommer med idiotiska komplimanger som man tydligen ska uppskatta.
Och sen alla dessa korkade tv-program där allt handlar om halvnakna tjejer och äckliga äldre män, hela mentaliteten i det här landet är ju sjuk !
Italien, det är slut.
Allt jag vill nu är att komma hem fortast möjligt och förhoppningsvis om jag har tur, träffa min favorit !
Var helt övertygad om att jag skulle sakna Italien, men jag inser till min stora glädje att jag har gjort slut med Italien.
Jag är så trött på människors attityd här. Dessa vidrigt efterhängsamma killar/gubbar. Jag blir rasande över att inte bli lämnad ifred så fort jag sätter foten utanför dörren.
Kokar av ilska när de stannar bilar, går efter mig, stannar på gatan och glor och kommer med idiotiska komplimanger som man tydligen ska uppskatta.
Och sen alla dessa korkade tv-program där allt handlar om halvnakna tjejer och äckliga äldre män, hela mentaliteten i det här landet är ju sjuk !
Italien, det är slut.
Allt jag vill nu är att komma hem fortast möjligt och förhoppningsvis om jag har tur, träffa min favorit !
torsdag 29 april 2010
Fly like you do it, like you're high...
Jag skulle verkligen inte kunna leva utan musik.
Just nu går den här på repeat, det här är verkligen musik för sommarfester.
Längtar efter sol, värme, uteterasser och rosé !
Just nu går den här på repeat, det här är verkligen musik för sommarfester.
Längtar efter sol, värme, uteterasser och rosé !
onsdag 28 april 2010
Disturbia..
Sova my ass...
har sisådär femtielva tusen funderingar som surrar runt i huvudet så mycket till sömn lär det inte bli.
Sitter och filosoferar på min säng, lyssnar på ännu en mixtape som min lilla favvodj va söt nog att slänga ihop till mig, volymen är sådär lagom hög att det känns som sängen jag sitter på rör sig till basen, just how I like it !
De flesta tycker nog inte jag är klok som varvar ner till electro/tech house klockan 10 över 6 på morgonen, men det fungerar faktist. I med hörlurarna, stänga ute omvärlden och bara drömma mig bort till musiken.
Rätt händelserik kväll som tål att funderas på.
Den började dåligt redan från början. Just när jag är som mest stressad och håller på att göra mig iordning för jobbet så ringer exet och vill absolut prata, och inget litet kallprat om vädret här utan riktigt jobbiga saker.
Perfect timing, tack för den. Det slutade med tjafs och bråk som vanligt samt att jag lyckades bli sen till jobbet.
Satt för första gången en hel kväll i entrékassan på jobbet ikväll,
ingen hjärnkirurgi precis men det krävde att jag fick skärpa mig en aning för att inte göra fel pga att jag är så inarbetad i andra rutiner.
Som gjort för att jag ska tappa koncentrationen så kommer HAN dit.
Visst, jag bad om det, och visste att han möjligen skulle komma.
Men när han väl stod där..oj..
Jag lyckades helt missa att ta betalt av 2 gäster, tog fel betalning av en annan, och stod sen och vred nacken ur led i mina försök att se vart mitt ögongodis tog vägen. Det är bara ett erkänna, jag är en sån liten toffel när allt kommer omkring att det är rent pinsamt.
Dessutom tycks jag också ironiskt nog dra toffelkillar till mig som flugor till saft.
Tappade räkningen på hur många smöriga killar som var framme och gav mig korkade komplimanger eller försökte få med mig på efterfest/frukost/lunch/fika/middag,
allt medan jag bara stod och spanade efter någon annan.
Alltid vill man ju ha det man inte kan få och det man har framför näsan är totalt ointressant, eller hur ?
Pratade en hel del med min mystiske chef idag också, en människa som jag verkligen inte begriper mig på. Jag brukar vara ganska bra på att se igenom människor och få grepp om vilken typ av person jag har framför mig. Men inte med honom, jag kan inte läsa vare sig hans kroppsspråk eller tolka det han säger, och det stör mig en aning.
