Ooops.. sagt för mycket ?

Det blev en ganska händelserik kväll till slut ändå.

På favorit-fronten råder dessvärre något slags standstill.
Vi har ju lika fantastiskt kul ihop som vanligt, men det är inget nytt.
Massor att prata om, hela tiden nya saker som vi upptäcker att vi har gemensamt, konstant ögonkontakt och leenden, han får mig att skratta så jag får magknip och ja, kort sagt, vi har väldigt roligt ihop.

Det går en aaaaning framåt på den fysiska fronten också, myrsteg visserligen,
men hellre det än inget. Vid våran gemensamma bästa vän, värmefläkten, kom vi åt varandras händer och han varken drog sig undan eller reagerade på minsta sätt negativt. Han kramar mig längre och "mer" än tidigare. När jag sa en sak som uppenbarligen gjorde honom glad så strök han mig över axeln.
Han verkar ha insett att jag varken bränns eller bits. Alltid något.

Allt detta skulle ju iofs lika gärna kunna tyda på att han helt enkelt bara slappnat av mer i mitt sällskap, men, det var en liten sak idag som gjorde mig en smula hoppfull ändå;
Han gick förbi mig med vaktchefen och driftschefen (dvs seriösa saker ! )och vände trots det på huvudet och gav mig ett sånt leende att jag trodde jag skulle ramla av stolen, han fortsatte gå och vred huvudet och höll kvar blicken och fortsatte le.
Hade jag dött i det ögonblicket hade jag dött lycklig.

Men jag är så otålig, vill ju att något mer ska hända. Men jag har dessvärre insett att jag är för feg, jag vågar helt enkelt inte fråga honom rakt ut.

Feg var jag däremot inte när det gällde en annan person idag, jag skrämde nästan mig själv och chockade garanterat personen ifråga rejält med det jag sa;

Min kära chef, som jag nämnt i bloggen några gånger, har dessvärre fått sluta till allas stora sorg.
Jag har ju alltid, sedan första gången han klev in på jobbet och jag inte hade en aning om att han var min nya chef, tyckt att han var galet het.
Men en chef är en chef och jag tar mitt jobb väldigt seriöst, och hur läcker jag än tyckt att han är så har jag aldrig ens vågat försöka flirta med honom.

Faktum är att förrutom nödvändiga jobbrelaterade saker, så har jag knappt ens vågat prata med honom överhuvudtaget. Men han är nu alltså inte min chef längre och detta har ändrat saker och ting för mig betydligt, jag har absolut inte några som helst problem längre att prata med honom som om han vore vem som helst.

När han ikväll berättade att han inte kommer tillbaka så tänkte jag helt enkelt att what the hell, man lever bara en gång, och skickade därför iväg ett litet meddelande när han just gått, där jag skrev exakt vad jag tyckte om honom:

"Nu när det är strunt samma om jag gör bort mig och säger något jag inte borde så:
jag har alltid tyckt att du är det hetaste som satt sin fot på **** (namnet på klubben)...väldigt synd att du är upptagen ! Puss"

Fick svar på 2 sekunder blankt:

"Haha oj...tack ! Känner mig smickrad ! Blir ju lite jobbigt om jag skulle komma tillbaka ;-) Puss puss"

Häpp ! Det var det, då var det sagt som jag gått och tänkt, och inte vågat säga i 2 år.
Som sagt, synd att han är upptagen...