How about that ...

Lite otippad kväll.
Min darling skulle inte jobba eftersom han tyckte att han behövde vara lite ledig ibland också. Därför var jag helt och fullt inställd på att inte få träffa honom ikväll. Döm om min förvåning när jag under natten kontrollerar mobilen och till min stora glädje upptäcker ett sms från honom. Jag hinner just öppna det när det någon plöstligt tjoar:
"-Tjeeeeeeena gumman !"
På välbekant stockholmska. Och där var han, smått berusad och på strålande humör. Han kramade mig länge och stod sen kvar med armen runt mig när vi stod och pratade lite. Han var i sitt esse, hävdade han och jag kunde bara hålla med, tror lugnt vi kan konstatera att när han blir full så gillar jag honom ännu mer eftersom han var mer fysisk med mig på 5 minuter än han varit på 3 månader.
Dessvärre så var det så otroligt mycket folk inne när jag slutade att jag gav upp tanken på att försöka hitta en 175 cm lång kille på en överfull nattklubb ganska snabbt, så jag fick dessvärre inte säga hejdå och ta reda på exakt hur trevlig han skulle vara efter ännu mera alkohol. VÄLDIGT SYND.

Ska ringa eller smsa honom på måndag tänkte jag. Håll tummarna !

DU ÄR SÅ SÖT ATT JAG FÅR HÅL I TÄNDERNA !

Haha ber om ursäkt för töntigaste blogginlägget i historien, men jag var bara tvungen !

Frustration

Min frustration bara växer och växer.
Har haft jätteroligt på jobbet ikväll, min darling stod hos mig i någon timme i början på kvällen, och vi hade precis lika roligt som vi brukar.
Detta stack tydligen i ögonen på hans kollega utanför som retade honom ordentligt:

"Har du det bra där eller ? Har du fastnat, du är som ett stort plåster på henne ju,
backa lite, håll dig på andra sidan repet"

Favvon bara skrattade, och så vände sig hans kollega till mig:

"Lyckas han charma dig då ? Han försöker ju iallafall, hjälper det att han står där och hänger hela kvällen ? "

Jag skrattade bara bort det jag med, han skulle bara veta !
Blir jag mer charmad än jag är så kommer jag snart ta saken i egna händer och hoppa på honom.

Men jag förstår verkligen inte, vad vill han ? Vad tycker han ?
Som jag noterade sist så har han börjat krama mig annorlunda, inga såna där "arm runt axel-kram" eller vad man ska kalla dem, utan han håller verkligen tag i mig.
Älskar känslan av hans händer på mig, det är något helt nytt.

Jag måste verkligen ta mod till mig och antingen fråga eller föreslå något.
Framför allt få ett svar.

SÅ TAGGAD FÖR IMORGON !!

Motangrepp mot jobbiga telefonförsäljare

KRAV MAGA

Hm, det kanske finns lite hopp ändå.
Igår natt så smsade jag och favoriten en hel del. Ännu en grej som vi faktist inte gjort innan, bara när vi skulle bestämma när var och hur vi skulle ses,
men aldrig "bara för att" som igår.

Han jobbar ev hela helgen den här veckan och inte bara lördagen som han brukar.
Så redan imorgon får jag träffa mitt ögongodis igen !

Appropå ingenting så har jag anmält mig till en självförsvarskurs/Krav Maga nästa vecka. Allt som har hänt i stan det senaste har gjort att jag numer tar taxi överallt på natten/morgonen när jag slutat jobba. Jag är helt enkelt för rädd att åka kollektivt hem, och i längden blir det väldigt dyrt.

Det gör mig också arg att jag som tjej, ska behöva gå runt och vara livrädd hela tiden så jag har bestämt mig för att ta tag i det.

Har suttit och tittat på youtube videor med särskilt en instruktör, nån kommando/super/elit/militär tränare. En liten gubbe som förmodligen skulle spöa skiten ur de flesta. Väldigt imponerande.

Tappar tålamodet..

Tänker och tänker och tänker..
blir bara mer och mer frustrerad, jag avskyr när jag inte förstår saker.
Det känns som om jag försöker gå i tuggummi.
kommer ingenstans. Trampar vatten på stället.

Hur kan någonting som känns så otroligt rätt ändå av någon anledning inte vara det ?
Jag har nog aldrig haft en sådan personkemi med någon, någonsin.
Aldrig träffat någon som är så ..komplett, perfekt.
Försökte verkligen låta bli att dras med, att låta bli att se på honom på det sättet.
Men det var helt lönlöst, jag drömde till och med om honom flera dagar i rad efter första gången vi träffats. Minns att min spontana tanke var:
"Finns du ens på riktigt ?"