Han undviker nästan alltid ögonkontakt, ger intryck av att vara snudd på blyg.
När han svarar på frågor eller säger något tittar han ner, ofta med ett småleende.
Men faktumet att han samtidigt är extremt grov i munnen och mer eller mindre skämsamt sextrakasserar samtliga kvinnliga medarbetare,(utom mig!) gör det hela aningen obegripligt.
Han kommer med sexuella anspelningar till i princip alla tjejerna på jobbet, utom till mig där han istället kommer med små komplimanger titt som tätt.
"Vad fin du är idag", "Vad bra du passar i det där", "Vad söt du är".
Oftast så gillar jag det, men det komiska är att jag samtidigt tar det som aningen förolämpande att jag är den ENDA som inte blir utsatt för "trakasserierna".
Jag får väl ta upp saken på jobbet i helgen och säga att jag känner mig diskriminerad kanske ? :-P
Och så var det det här med HONOM då, HAN med stort H.
Jag vet inte när jag senast blev så glad som jag blev när jag såg honom ikväll.
Hjärtat fullkomligt skenade och jag visste knappt var jag skulle ta vägen.
Så där satt jag sen på jobbet och log som en annan lycklig imbecill.
I slutändan blev jag iofs mest arg på mig själv för att jag alltid slänger allt vad stolthet och värdighet heter över bord så fort det rör honom.
Jag är kluven, för ena delen av mig tycker att jag borde låta bli, att det är under min värdighet. Att jag inte aktivt borde ta kontakt med, eller försöka träffa honom när vi vill hela olika saker. Jag borde inte behöva "jaga" någon, när jag kan få de flesta bara genom att peka på dem, men nejdå, jag vill ha den enda jag inte kan få, självklart.
Den andra delen av mig skriker att det är skitsamma om det bara är här och nu för jag vill ju inget hellre än att bara slita med honom hem och ...ja, vi kan väl säga som så att jag gillar honom fysiskt, väldigt, väldigt, vääääääldigt mycket.
Och om det är den biten eller inget, ja då duger det väldigt bra !
Frågan är bara hur lågt jag kan låta mig själv sjunka för att få det jag vill ha ?
har sisådär femtielva tusen funderingar som surrar runt i huvudet så mycket till sömn lär det inte bli.
Sitter och filosoferar på min säng, lyssnar på ännu en mixtape som min lilla favvodj va söt nog att slänga ihop till mig, volymen är sådär lagom hög att det känns som sängen jag sitter på rör sig till basen, just how I like it !
De flesta tycker nog inte jag är klok som varvar ner till electro/tech house klockan 10 över 6 på morgonen, men det fungerar faktist. I med hörlurarna, stänga ute omvärlden och bara drömma mig bort till musiken.
Rätt händelserik kväll som tål att funderas på.
Den började dåligt redan från början. Just när jag är som mest stressad och håller på att göra mig iordning för jobbet så ringer exet och vill absolut prata, och inget litet kallprat om vädret här utan riktigt jobbiga saker.
Perfect timing, tack för den. Det slutade med tjafs och bråk som vanligt samt att jag lyckades bli sen till jobbet.
Satt för första gången en hel kväll i entrékassan på jobbet ikväll,
ingen hjärnkirurgi precis men det krävde att jag fick skärpa mig en aning för att inte göra fel pga att jag är så inarbetad i andra rutiner.
Som gjort för att jag ska tappa koncentrationen så kommer HAN dit.
Visst, jag bad om det, och visste att han möjligen skulle komma.
Men när han väl stod där..oj..
Jag lyckades helt missa att ta betalt av 2 gäster, tog fel betalning av en annan, och stod sen och vred nacken ur led i mina försök att se vart mitt ögongodis tog vägen. Det är bara ett erkänna, jag är en sån liten toffel när allt kommer omkring att det är rent pinsamt.
Dessutom tycks jag också ironiskt nog dra toffelkillar till mig som flugor till saft.
