Will you tell me once again, how we're gonna be just friends ?

Nu blir jag snart tokig !!!
Var ju och fikade med..måste komma på något nytt att kalla honom..hm..min MAN !
Yes, jag var och fikade med min MAN innan jobbet.
Som vanligt så bestod den 1,5 timmen av hysteriska gapskratt och att vi satt och pratade i mun på varandra nonstop. Ingen risk att det blir stelt och tyst direkt om vi säger så. Nu är det också på den nivån att jag inte längre ens tänker på det jag säger, som jag gjorde innan, utan jag säger verkligen precis det som kommer upp.
Utan att fundera på om det är roligt nog, smart nog eller intressant nog.
Det är väldigt få personer som jag kan prata med på det sättet med faktist.

På jobbet blev vi utsatta för än mer pikar och retfulla kommentarer.
Nu är det flera av hans vaktkollegor som snappat att det är något mellan oss,
även om inget egentligen har hänt.
Den ena "skickade upp" honom till mig när han hade gått ner och ställt sig utanför entrén och försökte vara lite social med sina kollegor. Kollegan frågade skrattande om han inte gått fel och sa att han skulle gå tillbaka till mig där han hör hemma.

När mitt pass var slut så gick jag upp till dansgolvet för att leta efter honom,
och när jag väl hittade honom och vi stod och pratade och skojade en stund så var det ytterligare en annan vakt som började kasta isbitar på oss och sa att vi skulle sluta vara så gulliga. Min man bara skrattade åt det som vanligt.

När jag tillslut skulle gå så stod han mitt i ett möte med hela vaktstyrkan.
Jag gick förbi honom, log, och för att inte störa så mimade jag bara "hejdå".
Han gav han mig ett mjukt leende och medan jag gick förbi honom så sträckte han ut handen och strök mig över armen, mitt framför samtliga sina kollegor och chefer.
Jag gjorde instintivt, och i samma sekund, samma sak och sträckte ut handen och rörde vid hans arm.
Denna lilla scen som varade i max 2 sekunder undgick tydligen ingen och återigen,
trots att dem var mitt i ett möte, så utbröt en ström av kommentarer och skämt.
När jag stängde ytterdörren bakom mig så var det sista jag hörde:
"Nämen gå inte, då blir ****** ledsen"

Jag tycker att det är jätteroligt men samtidigt blir jag lite nervös över det faktum att det till och med avbryter ett pågående möte.
Risken finns att hans chefer ser det som något störande och separerar på oss igen så att vi får jobba på olika klubbar framöver. Håller tummarna för att det inte blir så.

Min frustration blir bara värre och värre däremot för hur mycket omgivningen än skojar och pratar så händer det ju INGENTING !