Men nu har det gått tre månader och jag förstår fortfarande ingenting.
Jag blir nästan arg när jag tänker på det. En del av mig har lust att ringa upp honom och skrika att han ska sluta med vad han nu håller på med.
Sluta skicka dubbla signaler.

Är man INTE intresserad av någon så varför hålla på som han gör ?
Varför prata med mig så mycket att alla på jobbet ser det och kommenterar det,
om det inte betyder något ? Varför inte säga något då, protestera när de retar dig för det ? Varför bara le åt dem ?

Varför så intresserad av att ta reda på allt som finns att veta om mig om du inte är intresserad ? Varför vill du veta vad mina föräldrar gör, vilka förhållanden jag har haft, vilka filmer och serier jag tittar på, vad jag vill i mitt liv ?
Varför tittar du på mig och ler så fort du går förbi mig eller är i närheten av mig ?
Varför smsar du mig mitt i natten och tackar för sällskapet ? Säger att tiden flyger när du är med mig ?

Men om du nu ÄR intresserad, varför inte föreslå något annat än fika någongång ?
Varför inte ta några initiativ ? Varför, efter 3 månader, har vi fortfarande inte setts ensamma någonstans isåfall ?

Förstår ingenting. Snart kommer jag nog att ilskna till och antingen vara iskall mot honom på jobbet för att få någon slags reaktion eller så vet jag inte vad..

Ooops.. sagt för mycket ?

Det blev en ganska händelserik kväll till slut ändå.

På favorit-fronten råder dessvärre något slags standstill.
Vi har ju lika fantastiskt kul ihop som vanligt, men det är inget nytt.
Massor att prata om, hela tiden nya saker som vi upptäcker att vi har gemensamt, konstant ögonkontakt och leenden, han får mig att skratta så jag får magknip och ja, kort sagt, vi har väldigt roligt ihop.

Det går en aaaaning framåt på den fysiska fronten också, myrsteg visserligen,
men hellre det än inget. Vid våran gemensamma bästa vän, värmefläkten, kom vi åt varandras händer och han varken drog sig undan eller reagerade på minsta sätt negativt. Han kramar mig längre och "mer" än tidigare. När jag sa en sak som uppenbarligen gjorde honom glad så strök han mig över axeln.
Han verkar ha insett att jag varken bränns eller bits. Alltid något.

Allt detta skulle ju iofs lika gärna kunna tyda på att han helt enkelt bara slappnat av mer i mitt sällskap, men, det var en liten sak idag som gjorde mig en smula hoppfull ändå;
Han gick förbi mig med vaktchefen och driftschefen (dvs seriösa saker ! )och vände trots det på huvudet och gav mig ett sånt leende att jag trodde jag skulle ramla av stolen, han fortsatte gå och vred huvudet och höll kvar blicken och fortsatte le.
Hade jag dött i det ögonblicket hade jag dött lycklig.

Men jag är så otålig, vill ju att något mer ska hända. Men jag har dessvärre insett att jag är för feg, jag vågar helt enkelt inte fråga honom rakt ut.

Feg var jag däremot inte när det gällde en annan person idag, jag skrämde nästan mig själv och chockade garanterat personen ifråga rejält med det jag sa;

Min kära chef, som jag nämnt i bloggen några gånger, har dessvärre fått sluta till allas stora sorg.
Jag har ju alltid, sedan första gången han klev in på jobbet och jag inte hade en aning om att han var min nya chef, tyckt att han var galet het.
Men en chef är en chef och jag tar mitt jobb väldigt seriöst, och hur läcker jag än tyckt att han är så har jag aldrig ens vågat försöka flirta med honom.

Faktum är att förrutom nödvändiga jobbrelaterade saker, så har jag knappt ens vågat prata med honom överhuvudtaget. Men han är nu alltså inte min chef längre och detta har ändrat saker och ting för mig betydligt, jag har absolut inte några som helst problem längre att prata med honom som om han vore vem som helst.

När han ikväll berättade att han inte kommer tillbaka så tänkte jag helt enkelt att what the hell, man lever bara en gång, och skickade därför iväg ett litet meddelande när han just gått, där jag skrev exakt vad jag tyckte om honom:

"Nu när det är strunt samma om jag gör bort mig och säger något jag inte borde så:
jag har alltid tyckt att du är det hetaste som satt sin fot på **** (namnet på klubben)...väldigt synd att du är upptagen ! Puss"

Fick svar på 2 sekunder blankt:

"Haha oj...tack ! Känner mig smickrad ! Blir ju lite jobbigt om jag skulle komma tillbaka ;-) Puss puss"

Häpp ! Det var det, då var det sagt som jag gått och tänkt, och inte vågat säga i 2 år.
Som sagt, synd att han är upptagen...

Strategi funderingar..

Pratade med en manlig kollega igår om mig och favoritkollegan.
Han sa en del saker som fick mig att fundera över om det är bättre att agera och få svar rakt ut, dels innan någon annan hinner före, men också för att inte "slösa tid i onödan" om det nu skulle vara så att han faktist inte vill någonting mer med mig.

Men jag är lite orolig att göra något förhastat. Om det nu skulle vara så att han är osäker på vad han vill, i kombination med blygseln, så kanske jag riskerar att skrämma bort honom totalt, eller få honom att backa, om jag är för på.

Jag är lite inne på taktiken att öka flirtandet en aning, för att därefter dra undan mattan helt, och inte höra av mig överhuvudtaget för att se om han kommer att komma till mig. Alternativt om jag kan få andra killar att flirta med mig framför honom, eller ge mig fler komplimanger framför honom. Man vill ju alltid ha det andra vill ha, så det är effektivt knep för att få någon att förstå vad dem har rakt framför ögonen, om de dittils verkat halvblinda..

Vid såna här tillfällen hade det varit väldigt praktiskt om vi hade haft en gemensam vän som jag kunde pressat på information om vad sötnosen egentligen har för åsikter och avsikter med mig, men tyvärr.

Vi kommer ses i övermorgon så jag har lite tid på mig att fundera och lägga upp en strategi... GAME ON !

All we need is just a little patience

Pratade för en gångs skull med min kollega på facebook igår.
Han skrev och frågade om jag hade trevligt i lördags (dvs natten vi jobbade ihop).

Han tyckte att tiden hade flugit och att klockan plötsligt var 12, efter 2 minuter, och inte två timmar. Sen tackade han mig för mycket trevligt sällskap.

Efter att ha känt honom nu i ca 3 månader så har jag insett att han är en väldigt försiktig person när det gäller känsloyttringar av något slag.
Så att han rakt ut tackade mig för sällskapet och sa att tiden flög, är mycket för att vara honom, och det gjorde mig väldigt glad.

Jag börjar också förstå att han är lika försiktig med fysisk kontakt, något jag började inse på caféet förra lördagen.
Han satt på ena sidan av bordet, och jag på andra, och när han skulle visa mig den roliga videon på sin iphone så gav han mig den ena hörluren.
Gjorde en rörelse som för att ta den andra, böjde sig fram men insåg att om de skulle räcka så var vi tvungna att vara väldigt nära varandra.
Jag kunde riktigt se att hur nervös han blev och han drog tillbaka handen.
När jag gav luren till honom och böjde mig fram så att det skulle räcka till honom också log han och böjde sig fram han med. Men han är så försiktig !

Samma sak hände i lördags när han stod och pratade med mig vid kassan. Han stod och frös eftersom min kassa bara står några meter innanför den vidöppna ytterdörren, och det var iskallt ute.
Jag har ju en värmefläkt där jag sitter, så jag visade honom och sa;
" -Det är varmt här om du fryser."
Han sträckte händerna mot den, men samma sak hände igen.
Plötsligt skulle han vara tvungen att stå 2 cm ifrån mig, med händerna 2 cm ovanför mina lår och där var samma nervösa min igen. Jag vred fläkten mot honom så han inte behövde stå riktigt lika nära,och han log och verkade betydligt bekvämare.

Jag tycker hans blyghet och försiktighet är bedårande, särskilt när man är så van vid killar som är så brutalt rakt på sak.

Det här kommer ta tid, det känns som man har med en blyg liten jungfru att göra och inte en kille på 26 år. Men det får ta den tid det tar.

Världens mest perfekta kille

Helt underbar kväll på jobbet igår.
Jobbade återigen med min kära kollega, och i nästan två hela timmar fick jag ha honom helt för mig själv eftersom alla gäster kom senare än vanligt.
Det kändes nästan lite komiskt att jag fick umgås med min favorit, på arbetstid, och dessutom få betalt för det !
Men nu måste det verkligen hända något snart innan jag blir galen av frustration !

Varför söker han mitt sällskap hela tiden, frågar om allt och inget och vill veta precis allt om mig, ler stort åt mig så fort han går förbi, (till och med när han ledde ut en icke sammarbetsvillig gäst som han hade rätt fullt upp med så tittade han på mig och log sitt underbara leende) varför allt detta om han inte är minsta intresserad ? Jag får inte ihop det.

Ska smsa honom imorgon och höra om han vill hitta på något i veckan så får vi väl se vad han säger om saken.

Jag måste verkligen sluta drömma så intressanta drömmar, verkligheten blir för tråkig annars !

Manlig psykologi

Två av mina manliga kollegor har mycket generöst lagt sig i mitt lilla dilemma och kommer med goda råd.
Goda råd enligt dessa låter som följande:

Kille1: "Visa honom brösten och se om han gillar dem"

Kille2: "Han kanske inte har förstått att du är intresserad ?"
Jag: "Jo, han vet"
Kille2: "Du kanske har visat honom FÖR mycket att du är intresserad, vi blir rädda då".
Jag: "Nej, det är knappast problemet heller"
Kille2: "Hm..du får lyfta på kjolen bara då och se om han gillar det."

Ska jag alltså tolka det som att det säkraste sättet att få en kille är att strippa ?
Är det så enkelt ??? Varför har ingen berättat det för mig innan ?

Flirting for dummies

Hur får man fart på en "trög" kille ?
Jag vet att det finns en väldigt ful genväg genom ett visst blått piller som kan ha oanade effekter på svårstartade män men det känns extremt fel,
lite samvete har man ju iallafall.

Nej, jag syftar på lite mindre drastiska metoder.
Hur bär man sig åt för att få en kille man är kompis med att förstå att man rent ut sagt vill slita kläderna av honom ?

Utan att framstå som omotiverat självsäker eller kaxig, så brukar jag ha precis det motsatta problemet med killar. De brukar mest bara vilja fysiska saker med mig medan jag i 99% av fallen bara vill hålla det på vänskapsnivå.
När jag nu för första gången har det motsatta problemet så har jag ingen aning om hur jag ska göra.

Jag har fått en fantastisk killkompis/kollega som är rolig, intressant, omtänksam, genuin, snäll och på alla sätt helt underbar.
Men jag vill inte bara sitta och dricka kaffe, jag vill ta reda på exakt hur man ser ut naken om man springer en mil varje morgon och tillbringar 5 dagar i veckan på gymmet samt gått en elitmilitär utbildning.
Dessutom vill jag syna hans påstående att träning är lika bra som att komma !

DEN STORA FRÅGAN ÄR BARA - HUR ????

"Kärlek är stimulans för hjärtat och lokalbedövning av förståndet"

För bra för att vara sant

Vissa dagar har man sån tur att man snudd på blir misstänksam,
men jag klagar inte, det är bara att tacka och ta emot !

Det började med ett sms från min favoritkollega där han undrade om vi skulle ta en fika innan jobbet, jag behöver väl knappast säga att jag var allt annat än svårövertalad.
Det var lika underbart härligt att träffa honom som vanligt, en massa skratt, fniss och samtal om allt man kan tänka sig.

Vi har ju precis lika knäpp humor och han visade mig utan förvarning ett clip på sin iphone, gav mig lurarna, log sitt ursöta leende och sa: "Fråga inte, lyssna bara"

Jag skrattade så jag grät, bordsgrannarna stirrade storögt på mig och undrade nog om jag verkligen var vid mina sinnens fulla bruk.

Här är videon i fråga, kommentarer är överflödiga:



Sena som vanligt gick vi sedan till jobbet ihop.
Jag älskar att komma dit tillsammans och se folks menande blickar och höra deras skämtsamma kommentarer.

När min kväll knappast kunde bli bättre så tycktes vaktchefen plötsligt ha glömt bort att jag och favoriten inte skulle jobba ihop och satte honom som vakt vid min kassa.

Det var SÅ längesen vi jobbade ihop, jag hade glömt bort hur roligt vi har.
Vi skojade om gästerna, om saker som hände, dumheter som folk sa osv.
Det räckte med en blick och så började vi båda skratta, eller en gest för att den andre skulle förstå.

Jag kunde inte sluta le, "satt och fullkomligt strålade" enligt en manlig gäst.
Väldigt många killar kom med komplimanger och sliskiga raggningsrepliker och min darling härmade dem så fort de var utom hörhåll, till min stora förtjusning.

Jag kan knappt vara i närheten av honom när han är så skämtsam för det går inte att koncentrera sig, jag kunde verkligen inte sluta skratta åt honom.

En kille kom fram till honom, nickade åt den fnissande mig och sa;
"Du har det VÄLDIGT bra du." Favvon log stort och svarade : "Ja jag klagar inte"

Nu gäller det bara att få saker och ting till en ännu intressantare (och gärna horisontell..) nivå :-P.

Sabrera

Ibland finns det någon liten knepig sak man önskar att man kunde.
En liten gömd talang att hala fram ur rockärmen så att säga.
Vad sägs om det här på förfesten ?