There is a God after all..

Okej, nu är jag fullt beredd att bli religiös och tro att det finns en gud ändå.
VEM tror ni smsade mig idag och frågade om jag ville ta en fika på lördag ?

Missing

Nu är det över en månad sen jag jobbade med min favorit.
Tre veckor sedan vi var och fikade sist.
Såg honom på avstånd i lördags, vi vinkade och log åt varandra.
Därförinnan hade jag inte träffat honom på två veckor för jag var sjuk.

Jag trodde att det skulle gå över, bli lättare,
jag menar man träffar nya människor hela tiden.
Som man pratar med, skrattar med, sen ibland skiljs ens vägar åt
och man varken sörjer eller funderar särskilt mycket över saken.
Jag hade ju ett liv även innan HAN kom in i mitt liv för några månader sen.

Men det här blir bara värre ju mindre vi ses och ju längre tiden går.
Jag sitter oftast och surar alternativt deppar på jobbet den senaste tiden.
Tycker att samtliga kollegor är tråkiga, ointressanta och att alla
samtal bara känns stela, meningslösa och krystade.
Slöseri med luft i princip.

Jämför allt och alla med honom, och allt och alla förlorar,
alla gånger.

Killar som försöker ragga på mig gör mig bara irriterad,
varför dem och inte han ? Jag struntar väl i om hela stans killar
så skulle stå på kö, när inte han är bland dem.


Jag önskar att jag aldrig hade sett dig,
för i jämförelse är inget annat vackert.
Jag önskar att jag aldrig hade pratat med dig,
för jag har inte längre något att säga någon annan.
Jag önskar att vi inte hade haft så roligt ihop,
för sen dess kan ingen annan få mig att skratta.
Jag önskar att jag aldrig lärt känna dig,
för då skulle jag inte sakna dig så.

Pure perfection & eargasmic

When you came in the air went out.
And every shadow filled up with doubt.
I don't know who you think you are,
But before the night is through,
I wanna do bad things with you.

How do I make a dream come true ?

Vilken dröm jag har haft inatt !!

Den var så realistisk att jag vaknade och fortfarande trodde att jag var i drömmen.
Önsketänkande !
WOW, jag tror jag måste jobba lite på att få just det att hända som hände,
i verkligheten också, för är det ens hälften så intressant som i min dröm så vill jag inte vara utan !

The behavior you accept from others sets the tone for your personal and professional relationships. You have the power to define how you would like to be treated. Set your boundaries up front or live to regret it later.

It's as easy as breathing ..

Finns du på riktigt eller har de senaste veckorna bara varit en dröm ?
Ju mer jag pratar med min kära kollega, och desto mer jag får reda på om honom, desto mer framstår han verkligen som den perfekta killen.
Vi träffades för en fika innan jobbet idag.
Pratade som vanligt om allt och inget, och hade bara sådär avslappnat kul ihop.
Det är lika lätt som att andas med honom. Jag behöver inte ens fundera på vad jag ska
säga, eller vad jag ska prata om, det bara flyter på.

Vi fyller i varandras meningar, får varandra att gapskratta, det är som om vi är inställda på exakt samma våglängd på något sätt, vi har samma intressen, kommer från nästan samma bakgrund, vi har samma värderingar etc.
Ju mer jag får veta om honom, desto mer vill jag veta. Jag är så nyfiken och otålig att jag skulle vilja tillbringa flera dygn med att bara prata med honom. Vill veta precis allt.
Och han är så fin, kan inte sluta tänka på hans bruna ögon, långa ögonfransar, smittsamt oemotståndliga leende och skratt som gör att jag säger vad som helst, just för att få honom att skratta. Och vi ska inte ens prata om hans dialekt, jag älskar stockholmska !

Vi pratade om träning, och effekten som regelbunden träning har på människor.
Han beskrev hur underbar "kick" han får av det, och när han rakt ut,
totalt ogenerat sa:

"-Det är som att komma.."

så fick jag jag plötsligt väldigt svårt att koncentrera mig på något annat han sa efter det, bara av att höra honom säga ordet.
Tankarna skenade och jag undrade om han märkte effekten det hade.
Jag fick verkligen anstränga mig för att det inte skulle synas
vad jag tyckte och tänkte just då.

Men eftersom vi ju "bara" ska vara vänner och inget mer, så får jag bita ihop och låtsas som om det inte påverkar mig det minsta, även om jag hade lust att hoppa på honom där och då.

Det var lite roligt sen att komma till jobbet ihop.
Två av våra, eller ja, först och främst hans, kollegor stod utanför klubben och tittade väldigt roat på oss. Undrar vad de tänkte egentligen.

Han frågade också om jag ville ha en pt-träning med honom för att komma igång med mitt gymmande och det hade ju verkligen inte varit fel, jag blev väldigt glad att han frågade. Jag erbjöd mig att i utbyte guida honom runt stan, han har ju bott här i ett halvår och ändå inte sett i praktiken någonting av Göteborg, mer än centrala stan, och Linnéstan samt området upp mot hans universitet, det är allt.

Vi har inte bestämt när, hur, eller var vi ses nästa gång men jag håller tummarna att det är snart för jag saknar honom redan !