Tappade räkningen på hur många smöriga killar som var framme och gav mig korkade komplimanger eller försökte få med mig på efterfest/frukost/lunch/fika/middag,
allt medan jag bara stod och spanade efter någon annan.
Alltid vill man ju ha det man inte kan få och det man har framför näsan är totalt ointressant, eller hur ?
Pratade en hel del med min mystiske chef idag också, en människa som jag verkligen inte begriper mig på. Jag brukar vara ganska bra på att se igenom människor och få grepp om vilken typ av person jag har framför mig. Men inte med honom, jag kan inte läsa vare sig hans kroppsspråk eller tolka det han säger, och det stör mig en aning.
Han undviker nästan alltid ögonkontakt, ger intryck av att vara snudd på blyg.
När han svarar på frågor eller säger något tittar han ner, ofta med ett småleende.
Men faktumet att han samtidigt är extremt grov i munnen och mer eller mindre skämsamt sextrakasserar samtliga kvinnliga medarbetare,(utom mig!) gör det hela aningen obegripligt.
Han kommer med sexuella anspelningar till i princip alla tjejerna på jobbet, utom till mig där han istället kommer med små komplimanger titt som tätt.
"Vad fin du är idag", "Vad bra du passar i det där", "Vad söt du är".
Oftast så gillar jag det, men det komiska är att jag samtidigt tar det som aningen förolämpande att jag är den ENDA som inte blir utsatt för "trakasserierna".
Jag får väl ta upp saken på jobbet i helgen och säga att jag känner mig diskriminerad kanske ? :-P
Och så var det det här med HONOM då, HAN med stort H.
Jag vet inte när jag senast blev så glad som jag blev när jag såg honom ikväll.
Hjärtat fullkomligt skenade och jag visste knappt var jag skulle ta vägen.
Så där satt jag sen på jobbet och log som en annan lycklig imbecill.
I slutändan blev jag iofs mest arg på mig själv för att jag alltid slänger allt vad stolthet och värdighet heter över bord så fort det rör honom.
Jag är kluven, för ena delen av mig tycker att jag borde låta bli, att det är under min värdighet. Att jag inte aktivt borde ta kontakt med, eller försöka träffa honom när vi vill hela olika saker. Jag borde inte behöva "jaga" någon, när jag kan få de flesta bara genom att peka på dem, men nejdå, jag vill ha den enda jag inte kan få, självklart.
Den andra delen av mig skriker att det är skitsamma om det bara är här och nu för jag vill ju inget hellre än att bara slita med honom hem och ...ja, vi kan väl säga som så att jag gillar honom fysiskt, väldigt, väldigt, vääääääldigt mycket.
Och om det är den biten eller inget, ja då duger det väldigt bra !
Frågan är bara hur lågt jag kan låta mig själv sjunka för att få det jag vill ha ?
Rollercoaster
Förvånansvärt vilken otrolig blandning känslor man kan känna på samma gång.
En berg och dalbana i hela det mänskliga känsloregistret, allt inom loppet av några minuter. Chockartad glädjefnatt, fjärilar i magen, osäkerhet, aningen besviken, undrande, frågande, lycklig, pirrig, okoncentrerad, frustration, tveksamhet, hoppfull, fundersam, nedstämd och därefter likgiltig och trött.
Kvällen kan sammanfattas som weird.
Men nu ska jag iaf sova. Tyvärr.
Jag hade hoppats på betydligt mer action men nope, I didnt get lucky this night :-P
tisdag 27 april 2010
och appropå ingenting..
om man nästan 2 dygn efter en fest fortfarande känner sig bakis,
tyder det då på att;
A) Man dricker för sällan ?
B) Det var en j*kla kul fest ?
C) En kombination av båda ?
och när vi ändå pratar om fylla..reklamen nedan har nog fullkomligt fel effekt än det var avsett. Är det bara jag som blir extremt partysugen efter att ha sett den ?
om man nästan 2 dygn efter en fest fortfarande känner sig bakis,
tyder det då på att;
A) Man dricker för sällan ?
B) Det var en j*kla kul fest ?
