Jag tycker extremt illa om att behöva "censurera" mina tankar, handlingar och det som jag säger.
Men jag måste tyvärr lägga band på mig själv som regel snarare än undantag. "Tvångströja" mig själv så att säga, tänka efter både en och två gånger innan jag gör eller säger något och välja mina ord noga.
Detta pga att jag blir för intensiv när jag känner något.
Vare sig det är glädje, ilska, oro, kärlek eller sorg så blir det för mycket av allt, det svämmar över alla breddar och jag vet knappt vad jag ska ta vägen eller göra av mig själv.
Ibland önskar jag att jag bara kunde vara precis så som jag är, intensiv eller inte utan att riskera att stämplas som komplett spritt språngande galen eller skrämma bort de stackare som har oturen att stå mig nära.
Det komiska är att jag utåt sett, av de som inte känner mig väl, uppfattas som en kylig, reserverad människa när det egentligen inte kunde vara mer fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar