I think I might have inhaled you

Så konstig/förvirrande/underbar och frustrerande helg.
Lördagen känns nästan som något jag har drömt.

I fredags jobbade jag med mitt hjärta som vanligt,
pratade och skojade som vanligt.

Dagen efter skulle han vara ledig och gå ut eftersom han fyllde år,
så han frågade om jag visste hur man hamnade på listan på en annan klubb.
Jag sa att jag självklart skulle lösa det och han blev jätteglad.
Ville överraska honom så jag fixade listan till ytterligare två ställen
och smsade:
"Grattis på din dag världens bästa Daniel ! Hoppas du får en fantastisk kväll och födelsedag. Tröttnar ni på x, så står ni även fritt på x och x. Kramar."

Han blev uppenbarligen glad och skrev att jag var en ängel och jättegullig som ordnade det för honom.
Senare under kvällen när jag satt på jobbet så smsade han att han hade försökt komma och tacka mig men att han inte fått komma in då vakterna inte får festa på jobbet.
Jag svarade att det var tråkigt men att det viktigaste var att han hade en bra kväll,
och att jag gärna skulle kommit förbi och sagt grattis men att jag inte ville störa honom så att vi skulle ta det någon annan gång.

Fick till svar att jag gärna fick störa :)
Sagt och gjort, bestämde att jag skulle komma förbi efter att jag slutat.

Var så glad och nervös att jag gick som i en dröm.
Efter en bra stunds letande så såg jag honom, mitt i horden av alla människor stod han och log sitt ljuvliga leende. I det ögonblicket så fanns inget eller inga andra,
bara han.

Onödigt att säga att mitt humör gick från trött, nervös och inte särskilt glad till
fullkomligt salig och fullkomligt tokkär !

Vi kramades läääänge, tittade på varandra, log och kramades igen !
Ville aldrig släppa honom.

Sen stod vi och skojade och pratade, tätt tätt för att kunna höra varandra.
Medan vi pratade så stod vi och tog på varann ! Sagt på det sättet låter det fel,
men jag stod med handen på hans överarm och kom på mig själv att stå och stryka honom över hans muskler, phu !
Han stod med armen runt min midja och sen även den andra handen mot mitt lår.
Det snurrade nästan i huvudet på mig;
Vi står och tar på varandra ! Vi TAR på varann ! DANIEL TAR PÅ MIG !!
Det blev så spänt ibland att jag var tvungen att titta bort, våra blickar låsta i varandras, leende. Kunde inte låta bli att titta på hans läppar, så väldigt nära mina, att de hade räckt om jag bara böjt mig fram så hade jag kunnat kyssa honom.

Jag fick lite panik av rädsla att han skulle se hur löjligt påverkad jag var,
eller han skulle tycka att det var för mycket. Är så orolig att skrämma bort honom,
göra något som på minsta sätt får honom att tycka att det är jobbigt eller för mycket.
Vem vet, det kanske hade kunna hända något, det låg verkligen i luften.
Hur som helst, efter 10 minuter sa jag att jag inte ville störa mer utan bara tänkte titta förbi och säga grattis.
Vi kramades igen länge länge och sen gick jag, med fjärilar i magen och varenda tanke fylld av Daniel.