C) En kombination av båda ?
och när vi ändå pratar om fylla..reklamen nedan har nog fullkomligt fel effekt än det var avsett. Är det bara jag som blir extremt partysugen efter att ha sett den ?
måndag 26 april 2010
I'm loving it !
http://www19.zippyshare.com/v/3958061/file.html
Det här är SÅ bra. Den här djn kommer gå hur långt som helst.
Killen är bara 18-19 år men förrutom att spela otroligt bra låtar kan han bygga upp en känsla på dansgolvet som är så medryckande att man inte kan stå still, man dras med. Hade jag varit rik hade jag anställt honom att spela musik för mig dygnet runt.
Lägg namnet JACK MILLON på minnet för han kommer bli något stort !
Det här är SÅ bra. Den här djn kommer gå hur långt som helst.
Killen är bara 18-19 år men förrutom att spela otroligt bra låtar kan han bygga upp en känsla på dansgolvet som är så medryckande att man inte kan stå still, man dras med. Hade jag varit rik hade jag anställt honom att spela musik för mig dygnet runt.
Lägg namnet JACK MILLON på minnet för han kommer bli något stort !
I'd totally be a fangbanger if they existed...
Jag har blivit så besatt av allt som har med vampyrserier och filmer att göra.
Vet inte vad det är som gör ämnet så faschinerande. Död, våld och sex ?
Skådespelare som i vanliga fall är helt ointressanta blir plötsligt snudd på oemotståndliga när dem spelar en livsfarlig sexig potentiell massmördare med huggtänder. Effekten tycks ju vara densamma på ungefär varenda medlem av det kvinnliga könet, det kan knappaste vara en slump.
Jag tror att det helt enkelt är så att vi tjejer dras till killar med ett uns av fara i dem, vi vill inte ha en mjukis i rosa skjorta som bara vill prata känslor och titta på romantiska filmer med oss. Det är den där spänningen, en liten gnutta rädsla och maktlöshet som är intressant. Egentligen, hur politiskt inkorrekt det än må vara, så vill vi nog ha en kille som verkligen är en man. Starkare, längre och större än oss. Med lite attityd, arrogans, självsäkerhet och en smula aggressiv.
Med en precis lagom dos farlighet i dem, känslan att om han verkligen velat så hade han kunnat göra vad han vill med oss, och inte bara försvara oss.
fredag 23 april 2010
torsdag 22 april 2010
Thanks, but no thanks.
Det måste vara våren som får folks hormoner att löpa amok. Alla vaknar till liv som överkåta små kaniner.
Eller vadå folk förresten, killar skall det stå. Den prinskorvsförsedda delen av befolkningen.
Själv känner jag mig seriöst äcklad av alltihop och tanken på celibat känns alltmer lockande, särskilt med tanke på att jag iaf inte vill dansa horisontell naken-lambada med någon i den här stan...för tillfället iaf eftersom min favorit är bortrest.
På jobbet pratas det inte om annat än sex för tillfället, det tycks vara någon slags intern tävling där alla försöker övertrumfa varandras grovheter och bedrifter.
Jag är iofs övertygad att de som pratar mest är de som ligger minst, och förmodligen sämst, men det hör egentligen inte hit.
Senast igår natt fick min kvinnliga kollega i uppdrag av en manlig dito att övertyga mig till en trekant med ovan nämnda personer...
Wtf liksom. Vad hände med att inte ha relationer på jobbet ???
måndag 19 april 2010
What's wrong with people ?
Blir förvånad över hur lätt folk tycks ta på vissa saker.
Ibland känns det som jag är i minoritet att tycka att det finns oskrivna regler för vad man kan göra eller inte göra när det gäller vänskaps, kärleks eller fysiska relationer.
En tjej som jag tidigare såg som en vän och litade på, tyckte att det var helt okej att hångla upp killen hon visste att jag var helt nere i.
Vi kan väl säga som så att jag inte höll med och pratar inte ens med personen ifråga längre. Jag ser tyvärr alldeles för mycket sånt här i branschen jag jobbar i,
där det verkar som alla ligger med alla, hugger varann i ryggen utan att blinka och ljuger varandra rakt upp i ansiktet.
Senast för 5 minuter sen fick jag en minst sagt förvånande skamligt förslag av en ytlig bekant till mig. En kille jag "känner" enbart pga att han är, eller iaf var,
bästa kompis och combo med killen jag gillar, och träffade .
Jag har lite svårt att förstå hur man kan vilja ligga med sin bästa kompis tidigare strul/ligg/flirt. Jag skulle då inte ens tänka tanken att ragga på någon av mina närmsta kompisars fd killar. Finns det någon prestige i att sätta på någon som ens kompis haft innan ? Fattar inte.
Ibland känns det som jag är i minoritet att tycka att det finns oskrivna regler för vad man kan göra eller inte göra när det gäller vänskaps, kärleks eller fysiska relationer.
En tjej som jag tidigare såg som en vän och litade på, tyckte att det var helt okej att hångla upp killen hon visste att jag var helt nere i.
Vi kan väl säga som så att jag inte höll med och pratar inte ens med personen ifråga längre. Jag ser tyvärr alldeles för mycket sånt här i branschen jag jobbar i,
där det verkar som alla ligger med alla, hugger varann i ryggen utan att blinka och ljuger varandra rakt upp i ansiktet.
Senast för 5 minuter sen fick jag en minst sagt förvånande skamligt förslag av en ytlig bekant till mig. En kille jag "känner" enbart pga att han är, eller iaf var,
bästa kompis och combo med killen jag gillar, och träffade .
Jag har lite svårt att förstå hur man kan vilja ligga med sin bästa kompis tidigare strul/ligg/flirt. Jag skulle då inte ens tänka tanken att ragga på någon av mina närmsta kompisars fd killar. Finns det någon prestige i att sätta på någon som ens kompis haft innan ? Fattar inte.
söndag 11 april 2010
torsdag 8 april 2010
måndag 29 mars 2010
Daydreaming..
Sitter på jobbet, mitt ibland en strid ström av människor.
Jag pratar, svarar på frågor, ler och uppträder som den till synes "perfekta" värdinnan.
Vad ingen vet eller ens anar är vad jag har i tankarna just nu.
Jag rodnar bara av det jag tänker, hjärtat slår snabbare, kinderna hettar och jag undrar om det syns utåt, vad jag känner inuti.
Jag pratar om gator, torg, platser att se och restauranger att besöka.
I mina tankar däremot är jag någon helt annanstans.
Naken i en säng..under dig. Jag har dina händer runt min hals, din tyngd över mig,
dina läppar som kysser mig till vansinne och...
och jag vill tillbaka dit, jag vill vara där igen..
uppleva det igen.
Ha DIG igen.
Jag ler, rodnar och undrar om det syns.
Jag pratar, svarar på frågor, ler och uppträder som den till synes "perfekta" värdinnan.
Vad ingen vet eller ens anar är vad jag har i tankarna just nu.
Jag rodnar bara av det jag tänker, hjärtat slår snabbare, kinderna hettar och jag undrar om det syns utåt, vad jag känner inuti.
Jag pratar om gator, torg, platser att se och restauranger att besöka.
I mina tankar däremot är jag någon helt annanstans.
Naken i en säng..under dig. Jag har dina händer runt min hals, din tyngd över mig,
dina läppar som kysser mig till vansinne och...
och jag vill tillbaka dit, jag vill vara där igen..
uppleva det igen.
Ha DIG igen.
Jag ler, rodnar och undrar om det syns.
måndag 22 mars 2010
And he's gone..
Det känns som jag inte gör annat än säger hejdå till dig.
Sen dyker du upp igen när jag just accepterat faktumet att du inte är här längre.
Och så börjar allt om igen.
Den här gången var det iallafall ett bra sätt att säga hejdå på.
Det var väldigt konstigt och svårt sist att det sista jag såg av dig var när vi stod och kysstes i din hall i Oslo och sen fick man inte se dig mer på nästan två månader.
Nu var det några mysiga varma kramar där allt började, på jobbet.
Har nog accepterat till fullo också att det inte kommer att hända, det var kort, konstigt och bitvis underbart, men förhoppningsvis kan jag fortfarande kalla dig vän, även om vi inte kommer att ses på vem vet hur länge, och du inte bor här längre.
Jag hoppas att allt kommer gå din väg i London, det förtjänar du.
Kommer sakna dig iallafall..
Sen dyker du upp igen när jag just accepterat faktumet att du inte är här längre.
Och så börjar allt om igen.
Den här gången var det iallafall ett bra sätt att säga hejdå på.
Det var väldigt konstigt och svårt sist att det sista jag såg av dig var när vi stod och kysstes i din hall i Oslo och sen fick man inte se dig mer på nästan två månader.
Nu var det några mysiga varma kramar där allt började, på jobbet.
Har nog accepterat till fullo också att det inte kommer att hända, det var kort, konstigt och bitvis underbart, men förhoppningsvis kan jag fortfarande kalla dig vän, även om vi inte kommer att ses på vem vet hur länge, och du inte bor här längre.
Jag hoppas att allt kommer gå din väg i London, det förtjänar du.
Kommer sakna dig iallafall..
torsdag 18 mars 2010
Roliga eller bara allmänt trevliga saker som hänt på sistone:
+ Våren är här !! Nästan iallafall. På gång åtminstone.
Solen skiner och jag blir helt sprallig av lycka.
+ Ett stort plus var de 7-8 personer som till synes helt spontant började dansa till YMCA på Centralstationen idag till omgivningens
hejjarop och applåder. Hur kul som helst.
+ Att se killen man gillars EX med stora bokstäver och glatt upptäcka att trots att hon är några år yngre än mig såg rätt sliten och verkligen inte särskilt fräsch ut.
+ Att jag mer och mer inser vilka otroligt fina och stöttande kompisar jag har i min närhet. Ni är helt underbara hela högen ! (Tro sjutton det förresten, har ju valt er haha)
+ Att jag känner mig bekväm med mig själv igen efter några månaders "jag kan inte gå ut utan en påse över huvudet"
+ Årets roligaste jobb är här, nästa vecka börjar TUR-mässan.
+ Våren är här !! Nästan iallafall. På gång åtminstone.
Solen skiner och jag blir helt sprallig av lycka.
+ Ett stort plus var de 7-8 personer som till synes helt spontant började dansa till YMCA på Centralstationen idag till omgivningens
hejjarop och applåder. Hur kul som helst.
+ Att se killen man gillars EX med stora bokstäver och glatt upptäcka att trots att hon är några år yngre än mig såg rätt sliten och verkligen inte särskilt fräsch ut.
+ Att jag mer och mer inser vilka otroligt fina och stöttande kompisar jag har i min närhet. Ni är helt underbara hela högen ! (Tro sjutton det förresten, har ju valt er haha)
+ Att jag känner mig bekväm med mig själv igen efter några månaders "jag kan inte gå ut utan en påse över huvudet"
+ Årets roligaste jobb är här, nästa vecka börjar TUR-mässan.
onsdag 17 mars 2010
Who am I kidding...?
Vem försöker jag lura ? Det är helt underbart att träffa dig, blir helt knäsvag.
Jag kan knappt förstå att jag sa det, att vi inte ska ses en sista gång.
Men jag inser att det kommer bli för svårt att släppa dig då, jag orkar inte med det en gång till. Träffas vi igen så kommer jag förvandlas till toffel i ytterligare 2 månader och det vill jag inte. Been there, done that. Det gör för ont.
Kommer sakna dig helt sjukt Baby.
Jag kan knappt förstå att jag sa det, att vi inte ska ses en sista gång.
Men jag inser att det kommer bli för svårt att släppa dig då, jag orkar inte med det en gång till. Träffas vi igen så kommer jag förvandlas till toffel i ytterligare 2 månader och det vill jag inte. Been there, done that. Det gör för ont.
Kommer sakna dig helt sjukt Baby.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)